Rio de Janeiro, 200612 (IPS) – De sociala orättvisor som redan var så utbredda i Latinamerika har förvärrats av coronakrisen – och regionen har nu blivit epicentrum för virusspridningen. Samtidigt menar bedömare att pandemin innebär en möjlighet för förändringar av landskapet i Latinamerikas stora städer.
Den chilenska stadsplaneraren Carmen Santana säger att coronakrisen visar på behovet av att förändra städernas struktur – samtidigt som den även på ett positivt sätt påverkat människors sätt att förhålla sig till varandra.
– Det har spontant uppstått solidaritet mellan människor som skapar nya nätverk där många hjälper grannar som de tidigare inte hade någon relation till, säger hon.
Dödstalen i covid-19 fortsätter att stiga i Latinamerika, och en bidragande faktor till detta är att sjukvården är dåligt utbyggd på många platser.
Pandemin har hittills slagit hårdast mot regionens storstäder. Stadsplanerare som IPS talat med säger att frågan nu är om utvecklingen av dessa städer även i fortsättningen kommer att dikteras av ekonomiska intressen, som i sin tur lett till dåligt fungerande system – eller om de i högre grad kommer att utvecklas för att tillgodose människors behov.
Nabil Bonduki, professor i arkitektur vid FAU-USP-universitetet i São Paulo, säger att det ännu är för tidigt att säga om pandemin kommer att leda till några förändringar av stadsutvecklingen. Men om coronakrisen blir långvarig kan den leda till omvandlingar som är svåra att förutse, säger han.
Nabil Bonduki betonar att det kommer att vara de som sitter vid makten som avgör hur framtidens städer utformas – men förutspår samtidigt att allt fler kommer att kräva en utveckling där förbättrad tillgång till sjukvård och ökad fattigdomsbekämpning står i fokus.
Hans kollega Raquel Rolnik, som var FN:s särskilda rapportör om människors rätt till anständiga bostäder mellan 2008 och 2014, betonar samtidigt att mycket tätt befolkade områden hittills inte har drabbats av coronaviruset i samma utsträckning som man tidigare befarade.
– Det finns kåkstäder i São Paulo och Rio de Janeiro där utbrott har skett, medan detta inte har inträffat i andra favelor.
Hon menar att detta är ett faktum som kan lindra den stigmatisering som befolkningarna i dessa tätbefolkade utsätts för.
– I Brasilien och andra delar av världen tycks det som att smittspridningen i första hand har att göra med flöden och rörlighet av människor, snarare än med befolkningstäthet, säger Raquel Rolnik.
Hon säger att byggbolag som satsar på dyra lägenheter i städernas utkanter kan gynnas av en förenklad tolkning av coronakrisen – genom att locka med bostäder som ligger utanför de mer tätbefolkade stadskärnorna.
Carmen Santana menar att det är samma intressen som driver fram en utveckling mot icke-hållbara städer, där bostäderna blir dyrare och behovet av bilar för pendlingstrafik ökar. Enligt henne kan i stället städer med hög befolkningstäthet snarare vara bättre, bland annat eftersom antalet bilar kan minska.
Carmen Santana anser att bilarna i dag tar upp allt för stor plats av städernas yta, och har förhoppningar om att den stadsutveckling hon förordar ska få ett större genomslag när pandemin är över. Hon skulle vilja se städer som i högre grad satsar på allmänna grönområden och stadsdelar med lokal produktion genom bland annat fler stadsodlingar, och ett ökat fokus på värdiga bostäder och offentliga toaletter.
