Los Vilos, 220330 (IPS) – Vattenbristen är ett växande problem i Chile. Vissa menar att lösningen ligger i fler satsningar på att avsalta havsvatten. Samtidigt visar de anläggningar som är i bruk att mycket arbete återstår för att verksamheten ska bli hållbar – och gynna befolkningen i stort, och inte främst stora gruvbolag.
En tio år lång torka har förvärrat vattenbristen i Chile, och drygt hälften av landets kommuner rapporterar nu att de har problem att täcka sina vattenbehov.
För närvarande är ett 20-tal avsaltningsverk i olika storlek i bruk i landet. Ett antal mindre anläggningar förser befolkningarna i små fiskesamhällen med tillgång till dricksvatten. Tre används för att förse befolkningar i mindre kommuner med vatten, medan åtta större anläggningar drivs av stora gruvbolag.
Samtidigt har den snabba tillväxten av sol- och vindenergi gjort det allt billigare att producera den energi som krävs för att avsalta och rena havsvatten – vilket gör att en del bedömare menar att tekniken kan utgöra framtiden för detta långsmala land som har en 427 mil lång kust.
Roberto Collao är ordförande för de lokala fiskarnas organisation i den lilla kustorten Chigualoco i kommunen Los Vilos. Han berättar för IPS hur en liten anläggning för att avsalta havsvatten förenklat livet för de 30 fiskare som bedriver sin verksamhet här.
– Tidigare hade vi inte tillgång till dricksvatten, men nu pumpar vi dagligen in fem tusen liter havsvatten och förvandlar det till sötvatten som vi kan dricka och använda till att tvätta av våra kläder och våra fångster, berättar han.
En annan ort som har fått ett litet avsaltningsverk installerat är Maitencillo. Men där har inte tekniken fungerat de senaste månaderna.
– Havsvattenpumpen slutade att fungera. Men det vatten vi fick fram tidigare var så gott, det var som buteljerat vatten. Vi producerade åtta tusen liter om dagen, berättar den lokale ledaren Herjan Torreblanca för IPS.
Hans förhoppning är att anläggningen snart ska vara i gång igen.
Förra året var det torraste som har uppmätts i Chile, och problemen med återkommande vattenbrist förväntas inte bli mindre i framtiden. Av det skälet har landet i allt högre grad börjat blicka ut mot kusten, och Chiles nya president Gabriel Boric har meddelat att planerna på att bygga fler avsaltningsverk ligger fast.
Landets vattenresurser är än så länge i privat ägo. Samtidigt är den frågan ett ämne som diskuteras inom den grupp som just nu arbetar med att ta fram ett förslag på en ny författning, som befolkningen sedan ska ta ställning till genom en folkomröstning i höst.
Flera gruvföretag har samtidigt löst sina vattenproblem genom att satsa på egna avsaltningsverk – och flera till är planerade att uppföras av dessa företag de kommande åren.
Ett av bolagen är gruvjätten BHP, som driver världens största koppargruva, Escondida, som ligger 3 200 meter över havet. Bolaget har löst vattentillförseln genom att installera en 18 mil lång ledning från en avsaltningsanläggning som är belägen vid kusten i regionen Antofagasta. Den har varit i drift sedan 2019.
Av de tre avsaltningsverk som drivs för att förse kommuner med vatten sticker Nueva Atacama, som startades i december, ut. Den är byggd med offentliga medel och producerar nu 450 liter rent sötvatten i sekunden och förser flera kommuner med vatten.
Vattenkrisen har hittills främst drabbat norra Chile, och det är också i denna del av landet som de flesta avsaltningsverken har installerats. Men nu har även anläggning byggts i södra Chile.
Flera organisationer har gått samman och skapat Chiles avsaltningsförbund – som menar att det handlar om en pålitlig och billig teknik som kan hjälpa landet ur vattenkrisen.
En avgörande fråga är dock hur man ska lösa problemen med den koncentrerade saltlösning som blir kvar när vattnet avsaltats. Det finns en oro för att denna restprodukt ska orsaka negativa miljöeffekter om den dumpas direkt i havet.
Detta är inget större problem med mindre anläggningar, då de saltlösningar som de ger upphov till är så små. Riskerna ökar dock ju större verksamheterna är.
Liesbeth Van der Meer, ordförande för miljöorganisationen Oceana Chile, säger till IPS att det finns risker med att se avsaltningsverken som det enda alternativet för att lösa landets vattenproblem.
– Hittills har inga resurser satsats på att öka effektiviseringen av vattenanvändningen, säger hon.
Liesbeth Van der Meer betonar att de avsaltningsverk som riskerar att orsaka miljöskador främst är de stora anläggningar som leder till stora utsläpp av koncentrerad saltlösning i havet.
Som exempel säger hon att all fisk och alla andra former av marint liv helt har försvunnit i ett område runt ett stort avsaltningsverk i kommunen Mejillones i norra Chile.
- Fiskarna Roberto Collao (till vänster) och Miguel Barraza står bredvid en tank med sötvatten som producerats av deras lilla avsaltningsverk. Fiskebyn Chigualoco är belägen i ett mycket torrt område i norra Chile. Foto: Orlando Milesi/IPS
- Med hjälp av denna ledning pumpas vatten upp till avsaltningsverket i kustbyn Chigualoco, där ett 30-tal fiskare är verksamma. Anläggningen, som är belägen i kommunen Los Vilos, drivs i första hand av solenergi. Foto: Orlando Milesi/IPS
