Washington/Chapel Hill/Genève, 221221 (IPS) – Personalbrist, orimliga arbetsvillkor och könsbaserade orättvisor. Det är några av de problem som råder inom den globala hälsovården – och utgör ett hot mot målsättningarna om att alla människor ska få tillgång till sjukvård. Det skriver Roopa Dhatt, David Bryden och Gill Adynski, företrädare för internationella organisationer för vårdpersonal, i denna kommentar.
Hälso- och sjukvård levereras inte av sig själv – den kräver personal. Och det är hög tid att denna personal, som främst består av kvinnor, får det erkännande de förtjänar. Samtidigt måste världens politiska ledare omgående bemöta de växande problemen med att vårdpersonal säger upp sig och de bristande resurserna.
Organisationer som företräder världens vårdpersonal kan efter nästan tre år av pandemi rapportera om växande problem med utbrändhet, personalbrist och att vårdpersonal väljer att söka sig utomlands.
Flera oroande trender slår mot möjligheterna att leva upp till målsättningarna om att nå ut med hälso- och sjukvård för alla.
Tidigare i år varnade WHO för att det kommer att saknas tio miljoner anställda inom vården på global nivå till 2030, om nuvarande trender håller i sig. Värst kommer personalbristen att vara i Afrika och Sydasien.
Bristen på vårdpersonal, i synnerhet i världens utvecklingsländer, har enligt WHO varit det största hindret för att kunna nå ut med vaccin och annan service under pandemin.
Covidkrisen har varit mycket påfrestande för en yrkesgrupp som i många fall redan innan pandemin led stor brist på kollegor och resurser. Många har tvingats arbeta övertid under fruktansvärda förhållanden, i många fall till en mycket låg, eller ingen, övertidsersättning. Internationella sjuksköterskeförbundet har beskrivit pandemin som ett ”masstrauma för världens sjuksköterskor”.
Organisationer som kämpar för en rättvisare global tillgång på vård och covid-19-vaccin har ett ansvar för att dessa krav också ska omfatta vårdpersonalen.
En rapport från organisationen Women in Global Health som kom tidigare i år visar att flera miljontals kvinnliga vårdarbetare i världen är kraftigt underbetalda, trots att de utför avgörande uppgifter. Detta samtidigt som siffror från WHO visar att kvinnor i genomsnitt tjänar 24 procent mindre än män som utför samma arbetsuppgifter. Och trots att kvinnor är i kraftig majoritet bland personalen är tre fjärdedelar av cheferna män.
Samtidigt finns det en global trend där allt fler kvinnor inom sjukvården uppger att de planerar att säga upp sig.
Detta medan mängder av annonser riktar sig till sjuksköterskor i utvecklingsländer med erbjudanden om arbeten i rika länder, där arbetsgivare kan locka med arbetsvisum och bättre löner.
Att sjuksköterskor från låginkomstländer täcker upp för personalbristen i rika länder får dock stora effekter. Det förvärrar personalbristen ännu mer i de låginkomstländer som har störst behov av vårdpersonal.
Endast fyra procent av den globala vårdpersonalen är verksam i Afrika, den kontinent där personalbristen är som störst.
Kampen för att alla människor på jorden ska erbjudas hälso- och sjukvård bör också inriktas på att förbättra villkoren för vårdpersonalen. De måste erbjudas en trygg miljö där de har tillgång till de resurser som krävs för att de ska kunna sköta sitt arbete på rätt sätt.
För att uppnå detta krävs det mer än applåder. Världens regeringar måste se till att sjukvårdssystemen får de resurser som krävs, och att personalen blir rättvist behandlad och erbjuds anständiga löner.
Om världens ledare menar allvar med sina löften om att leva upp till de globala utvecklingsmålen – där en allmän sjukvård för alla ingår – så måste de omgående agera.
Vår utarbetade vårdpersonal har meddelat att de inte klarar mer. De har fortsatt att arbeta, trots alla brister och lönerelaterade problem, men har nått sin gräns. Nu måste vi till sist gå från applåder till handling – och bemöta de omfattande problem som plågar de globala sjukvårdssystemen.
*Roopa Dhatt är ordförande för Women in Global Health, David Bryden är ordförande för Frontline Health Workers Coalition och Gill Adynski är policyanalytiker vid International Council of Nurses.
