Bryssel, 061213 (IPS) – Om 25 år kommer 1,2 miljarder människor i utvecklingsländerna att tillhöra medelklassen, jämfört med 400 miljoner i dag. Välståndsökningen kommer dock att förvärra inkomstklyftorna och göra miljöhotet mer överhängande, förutspår Världsbanken i en ny rapport.
Flera ickestatliga organisationer Världsbankens varningar i rapporten 'Managing the Next Wave of Globalisation' går stick i stäv med bankens inställning till frihandel.
Fram till år 2030 kommer den globala ekonomins tillväxt i ökande grad att drivas av utvecklingsländerna, särskilt i Asien, enligt Världsbanken. Den globala produktionen kommer att dubbleras, och utvecklingsländernas produktion kommer att öka från en femtedel av den globala ekonomin i dag till nära en tredjedel.
Trots att den globala folkmängden väntas stiga till åtta miljarder under de kommande 25 åren kommer antalet människor som lever under fattigdomsstrecket, med en inkomst på mindre än en dollar per dag, att halveras. I dag är den siffran drygt 1,1 miljarder. I takt med att allt fler männsikor övergår från att vara jordbrukare till att ta bättre betalda jobb i industrin och tjänstesektorn kommer den globala medelklassen att växa och bli upp till tre gånger så stor som den är i dag, förutspår Världsbanken. Detta kommer att medföra att länder som Kina, Mexiko och Turkiet får en levnadsstandard jämförbar med den i dagens Spanien. Afrika kommer dock sannolikt att ytterligare sacka efter övriga världen, på grund av kontinentens politiska bräcklighet och sårbarhet inför växlingar i priser på handelsvaror.
Välfärdsökningen kommer att kosta, både socialt och miljömässigt. I två tredjedelar av utvecklingsländerna förutspår Världsbanken att inkomstklyftan mellan rika och fattiga fortsätter att öka. Det beror på att en mer integrerad världsekonomi erbjuder de välutbildade fler möjligheter, medan outbildade arbetare utsätts för hårdare konkurrens och troligen kommer att tvingas ta mindre betalt för sitt arbete för att få behålla sina anställningar. Indiens och Kinas behov av energi, teknologi och investeringsvaror kommer delvis att väga upp trycket på arbetsmarknaden. Strategiska investeringar inom forskning och utbildning kommer därför att vara av avgörande betydelse för de som vill hävda sig i den globala ekonomins allt hårdare konkurrens.
Rapporten föreslår en ökning av utvecklingsbiståndet och en minskning av handelshindren för produkter från utvecklingsländer, särskilt vad gäller jordbruk och arbetsintensiv tillverkningsindustri. Enligt Etienne De Belder från människorättsorganisationen Oxfam innebär Världsbankens hållning en brist på konsekvens.
– Länder som har följt den exportdrivna modell för utveckling som Världsbanken förespråkar har drabbats av en rejäl social och ekonomisk baksmälla. Titta bara på utarmningen av Afrika söder om Sahara och avskogningen i Indonesien, säger Etienne De Belder.
Världsbanken har ingenting lärt av historien och är därför i en dålig position att ge läxor för framtiden, menar De Belder.
– Man kan inte avreglera ekonomin och samtidigt kräva fler regler för att lösa sociala och ekologiska problem. Lokala företagare i Afrika kan inte konkurrera på den globala marknaden än. Så länge ojämlikheten mellan de olika kontinenterna finns kvar kan man inte tala om en frihandel som gynnar alla parter, säger han.
– Indiens och Kinas ökade export och framgångsrika minskning av fattigdomen har i huvudsak att göra med ländernas enorma inre marknader. Mindre utvecklingsländer måste se sig om efter andra strategier.
