Peruanska småbönder bryter med machismokulturen

Cuzco, 221007 (IPS) – Peru är ett land som har stora problem med våld i nära relationer och inom familjerna är könsrollerna ofta tydligt uppdelade. Men i regionen Cuzco pågår ett projekt som haft framgångar i kampen mot den rådande ”machismokulturen”.

Toleransen för våld inom familjen, i synnerhet mot kvinnor, är fortfarande stor bland Perus 33 miljoner invånare. En statlig studie som gjordes för några år sedan visade att runt en tredjedel av befolkningen anser att en kvinna förtjänar att bestraffas om hon varit otrogen eller visat bristande respekt mot sin man. Nästan hälften anser dessutom att det är en förälders rättighet att fysiskt kunna bestraffa sina barn.

En som vet hur det är att växa upp med en våldsam pappa är Dionisio Ticuña, 66, som bor i den lilla orten Canincunca i regionen Cuzco.

– Min pappa var väldigt macho och han brukade slå min mamma. Det var ett väldigt sorgligt liv, säger han.

I dag är han glad över att han inte tog efter den typ av manlighet som hans pappa utövade – en maktutövning som byggde på våld mot kvinnor och barn.

– Numera är jag en fiende till hustrumisshandlare. Jag umgås inte med de männen och jag bryr mig inte om de säger elaka saker till mig.

Dionisio Ticuña bor i ett tegelhus tillsammans med sin hustru och sin yngsta dotter som nu är 20 år gammal. Parets tre andra barn har flyttat hemifrån.

Han är en av de män som deltagit i ett program som drivs av Flora Tristán-centret för peruanska kvinnor. Juristen Katherine Pozo, som arbetar för organisationen, säger att de våldsamma mansidealen är ett stort problem i Peru – och att detta är särskilt tydligt på landsbygden.

– Värderingarna som förs vidare mellan generationerna gör gällande att männen ska ha makt över kvinnorna, som ska lyda. Det innebär ett hinder för männens egen utveckling – och för kvinnors rättigheter, säger Katherine Pozo till IPS.

Av det skälet startade Flora Tristán-centret 2018 ett program riktat mot män på landsbygden i Cuzco, med målet att bidra till en förnyad syn på manlighet och att samtidigt förbättra situationen för kvinnor.

Många av männen som deltar i programmet är småbönder. Flera av dem berättar för IPS att de genom projektet insett att de traditionella könsrollerna utgjort ett hinder i deras liv.

– Jag har varit gift med min hustru Della i 35 år. Jag känner en stor lättnad över den förmåga jag nu har, där jag kan visa respekt för min partner och kan ge uttryck för mina innersta känslor, säger Dionisio Ticuña.

En annan deltagare är Hilarius Quispe, en 49-årig bonde från byn Secsencalla. Han berättar att programmet har fått honom att inse hur mycket obetalt arbete många kvinnor utför.

– Jag brukade påstå att min hustru inte arbetade. Men egentligen jobbar kvinnor mer än oss – genom att städa, göra mat, ta hand om barn och djur och arbeta på fälten. Om min hustru inte fanns där skulle allt falla samman, säger han.

Undersökningar bekräftar den bilden. En statlig studie som gjordes förra året visar att peruanska kvinnor på landsbygden i genomsnitt har en arbetsvecka som är 13 timmar längre än männens.

En annan av deltagarna är Rolando Tito, 25. Han pluggar på universitetet i regionhuvudstaden, men hjälper också sin mamma med hennes jordbruk.

– Jag vill utvecklas och fortsätta att hjälpa min mamma, som är änka. Det finns män som anser att kvinnans plats är i köket, men jag har insett behovet av jämställdhet mellan män och kvinnor. Jag blir inte mindre man för att jag både lagar mat och tvättar – och den dag jag har en partner kommer förvänta mig att hon ska ge mig service, utan att vi ska arbeta tillsammans, säger Rolando Tito.

Katherine Pozo understryker att det kommer att ta tid att förändra samhället i stort – men att arbetet måste föras vidare.

– Att arbeta för jämställdhet påminner om att så ett frö. Det kräver vatten och omvårdnad – och resultatet kan ge ett bättre liv för både män och kvinnor, säger hon.

Mariela Jara