New York, 201208 (IPS) – Det fanns förhoppningar om att 2020 skulle bli ett år då kampen för jämställdhet skulle röna nya framgångar. Men i stället har året kännetecknats av de många bakslag som följt i pandemins spår.
I år har det gått 25 år sedan Pekingdeklarationen och dess handlingsplan antogs, den mest omfattande globala agendan för kvinnors rättigheter som hittills tagits fram. Det är också ett år då arbetet för jämställdhet och kvinnors rättigheter har drabbats hårt av att människor tvingats stanna hemma och efter förmåga sköta sina arbeten på distans.
Statistiken är dyster. Enligt en rapport som nyligen publicerades av tankesmedjan Center for American Progress, tvingades fyra gånger så många kvinnor som män lämna arbetsmarknaden i USA bara under september månad.
Rapportförfattarna slår fast att det under förra året fanns närmare tio miljoner mammor till små barn på den amerikanska arbetsmarknaden – och att många av dem nu kan ha tvingats sluta arbeta eller gå ned i arbetstid för att ta hand om sina barn. Vilket i sin tur kommer att få enorma ekonomiska konsekvenser både för kvinnorna och för landets ekonomi.
Överallt i världen har kvinnor ofta drabbats hårdast av den ekonomiska och sociala kris som pandemin och nedstängningarna har förorsakat. De har tvingats utföra mer obetalt arbete i hemmen, men också på global nivå drabbats hårdare av minskade inkomster eftersom de i högre grad arbetar inom den otrygga och hårt drabbade informella ekonomin Nedstängningarna och den sociala distanseringen har också lett till ökade risker för våld i hemmet.
En stor del av världens arbetskraft är fortfarande drabbade av att arbetsplatserna är helt eller delvis nedstängda, och i alla världens regioner har antalet arbetade timmar minskat kraftigt.
På global nivå har familjer med små barn, och i synnerhet kvinnorna, dessutom haft mycket svårt att återgå till sina arbeten eftersom många förskolor har förblivit stängda.
