Bangkok, 110121 (IPS) – Varje år slukas miljontals ton ris i Asien av råttor – mat som istället hade behövts till hungrande människor. Men genom nya ekologiska metoder för att bekämpa skadedjuren hoppas forskare att en större del av risskördarna ska kunna räddas.
När stora översvämningar eller torkor slår hårt mot världens riskproduktion så uppmärksammas det vanligtvis av medierna. Samtidigt utgör råttorna en ständigt återkommande och dyrbar plåga för risbönderna.
Grant Singleton, expert på skadedjur vid det Manillabaserade Internationella risforskningsinstitutet, IRRI, säger att råttorna står för de största skadorna inom risproduktionen i Indonesien och att de även är ett av de värsta hoten mot risskördarna i Vietnam.
Enligt IRRI går mellan 5 och upp till 17 procent av riset förlorat innan skörd. IRRI påpekar samtidigt att en sexprocentig förlust av Asiens risskördar motsvarar lika mycket mat som det krävs för att under ett års tid kunna föda närmare 225 miljoner invånare – hela Indonesiens befolkning.
Nu utbildas närmare 200 000 risbönder i Indonesien, Vietnam och Filippinerna av en grupp internationella forskare som hoppas att man med hjälp av nya miljövänliga metoder ska kunna rädda en större del av risskördarna från råttorna. Experter menar att dessa metoder är både mer effektiva och mindre farliga än de råttgifter som tidigare använts i kampen mot skadedjuren.
Enligt Grant Singleton är detta första gången som en ekologisk kamp mot gnagarna introducerats, sedan råttgifterna började användas på 1950-talet.
-Vi har nu en bra förståelse för när, var och hur vi ska kunna stoppa gnagarna i två av regionens största risproducerande områden, säger Singleton.
Kampanjen, som leds av IRRI, betonar framför allt vikten av att de lokala risbönderna samarbetar i högre utsträckning. En av de enkla metoderna är att alla bönder bestämmer sig för att plantera sina grödor inom en intervall av två veckor. Detta förkortar råttornas möjligheter att hinna föröka sig – och minskar därmed skadeverkningarna.
Kampen mot råttorna ingår i den utmaning som olika jordbruksforskare står inför i Asien, en region där det finns nästan 570 miljoner undernärda människor.
Även FN:s jordbruksorganisation FAO har genomfört satsningar för att minska råttornas skadeverkningar mot den gröda som utgör befolkningens basföda. I Östtimor och Kambodja har FAO försett risbönder med små metallsilos, där de kan lagra sina skördar. Detta för att göra det svårare för råttor och möss att komma åt maten.
I slutet av 2006 drabbades risfält och lagerlokaler i delar av nordöstra Indien, Bangladesh, Burma och Laos av en extrem råttinvasion.
-Råttorna var fruktansvärda, och det fanns inget vi bönder kunde göra, berättar människorättsaktivisten Cheery Zahau.
Cheery Zahau tillhör den burmesiska minoritetsbefolkningen chin, den grupp som drabbades hårdast av skadeverkningarna, som pågick fram till 2008. Hon berättar att råttinvasionen ledde till en matkris, och att lokalbefolkningen tvingades nöja sig med att äta ett mål mat om dagen.
Invasionen av råttor i regionen var dock förväntad, eftersom den inträffar en gång ungefär vart 50:e år, då en lokal typ av bambu börjar blomma. Råttorna lockas till bambuns frukter och börjar sedan snabbt föröka sig på grund av en hormonförändring som inträffar efter att de ätit av de proteinrika frukterna. Horder av råttor plundrade sedan allt i sin väg. Skadeverkningarna var så svåra att vissa risbönder i en bergig region i närheten av Indien och Bangladesh år 2008 beslutade sig för att inte odla något mer ris.
-De kände att det var meningslöst. De hade besegrats av råttorna, säger Cheery.
