Buenos Aires, 061212 (IPS) – Media slarvar med rapporteringen i frågor som är av avgörande betydelse för kvinnor och deras frigörelse. Det menar en grupp mediearbetare i Argentina, som nu bildat ett nätverk för att försöka komma tillrätta med detta missförhållande.
Det argentinska nätverket för journalister med genusperspektiv, PAR, bildades i november av cirka 70 kvinnor som arbetar med media runt om i Argentina, sedan de deltagit i ett internationellt journalistmöte i Mexiko där journalister från hela Latinamerika träffades för att diskutera vikten av att få igång en massmedial debatt om genusfrågor.
Journalisterna i PAR delar en övertygelse om att media på ett bättre sätt än i dag skulle kunna medverka till jämlikhet mellan könen, och skyller den slarviga nyhetsbevakningen på redaktionella beslut och mediachefers bristande intresse för artiklar om kvinnofrågor, vilka sällan värderas som nyhetsmässiga.
En granskning av medieutbudet i Argentina visar att i många tidningar och tidskrifter, liksom i flera av de mest populära teveprogrammen, används lättklädda kvinnor regelmässigt i strategier som snarare syftar till att öka annons- och lösnummerförsäljningen än medverka till jämställdhet. Det sätt på vilket kvinnor porträtteras främjar inte en balanserad bild av kvinnor och män som jämlikar.
PAR:s samordnare Sandra Chaher säger att kvinnor under de senaste sju åren har blivit mer synliga i media rent representativt, men att det inte betyder att genusfrågor lyfts fram, eftersom mediajättarna sällan vet vad skillnaden mellan kvinnorepresentation och genusfrågor är. Som exempel lyfter hon fram det faktum att frågor som påverkar kvinnor, såsom våld i hemmet, oftare ges utrymme i media i dag än tidigare, men att rapporteringen ofta är okunnig eller felaktig. Om en kvinna mördas av sin man eller älskare beskriver argentinska tidningar det regelmässigt som ett “passionsbrott”, vilket osynliggör de maktfaktorer som i själva verket ligger bakom våld mot kvinnor.
– Ofta bygger artiklar som har ett genusperspektiv på att den individuella journalisten har sådan kunskap eller en god vilja att försöka sätta sig in i sådana frågor. Men beslut om rubrik, sidplacering, utrymme och layout fattas på en högre redaktionell nivå och saknas genusperspektivet där kan det förvränga hela artikelns vinkel, säger Sandra Chaher.
FN:s fjärde kvinnokonferens, som hölls i Peking år 1995, fastslog att ” i de flesta länder ger tryckt och elektronisk media ingen representativ bild av kvinnors skiftande liv och bidrag till samhället” och att “medias brist på känslighet inför genusfrågor bevisas bland annat av misslyckandet med att utplåna de könsbaserade stereotyper som syns i både offentliga och privata mediaorganisationers publikationer, såväl lokalt och nationellt som internationellt”.
Kvinnokonferensen ålade regeringar att göra sitt bästa för att förändra den negativa och förnedrande bilden av kvinnor som sprids i media, vilket bland annat kan göras genom att medverka till att kvinnor får möjlighet att delta fullt ut i alla delar av medieskapandet – också att leda, programmera, utbilda och forska, vilket i dag i huvudsak görs av män. Ytterligare ett sätt för regeringar att medverka till jämställdhet är genom att “uppmuntra och erkänna kvinnors medienätverk som verktyg för att sprida information om dessa frågor”, menade kvinnokonferensen i Peking, och rekommenderade genusutbildningar för alla mediearbetare.
Trots dessa rekommendationer har dock medias utveckling i dessa frågor gått med snigelfart, och få röster har hörts som kräver att de ihärdiga stereotyperna granskas, menar journalisterna i PAR.
Enligt nätverket kan varje nyhet analyseras ur genusperspektiv, vilket betyder att granska hur en händelse kan påverka kvinnor respektive män olika. Detta gäller såväl fattigdom och våld som tillgång till utbildning, arbete och lån.
Nätverket PAR ska användas för att sprida information och kunskap, påverka media och annan offentlig kommunikation, bevaka nyheter ur genusperspektiv och skapa nya sätt att kommunicera med och genom massmedia.
PAR är ett nationellt projekt, men också en del av ett planerat regionalt samarbete med målet att medverka till att kvinnors möjligheter att utnyttja sina medborgerliga rättigheter fullt ut ökar. Liknande projekt finns sedan tidigare i Mexiko, Guatemala och Nicaragua.
