Nairobi, 200128 (IPS) – Kenyanskan Soi Cate Chelang är bara en av många afrikanska kvinnor som drömmer om att kunna satsa på sitt företag – men förhindras av bankernas ovilja att ge henne lån.
Soi Cate Chelang driver sedan över tio år tillbaka ett eget litet företag där hon bygger om lastpallar till olika typer av möbler – och det är en framgångsrik verksamhet som lockat till sig många kunder. Hon är uppvuxen i en familj där både pappa och farfar var snickare och har under deras ledning lärt sig yrket. Dessutom har hon vidareutbildat sig genom internetbaserade snickerikurser.
– Min design skiljer ut sig eftersom jag kombinerar många olika material, det handlar inte bara om att förvandla trä till möbler. Jag använder mig av färggranna tyger och särskilt de kvinnliga kunderna vill ha möbler som förgyller deras hem, berättar hon.
Beroende på vilka material som används kan hon ta bra betalt för sina möbler, som går under namnet Soi Pallet Designs och bland annat består av soffor och sängar som tillverkats av lastpallar. Kunderna hittas genom sociala medier. Men Soi Cate Chelang, som i dag är 35 år gammal, befarar att hennes verksamhet aldrig kommer att kunna leva upp till sin fulla potential.
– Jag har inte de resurser som krävs för att ha en riktig snickeriverkstad och en utställningslokal. Och jag kan inte erbjuda möbler till större etablissemang eftersom jag inte har det kapital som krävs för att hantera stora beställningar, säger hon.
Detta trots att klubbar inom underhållningsindustrin har visat intresse för hennes designmöbler.
Det stora problemet för Soi Cate Chelang är att bankerna inte är beredda att ge henne de lån hon är i behov av för att kunna få företaget att växa. Av det skälet kan hon bara tillverka möbler på beställning, och måste dessutom begära förskott av sina kunder för att täcka tillverkningskostnader och lönerna för de andra snickare hon samarbetar med.
– Jag samarbetar med tre snickare som jag betalar per dag. Men vi tar bara emot en beställning i taget eftersom vi inte har någon riktig arbetslokal och jag inte har råd med fler anställda, berättar Soi Cate Chelang.
Än så länge bedrivs verksamheten i hennes hem i staden Kisumu, som ligger 35 mil från Kenyas huvudstad Nairobi.
Francis Kibe Kiragu, som forskar om jämställdhet och utveckling vid Nairobis universitet, säger att många kvinnor som vill satsa på sina småföretag hamnar i samma situation som Soi Cate Chelang. Han menar att det handlar om en skadlig finansiell exkludering som drabbar kvinnor och leder till att de flesta egenanställda kvinnor hamnar i en situation där det enda målet är att få den egna verksamheten att bära sig.
– Resultatet är att dessa kvinnor anses bidra lite till landets ekonomi, säger Francis Kibe Kiragu.
Han säger att hindren gör att fler kvinnliga företagare väljer att lägga ned sina verksamheter.
Det är situation som Soi Cate Chelang kan känna igen sig i.
– Jag var 25 när jag började designa, tillverka och marknadsföra mina möbler. Men tio år senare står jag inför samma finansiella svårigheter som när jag började. Jag har ofta varit nära att lägga ner den här drömmen för att i stället börja leta efter någon annan anställning, berättar hon.
