Rom, 180912 (IPS) – 34-årige Jim är en av många nigerianer som har lyckats ta sig till Italien. Han har uppehållstillstånd och har bott i det nya hemlandet i åtta år, men har ännu inte lyckats hitta ett arbete.
I stället tvingas Jim livnära sig på att tre dagar i veckan tigga utanför ett varuhus i Rom.
– Ingen erbjuder mig ett arbete, trots att jag fyra dagar i veckan går runt i hela staden och visar upp mitt cv, säger han till IPS.
Jim har uppehållstillstånd och säger till IPS att det enda jobb han lyckats få var som läskförsäljare på fotbollsarenan Stadio Olimpico. Men det jobbet varade bara i några månader och lönen var extremt låg.
I hemlandet var han ordförande för en kristen församling i hemstaden. Men en dag utsattes gruppens kyrka för ett bombattentat. Jim, som egentligen heter något annat, säger att bombningen utfördes av medlemmar till ett stort politiskt parti som svar på att ett rivaliserande parti hade hjälpt kyrkan att få en egen elgenerator.
– Partiet som gav oss generatorn hade gått framåt i det senaste valet och det stora partiet var rädda för att de skulle få minskat inflytande.
För Jims del innebar den politiska maktkampen att hans liv var hotat.
– Jag blev misshandlad av en militant grupp som tillhörde det stora partiet, berättar han.
Till sist insåg Jim att han var tvungen att fly från hemlandet. År 2009 anlände han till Libyen, ett land som då fortfarande styrdes av diktatorn Muammar Gaddafi.
– Det var en fruktansvärd plats, helt utan frihet. Jag kunde inte gå på gatorna, eftersom jag då riskerade att bli rånad och att polisen skulle bli ombedd att komma och gripa mig. Det var min vardag där.
Om han skulle ta sig någonstans tvingades han i stället resa med taxi.
– Det var för farligt för en svart afrikan att gå på gatorna.
Jim lyckades dock genom sitt arbete på en biltvätt spara ihop de motsvarande 1 200 dollar han behövde för att kunna ta sig över Medelhavet till Italien.
– Men resan var verkligen inte lätt. Jag glömmer inte de stora vågorna.
Den unge kaptenen lyckades dock navigera båten genom det stormiga havet.
– Under tiden var alla försjunkna i sig själva och bad till Gud om att de skulle slippa dö. När räddningen väl kom blev jag så oerhört lättad, berättar Jim.
Han är bara en av de drygt 106 000 nigerianer som enligt de italienska myndigheterna befann sig i landet i början av året. I den siffran ingår dock inte de papperslösa migranter som beräknas uppgå till ytterligare tusentals personer.
Enligt FN:s migrationsorgan IOM var nigerianerna den största enskilda gruppen som anlände till Italien, främst via landets kuster, mellan 2015 och 2017. År 2017 beräknas drygt 18 000 av de knappa 120 000 personer som kom till landet ha varit nigerianska medborgare.
Men under årets första sex månader sjönk siffran drastiskt, till endast 1 200 nyanlända nigerianer. Den främsta orsaken till detta är de skärpta immigrationsregler som införts av den italienska regeringen.
Flavio Di Giacomo, språkrör vid IOM, menar att den europeiska migrationspolitiken måste förändras.
– I dag bevittnar vi en migrationspolitik i Europa som handlar om att stänga gränser. Men detta är helt fel, vi måste åter öppna upp för lagliga inresevägar.
Flavio Di Giacomo säger till IPS att en effektiv migrationspolitik måste inkludera många åtgärder – däribland tvångsavvisningar.
– Men stängda gränser skapar bara ökad illegalitet vilket gör det omöjligt att tillämpa migrationspolitiken för dessa migranter, som saknar tillstånd att stanna i Europa, säger Flavio Di Giacomo.
För Jims del är situationen motsägelsefull. Han har de papper som krävs för att stanna i Italien, men lyckas inte hitta ett arbete. I stället tvingas han kämpa hårt för att försörja sig själv och har ännu svårare att bidra till försörjningen av sin hustru och son som fortfarande är kvar i Nigeria.
