”Pandemin kräver att regeringar skyddar barnen”

New York, 200506 (IPS) – Få barn drabbas hårt av coronaviruset men pandemin kommer ändå ha förödande konsekvenser för miljontals unga. De val som regeringar gör kommer att ha en avgörande betydelse för barnen, skriver Jo Becker från människorättsorganisationen Human Rights Watch i denna kommentar.

Länders regeringar kan både mildra de värsta effekterna av krisen under de kommande månaderna och också vidta åtgärder som kan förbättra barns liv långt efter att pandemin är över.

Pandemin har satt ljuset på brister i skyddet av barnen i många länder, som bristen på krisplaner i samband med skolstängningar, isolering och otillräckliga skyddsnät för familjer med låga inkomster.

Stängningar av skolor i 192 länder innebär att 90 procent av världens barn står utan skola – fler än 1,5 miljarder elever. Många skolor erbjuder undervisning på nätet, men nästan hälften av världens befolkning saknar tillgång till internet och det innebär att många elever halkar efter.

Problemet är inte begränsat till länder med låg inkomst: i förra veckan i staden Phoenix i USA hittade en rektor tre elever ihopkurade under en filt i regnet, i försök att komma åt skolans trådlösa nätverk för att kunna slutföra sina skoluppgifter.

Det globala dödstalet för covid-19 – för närvarande över 250 000 – fortsätter att öka, och därmed ökar även antalet barn som förlorar sina föräldrar. Föräldralösa barn löper en högre risk att utsättas för människohandel eller andra former av exploatering.

Under ebolautbrottet i Västafrika fanns det flickor som förlorade familjemedlemmar och som gjorde upp om sex i utbyte mot möjligheten att tillgodose grundläggande behov, vilket ledde till en kraftig ökning av tonårsgraviditeter.

När länder inte befinner sig i kris så är det egna hemmet den plats där barn löper störst risk att utsättas för våld. FN:s generalsekreterare Antonio Guterres rapporterade nyligen om en skrämmande ökning av våld i hemmet kopplat till covid-19. Påfrestningar kopplade till krisen – som arbetslöshet, isolering och oro över hälsa och ekonomi har ökat våldet mellan föräldrar och mot barn.

Trots de ökade riskerna är det mindre troligt att övergrepp mot barn upptäcks under pandemin. Lärarna – som ofta är de första att se tecken på att något är fel – har inte samma kontakt med barnen och många verksamheter som arbetar med att skydda barn har minskat eller upphört med hembesök på grund av risken för smittspridning.

Förluster av arbeten och inkomster kan öka förekomsten av barnarbete och barnäktenskap. Internationella arbetsorganisationen, ILO, beräknar att i juli i år kan nästan 200 miljoner arbetstillfällen ha försvunnit globalt till följd av krisen.

Innan pandemin beräknades att 152 miljoner barn var offer för barnarbete och 12 miljoner flickor hade gift sig innan sin 18-årsdag. Utan statligt stöd till familjer som kämpar med att tillgodose sina grundläggande behov så kommer dessa siffror att öka.

Barn är också en utsatt grupp när det gäller sexuellt utnyttjande på nätet. Nu lägger de mer tid på nätet och kan känna sig oroliga eller ensamma när skolan är stängd och de tvingas vara hemma och hålla sig inomhus. Europol, EU:s brottsbekämpande organ, har dokumenterat en ökning av antalet förövare på nätet och har upptäckt att fler försöker ta kontakt med barn via sociala medier.

Miljoner barn är institutionaliserade eller frihetsberövade, ofta i trånga förhållanden där det kan vara nästan omöjligt att tvätta händerna så ofta som krävs eller hålla det avstånd som föreskrivs. FN:s barnfond Unicef har varnat för utbrott av covid-19 i dessa anläggningar och har krävt stopp för att fler barn tas in och att de barn som kan återvända till familjer eller få annan lämplig vård ska få den möjligheten.

Regeringar som gör smarta politiska val nu kommer inte bara att skydda barnen under den akuta krisen utan också gynna barnen på lång sikt. Att utöka tillgången till internet kommer att förändra möjligheterna till utbildning för många barn, förbättra deras tillgång till information och stärka deras förmåga att organisera och uttrycka sig.

Att flytta barn från institutioner och interneringsanläggningar kommer att begränsa spridningen av viruset och kan också hjälpa länder att övergå till att använda andra familjebaserade alternativ för barn, vilket visat sig vara sundare, billigare och kopplat till färre återfall i brott när det gäller barn inom det straffrättsliga systemet. Släktingar och fosterföräldrar kan erbjuda de barn som förlorat sina föräldrar ett hem och utgöra ett viktigt stöd.

Den ekonomiska krisen bör få regeringarna att stärka de sociala skyddsåtgärderna som kontantöverföringar för att kunna hjälpa de låginkomstfamiljer som drabbas hårdast av pandemin och göra det möjligt för dem att tillgodose sina grundläggande behov utan att barnen ska behöva arbeta eller giftas bort. Hjälplinjer och utbildningskampanjer kan hjälpa till att skydda barn som riskerar att utsättas för våld i hemmet eller för sexuellt utnyttjande på nätet.

Pandemin kräver att regeringar agerar för att skydda barnen från de värsta effekterna av covid-19. Den ger också beslutsfattare möjlighet att vidta åtgärder som kommer att gynna barnen långt efter att pandemin är över.

Jo Becker