”Funktionshinderfrågan måste få större uppmärksamhet”

Katmandu, 201210 (IPS) – Förra veckan avslutades den årliga konferens som hålls för alla länder som har undertecknat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Men trots att konventionen berör en miljard människor i världen var mediernas intresse högst begränsat. Det skriver Simone Galimberti, grundare av den nepalesiska organisationen Engage, i denna kommentar.

Den 13:e upplagan av konferensen Cosp avslutades på torsdagen i förra veckan, samma dag som internationella funktionsrättsdagen inföll. I år var temat hur världen i spåren av pandemin ska kunna återuppbyggas på ett mer inkluderande sätt.

Målet är att skapa samhällen som präglas av tillgänglighet, och att alla människor på jorden som har en funktionsnedsättning ska ges möjlighet att kunna förverkliga sina drömmar och få ett välmående liv.

Av det skälet var konferensen, Cosp, mycket viktig för många av oss – den kanske främsta av sitt slag under året med fokus på funktionsnedsättning.

Några av de frågor som stod i fokus var behovet av att skapa inkluderande arbetsmarknader, de särskilda behov äldre personer har, samt arbetet för att skapa inkluderande miljöer. Allt detta i enlighet med det som slås fast i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Det handlar om stora frågor som berör väldigt många – och konferensen borde därför ha blivit bevakad av de stora nyhetsmedierna. Men i stället betraktas snarare Cosp som ett forum för specialintressen – och dessa konferenser har aldrig fått den uppmärksamhet de förtjänar.

Inga stora medier rapporterade om det senaste mötet och inga av de största och mäktigaste internationella organisationerna tycks heller ha visat något intresse.

En viktig fråga är om hur världens arbetsplatser ska bli mer inkluderande. Det är en fråga som även borde kopplas samman med det faktum att rätten till arbete också gäller personer med funktionsnedsättning.

Den återhämtningsplan efter pandemin som syftar till att bygga upp fler mer miljövänliga lösningar och satsningar på renare energi skulle kunna få en avgörande betydelse i kampen för minskade koldioxidutsläpp.

Men det finns också ett avgörande behov av att rättigheter för personer med funktionsnedsättning blir en viktig del i den nya utformningen av städer. Det handlar om att skapa stadsmiljöer som både är fullt ut tillgängliga och miljömässigt hållbara, och om att skapa nya strategier som gör det möjligt för personer med funktionsnedsättning att ta plats på alla arbetsplatser – i både rika länder och utvecklingsländer.

Men det som verkligen behövs är en heltäckande och holistisk strategi – som omfattar allt från transporter och energifrågor och tillgången på billiga bostäder. En strategi som är verkligt inkluderande för alla medborgare. Det gäller i synnerhet de minoritetsgrupper som hittills allt för ofta har exkluderats från de ekonomiska framgångar som uppnåtts inom den rådande världsordningen.

För att personer med funktionsnedsättning och andra sårbara grupper verkligen ska få möjlighet att fullt ut kunna förverkliga sina liv krävs det att alla områden binds samman.

En inkluderande arbetsmarknad är dock den centrala frågan, och först efter att det målet har uppnåtts kommer personer med funktionsnedsättning att vara jämbördiga parter i den värld som byggs upp efter pandemin.

Verklig inkludering kommer endast att uppstå när de grupper vars röster i dag sällan hörs lyckas uppnå sina rätt till deltagande och att ta del av det ekonomiska välståndet.

Av det skälet borde en konferens som Cosp få mycket större uppmärksamhet. Detta samtidigt som paraplyorganisationen International Disability Alliance behöver stöttas för att kunna skapa nya samarbeten med inflytelserika grupper inom en rad sektorer.

Rättigheter för personer med funktionsnedsättning är inte en fråga som endast berör FN, diplomater och experter.

Simone Galimberti