Potatisen tillägnas världskongress i Peru

Lima, 180131 (IPS) – Från Peru har potatisen spridits och gett människor i hela världen möjlighet att äta sig mätta. Men den viktiga rotfrukten står inför utmaningar – som kommer att uppmärksammas när Peru står värd för den kommande Världspotatiskongressen.

Potatisen har sitt ursprung i Peru, och det var härifrån knölen började sin vandring ut i världen under 1500-talet. I slutet av maj kommer Världpotatiskongressens tionde möte att hållas, och denna gång i den historiska staden Cusco, som en gång i tiden var navet i Inkariket i södra Peru. Att mötet förläggs här betraktas som ett erkännande av Peru som potatisens hemland.

–Av de 5 000 potatissorter som existerar finns 3 500 i Peru. Potatisen representerar en livsstil, en känsla, en mystik. När det handlar om kommersiell produktion innebär kongressen en möjlighet att visa nya potatisprodukter för världen, säger Jesus Caldas, som är chef för jordbruksforskningsinstitutet INIA, som är med och organiserar den kommande kongressen.

Den första vetenskapliga kongressen med fokus på potatisen hölls 1993 och har sedan dess anordnats vart tredje år. Mötet i Peru är det första som hålls i Latinamerika.

Årets tema är ”en återgång till ursprunget för en bättre framtid” och kommer att fokusera på biologisk mångfald, matsäkerhet och potatisen som kommersiell produkt.

–Att Peru har utsetts som värd för kongressen är viktigt, då den del av forskarvärlden som arbetar med innovationer kring produktionen av potatis återvänder till källan för grödan och dess mångfald – som är avgörande för matsäkerheten, säger Gonzalo Tejada, från FN:s livsmedelsorganisation FAO, som är med och organiserar mötet.

Potatisen började odlas redan för flera tusen år sedan i en region som Peru delar med Bolivia. I samband med att spanjorerna anlände till denna del av kontinenten under 1500-talet tog de med sig grödan hem, varifrån den sedan spreds vidare i Europa och blev en viktig basföda i stora delar av världen.

Den Lima-baserade organisationen Internationella potatiscentret, CIP, uppger att den näringsrika rotfrukten i dag är världens tredje viktigaste gröda, efter ris och vete. Över en miljard människor beräknas äta potatis kontinuerligt. Enligt CIP odlas potatis på över 19 miljon hektar mark i 156 av jordens länder.

Gonzalo Tejada uppger att den största delen av potatisen går till industriföretag som använder den till att producera bland annat chips, stärkelse eller för tillverkning av sprit. I många länder bedrivs odlingarna av stora jordbruksföretag.

Detta är inte fallet i Peru eller i dess grannländer Bolivia och Ecuador, där de gamla odlingsmetoderna fortfarande lever vidare. Vilket i sin tur gjort det möjligt att bevara de gamla potatissorter som utgör grunden för grödans stora mångfald.

Dessa mindre odlare står dock inför svåra utmaningar, däribland klimatförändringar, bristande teknisk hjälp och snäva marginaler.

En av dessa småjordbrukare är 42-åriga Josefina Baca, som odlar potatis i Huaro, ett område som ligger på 3 100 meters höjd över havet, utanför staden Cusco. Hon säger att de varma perioderna numera är varmare än de var tidigare och hon är också oroad över att nederbörden blivit så opålitlig.

–Jag arbetar hårt med min odling, men klimatförändringarna förstör skördarna. Om frosten kommer för tidigt så förstörs allting. Ibland kommer inga regn och då går odlingarna förlorade. Jag odlar ekologiskt, utan kemikalier, men vi behöver stöd för att kunna skydda vår biologiska mångfald, säger hon till IPS.

Moisés Quispe är ordförande för Nationella förbundet för ekologiska producenter, Anpe, som har 12 000 potatisodlare som medlemmar. Han säger att klimatförändringarna utgör ett stort hot mot befolkningen på landsbygden. Han menar även att det saknas politisk vilja att satsa på utvecklingen för de småbönder som odlar många olika sorters potatis. Odlingarna av de inhemska och mindre vanliga potatissorterna kräver mer arbete, förklarar han.

–Det leder till ökande kostnader, men vi får inte ut rättvisa priser, säger Moisés Quispe.

De ovanliga potatissorterna har annan textur, andra former och färger jämfört med de potatisar som används i konventionellt jordbruk. De har bevarats genom de kunskaper som gått i arv genom många generationer bland ursprungsbefolkningarna, och odlas utan några kemikalier.

Moisés Quispe menar att de småodlare som bevarat dessa potatissorter i generationer aldrig fått det erkännande de förtjänar.

Miguel Ordinola vid Internationella potatiscentret, CIP, menar att den kommande kongressen blir ett tillfälle att presentera nya forskningsresultat, som i sin tur kan komma att gynna småodlare.

–CIP och amerikanska och europeiska universitet har genomfört studier kring hur vi kan anpassa oss till nya förhållanden på grund av klimatförändringarna, säger han till IPS.

 

Mariela Jara

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *