New Delhi, 150508 (IPS) – Den indiska ekonomin har vuxit snabbt på senare år, men vissa saker tycks inte förändras. Miljontals indiska daliter föds fortfarande in i en social och ekonomisk marginalisering, uteslutna av ett system och samhälle som vägrar betrakta dem som likvärdiga.
På sanskrit betyder ordet dalit undertryckt, krossad eller bruten i bitar. Av Indiens 1,2 miljarder invånare utgör de lågkastiga, eller “kastlösa”, ungefär 16 procent av befolkningen – en stor grupp som är utsatt för omfattande diskriminering.
I år har det gått 67 år sedan Indien vann sin självständighet, och landets konstitution från 1950 slår tydligt fast att inga människor ska diskrimineras på grund av sin religion, etnicitet, kön, födelseort – eller på grund av sin kast. En senare lag slår dessutom fast att den som diskriminerar någon riskerar att dömas till fängelse i upp till ett år.
Trots detta formella skydd lever kastväsendet kvar i Indien, som brukar kallas för världens största demokrati. Det handlar om ett komplext system av sociala hierarkier som landets tidigare premiärminister Manmohan Singh beskrev som ett “kast-apartheid”.
Längst ned i rangordningen finns daliterna, eller “de oberörbara”, en grupp som diskrimineras av alla – såväl samhälle i stort, som av myndigheter.
Diskrimineringen tar sig en mängd olika uttryck. I vissa byar vägrar skolelever som tillhör högre kaster att äta mat som tillretts av daliter. I Madhya Pradesh, en av de delstater i landet där kastsystemet är som starkast, förekommer det fortfarande att daliters barn tvingas sitta på separata platser i skolorna.
En studie gjord av den statliga utbildningssatsningen Sarva Shiksha Abhiyan, har visat att daliter utsätts för diskriminering från tre håll inom skolorna – dels från lärare och skolkamrater, men också av hela skolväsendet. Vid sidan av att daliter tvingas sitta på separata platser utsätts de enligt rapporten ofta för “orättvist hårda tillrättavisningar”, de får inte delta vid vissa skolaktiviteter och blir ofta utsatta för “kränkande omdömen om sin begåvning”.
Även i arbetslivet är diskrimineringen omfattande. Daliterna hänvisas ofta till de minst eftertraktade arbetsuppgifterna – som att sköta sophantering, tömma latriner, sopa gator eller hantera döda djur eller människor.
Uppgifter från 2011 visade att närmare 800 000 daliter arbetar med att tömma latriner. Trots att det redan 1993 blev förbjudet att anställa någon för den typen av arbete fortsätter många hundratusentals daliter att arbeta med att tömma latriner och rengöra avlopp med sina bara händer.
Och trots lagstiftningen har det visat sig att även flera indiska myndigheter har fortsatt att anställa daliter för att utföra denna syssla. De flesta som arbetar med latrintömningar är kvinnor, som tvingas bära avföringen i korgar på sina huvuden till dumpningsplatser som ofta ligger i utkanten av städer eller byar.
Vid sidan av den diskriminering som gör att daliter inte får tillgång till markrättigheter, utbildning eller ordentliga arbeten, så utsätts även många för sexuella, fysiska och verbala övergrepp av såväl privatpersoner som av poliser och rättsväsende. Att få upprättelse är i många fall omöjligt för daliter.
Beena J Pallical är aktiv inom Nationella kampanjen för daliters mänskliga rättigheter, en paraplyorganisation som består av en rad dalitgrupper. Hon understryker att daliterna har förblivit den mest sårbara, marginaliserade och våldsutsatta gruppen i landet.
-Det pågår en systematisk exkludering av denna grupp, och detta främst på grund av att det saknas en politisk vilja att förändra situationen, säger hon.
Indiska regeringar har sedan länge avsatt pengar för att förbättra daliternas situation, men landets myndigheter väljer trots det ofta att göra andra prioriteringar. Enligt dalit-aktivisten Paul Divakar så visar flera analyser att detta görs nästan rutinmässigt.
-Det bevisar tydligt att denna demografiska grupps ekonomiska utveckling inte är en prioriterad fråga, säger Paul Divakar till IPS.
Han menar att de uteblivna satsningarna står i strid med landets lagar.
-En majoritet av daliterna tvingas fortfarande leva i extrem fattigdom på grund av deras sociala identitet och deras brist på resurser. Det krävs en omfattande statlig satsning för att påskynda utvecklingen, säger han.
Vid sidan av all annan diskriminering utnyttjas dessutom många rättslösa dalitflickor som “tempelslavar”. Detta i enlighet med en tradition med djupa rötter i södra Indien, som innebär att flickor, ibland så unga som fem år, utses att tjäna en hinduisk gudomlighet i ett tempel. De blir därmed bundna vid templet och tvingas som vuxna tjäna som prostituerade. Traditionen lever vidare, trots att den förbjöds 1989.
Annamma är en 27-årig kvinna som ända fram tills nyligen tvingades leva som tempelslav i delstaten Tamil Nadu. Nu har hon lyckats fly till ett kvinnohärbärge i New Delhi. Under flera års tid blev hon utsatt för återkommande våldtäkter av olika män, däribland präster.
-Jag behandlades inte som en mänsklig varelse. Män kom och gick till mitt rum under nätterna, som om jag inte hade någon rätt till min kropp. Det bröt ned mig fullständigt, berättar hon för IPS.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor styck, eller genom särskilda bildabonnemang. Om ni inte har ett bildabonnemang men vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: sweden(at)ipsnews.net och meddela att ni använt den.
- Indiens daliter har traditionellt blivit förvisade till arbetsuppgifter som få andra är beredda att utföra, vanligtvis till usla löner. Foto: Neeta Lal/IPS
- Indiens daliter har traditionellt blivit förvisade till arbetsuppgifter som få andra är beredda att utföra, vanligtvis till usla löner. Foto: Neeta Lal/IPS
