USA:s papperslösa i limbo

Seattle, 180110 (IPS) – För hundra år sedan sade en italiensk migrant som anlänt till USA: ”Innan jag kom till USA trodde jag att gatorna var gjorda av guld. När jag kom hit fick jag lära mig tre saker: gatorna är inte gjorda av guld, de hade inte ens en beläggning – och det var jag som förväntades göra beläggningsarbetet”.

Migranter från Mexiko och Centralamerika har begett sig till USA till följd av efterfrågan på arbetskraft. Från och med 1980-talet ökade migrationen och var som störst runt år 2000. Majoriteten av migranterna har varit mexikaner och de flesta papperslösa. De gav sig av till följd av den ekonomiska depressionen i Mexiko på 1990-talet som pågick samtidigt med högkonjunkturen i USA. Människor har rört sig mellan länderna utifrån den ekonomiska situationen i respektive land. Den mexikanska drömmen – allas möjlighet att lyckas med hjälp av hårt arbete, kunna skicka hem pengar och bygga ett hus – har fått många att ge sig av till USA.

Många har hamnat inom exempelvis byggindustrin och slagit sig ned i Mellanvästern, sydöstra eller nordöstra USA. Antalet migranter minskade efter dotcomkraschen år 2000 och när bostadsbubblan sprack samt den konjunkturnedgång som det ledde till. Sedan 2008 har något fler papperslösa återvänt till Mexiko än antalet som anlänt till USA.

Migrationen till USA kring millennieskiftet var den största i USA:s historia i absoluta tal. Den latinamerikanska befolkningsgruppen på 16,3 procent blev sedan den största minoriteten. Det förändrade den demografiska strukturen och den politiska balansen i många områden.

Nästan tio år senare blev det tydligt att migranterna bidragit med små men konkreta fördelar för nästan alla konsumenter och arbetstagare i landet. Även de sex procent av arbetsstyrkan som inte har någon studentexamen upplevde få eller inga negativa konsekvenser till följd av migrationen, utan de drabbades främst negativt på grund av automatiseringen eller för att arbete lades ut i andra länder.

De flesta papperslösa har saknat den utbildning eller de engelskkunskaper som skulle göra att de skulle konkurrera med de som är födda i landet. De har i stället befunnit sig i parallella, kompletterande arbetsmarknader.

De flesta arbetstagarorganisationer och samhällsorganisationer i USA har välkomnat migranter. Många papperslösa har dock tvingats leva i rädsla och osäkerhet. De är mer sårbara och kan tvingas att acceptera lägre löner och sämre arbetsförhållanden. De flesta är överens om att det bästa sättet att skydda både migranter och de arbetstagare som är födda i USA är att sluta sig samman och försvara alla människors mänskliga rättigheter och arbetsrättigheter.

Migranter och medborgare har nästan samma rättigheter i enlighet med internationell lag och den amerikanska konstitutionen. Men USA:s nuvarande system för invandring gör det svårt för många migranter att utöva sina rättigheter.

Den interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter har två gånger fördömt USA:s regering när det gäller diskriminering av mexikanska arbetstagare. FN:s särskilda rapportör för migranters mänskliga rättigheter har kritiserat USA för fördomsfull och omänsklig behandling av migranter, särskilt barn, och har framhållit att landet inte följt ett korrekt förfarande.

Lagarna som riktar sig mot papperslösa kallas av kritikerna för ”Juan Crow-lagar” vilket är en referens till sydstaternas rasistiska lagar som 1950- och 1960-talets medborgarrättsrörelse bekämpade och lyckades få avskaffade. Kritiker menar att de kriminaliserar migration och militariserar gränser. Att åter komma in i landet har blivit ett brott som straffas med fängelse eller deportation. På det sättet kan man garantera en stadig ström av icke-kriminella till privata fängelser vars ägare ekonomiskt backar upp kongressledamöter som förespråkar privata anstalter.

Det finns barn som inte går inte till skolan av rädsla för att deras föräldrar ska föras bort när de är hemifrån.

”Juan Crow-lagarna” har inneburit mångdubblade kostnader när det gäller budgeten för brottsbekämpning. De har inte varit effektiva när det gäller att stoppa migranter men har höjt kostnaderna både i fråga om pengar och liv genom att driva de människor som vill korsa gränsen in i Sonoraöknen. Det understöder den organiserade brottsligheten i Mexiko som nu har kontroll över de flesta gränsövergångar. Människohandel, kidnappning och utpressning kan ge mer pengar än handel med narkotika.

De ökade riskerna och kostnaderna har också lett till att många migranter inte längre rör sig över gränsen. Det har skapat en papperslös men djupt rotad diaspora i USA på över elva miljoner människor. Två tredjedelar av dessa har bott i USA i mer än tio år och nära hälften av dem äger hus. Mer än fyra femtedelar av deras barn är amerikanska medborgare.

Massmigration från Mexiko verkar inte troligt i dag. Fler icke-mexikaner än mexikaner hålls kvar vid gränsen och båda grupper har minskat mycket i antal. Kina och Indien har passerat Mexiko som de länder som de flesta nya migranter kommer från.

Casa Latina i Seattle är en av de organisationer som stöttar migrantarbetare som har tillfälliga arbeten inom trädgårdsskötsel eller byggnation. Foto: Peter Costantini/IPS

 

Analys av Peter Costantini Costantini

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *