Daliter mest utsatta för tvångsarbete – men insatser ger resultat

Pune, 201009 (IPS) – Den grupp som löper störst risk att utnyttjas i olika former av tvångsarbeten i Indien är så kallade daliter – personer som står längst ned i kastsystemets sociala hierarki. Samtidigt visar lokala initiativ att det går att bekämpa problemen framgångsrikt.

Många av Indiens daliter kan inte läsa eller skriva och tvingas leva i djupaste fattigdom på grund av den diskriminering de utsätts för. Detta trots att kastbaserad diskriminering är förbjuden enligt indisk lag och att myndigheterna sedan länge använder sig av kvoteringssystem i syfte att ge alla medborgare samma möjligheter till en ordentlig utbildning och chansen att få offentliga arbeten.

Insatserna har lett till att många av barnen till de mest diskriminerade grupperna numera har möjlighet att gå i skolan. Samtidigt har den långvariga stigmatiseringen lett till att många av de mest missgynnade daliterna inte har någon möjlighet att ta del av de statliga insatserna.

I juli 2015 lanserade den indiska regeringen ett stort utbildningsprogram kallat Skill India, men det har ännu inte nått fram till de mest eftersatta daliterna, en grupp som kallas mahadaliter i delstaten Bihar.

– För att ingå i Skill India krävs det ett examensbevis. Men de flesta mahadalit-barnen hoppar av skolan efter sjätte klass på grund av fattigdom och påtryckningar inom familjen, berättar Parinita Kumari som är ordförande för människorättsorganisationen Adithi.

Även en satsning som syftar till att ge återvändande migranter på landsbygden en möjlighet till arbeten har gått många daliter förbi – eftersom de ofta saknar de dokument som krävs.

I Bihar lanserade delstatsministern Nitish Kumar för tio år sedan ett program inriktat mot mahadaliter, som genom satsningen erbjuds en mindre areal mark. Genom insatsen erbjuds gruppen även utbildningar och ekonomiskt stöd, samt andra socioekonomiska möjligheter.

Men trots detta har problemen med tvångsarbeten levt vidare.

Organisationer som samarbetar med gräsrotsrörelsen HLN genomför samtidigt arbete på lokal nivå inriktad mot byar där problemen är särskilt omfattande. Detta genom att personer som själva har varit utsatta för exploatering och människohandel driver program som syftar till att öka människors kunskaper om problematiken.

Eftersom dessa personer har personliga erfarenheter av hur rekryterare och människohandlare agerar vet de också vilka kunskaper som det är viktigt att nå ut med.

– Vi förmedlar kunskaper om hur man kontaktar myndigheternas hjälplinjer samt bedriver ekonomiska utbildningar där offer för människohandel och andra får lära sig hur de ska kunna ta del av de statsliga sociala stöd som finns, berättar Mushtaque Ahmed vid en lokal organisation till IPS.

Inom programmen uppmanas även lokalbefolkningar att anmäla misstänkta fall av människohandel och tvångsarbete.

Och det arbetet har gett resultat, säger Bhanuja Sharan Lal vid organisationen MSEMVS, som bekämpar barnarbete, till IPS.

Han menar om tvångsarbetet ska bekämpas så krävs det att de fattiga blir medvetna om sina rättigheter och får de kunskaper de behöver.

– Då kan vi säkerställa att de inte återigen blir utsatta för tvångsarbete, säger Bhanuja Sharan Lal.

*Artikeln ingår i en serie texter där IPS rapporterar om människohandel i olika delar av världen, med stöd från Airways Aviation Group.

Rina Mukherji