New York, 220307 (IPS) – På tisdag infaller internationella kvinnodagen för andra gången efter militärens brutala kupp i Myanmar. Kvinnorna i landet under hela perioden fortsatt sin kamp för rättvisa och fred – både på gatorna och i det privata. Det skriver May Sabe Phyu, ordförande för den myanmariska paraplyorganisationen Gender Equality Network, i denna kommentar.
I samband med kuppen i februari förra året använde sig militären av dödligt övervåld och godtyckliga gripanden. Tillsammans med pandemin har kuppen utlöst en rad komplexa nödlägen i landet.
Och medan världen till en början följde utvecklingen med fasa försvann Myanmar sedan snabbt bland de internationella rubrikerna, och i det allmänna medvetandet – samt bland de mest prioriterade politiska frågorna.
Landets befolkning har samtidigt hela tiden fortsatt sin kamp. Ända sedan kuppen genomfördes har människor uttryckt sin opposition mot maktövertagandet och valt att ansluta sig till den civila motståndsrörelsen.
Myanmar har varit drabbat av inhemska konflikter i 70 års tid, men nu har omfattningen förändrats. Över hela landet har nya strider brutit ut då lokala styrkor valt att försvara sitt folk.
Samtidigt har gamla konflikter förstärkts på grund av militärens tillslag mot demokratirörelsen. Både civila och humanitär personal utsätts för ett omfattande våld. Juntan har begått övergrepp som av FN:s generalförsamling har klassats som brott mot mänskligheten.
I samband med årets kvinnodag kommer landets aktivister att kampanja både mot diskrimineringen och diktaturen. Det krävs mycket för att hålla landets kvinnor borta från gatorna, men samtidigt gör de växande farorna att många väljer att göra sina röster hörda med hjälp av andra metoder.
Vid sidan av vissa offentliga protester kommer kvinnor att bedriva kampanjer via sociala medier och digitala plattformar. Under militärstyret innebär alla former av motstånd risker, men vi kommer inte att låta oss tystas.
Kvinnor löper extra stor risk att drabbas både av våld och andra repressalier. Många riskerar att drabbas av könsrelaterat våld och det finns få hjälpinsatser för kvinnor som akut behöver fly. Vårt mål är att skapa en särskild fond för de kvinnor som snabbt måste lämna sitt lokalsamhälle.
Många organisationer har dessutom svårt med finansieringen eftersom Myanmars centralbank har kontroll över de utländska medel som skickas till landet.
Men trots alla hinder och hot fortsätter många sin kamp och lyckas hitta de resurser som behövs för att arbetet ska kunna fortgå.
Trots att omvärlden fördömt militären för dess agerande mot den egna befolkningen har vi sett få konkreta åtgärder som lett till några förbättringar. Vår känsla är att det internationella samfundet är överbelastat och därför passivt. Samtidigt är behovet av internationell solidaritet och påtryckningar större än någonsin.
Vi uppmanar världens ledare att lyssna på gräsrötterna och med hjälp av nya och kreativa metoder stötta de kvinnliga människorättsorganisationerna.
USA har de resurser som krävs för att stötta Myanmars befolkning och för att ställa de som begår människorättsbrott till svars.
En föreslagen lagstiftning, The Burma Act, skulle innebära att USA skulle förmedla större resurser till Myanmars civilsamhälle och att man skulle utöka sina påtryckningar mot militären. Den skulle även slå fast att alla politiska fångar i Myanmar måste släppas omgående. Lagen ligger helt i linje med de krav som Myanmars befolkning ställer – och aktivister uppmanar nu USA:s kongress att omgående anta denna lag.
Samtidigt måste även FN och hela det internationella samfundet göra allt som står i deras makt för att stötta den kvinnoledda rörelsen för fred och demokrati i Myanmar.
Landets aktivister, med kvinnor i den främsta linjen, fortsätter sina protester mot juntan. Det internationella samfundet måste sluta upp bakom deras modiga kamp för demokrati, mänskliga rättigheter och fred.
*May Sabe Phyu är ordförande för Gender Equality Network och är grundare av organisationer som kämpar för fred och kvinnors rättigheter i delstaten Kachin.
