Alger, 121106 (IPS) – Samtidigt som den arabiska våren fortsätter att påverka Mellanöstern och Nordafrika har det talats tyst om Algeriet i internationella medier – ett land med en befolkning som varit känd för sin revolutionära iver samt med en historia av lång och blodig kamp för avkolonisering.
Det har varit ovanligt tyst om Algeriet under den folkliga resningen i regionen där den tunisiska revolutionen i december 2010 utgjorde den tändande gnistan. Frågan har ställts om eller när liknande folkliga protester mot den härskande makten kan komma att utlösas i Algeriet.
Men utsikterna för att algerierna kommer att ge sig ut på gatorna är små, främst på grund av minnena från “det svarta decenniet”, det blodiga inbördeskriget under 1990-talet då närmare 200 000 algerier miste livet.
År 2005 infördes en lag av Abdelaziz Bouteflikas regering som gav amnesti åt många av de militanta islamister som var ansvariga för dödandet under inbördeskriget. Lagen var ett försök att minska våldet mellan de stridande parterna och friade också armén från ansvaret för mord, tortyr och tusentals människors försvinnanden.
Som ett resultat är tusentals ansvariga för våldet fortfarande på fri fot och har aldrig fått sona sina brott.
-Majoriteten av de radikala islamisterna är inte längre inblandade i politiken. De kom från den undre världen eller från fängelset med en krigskassa – pengar bland annat från plundringar av människors hem. Nu har de egna företag, villor och köpcentrum. Men det betyder inte att det politiska tänkesättet har förändrats, säger Samira Ababsa, en ung lågstadielärare i Alger.
Efter godkännandet av amnestilagen 2005 fortsatte salafistiska grupper att strida och en majoritet av dem anslöt sig till al-Qaida i islamiska Maghreb, Aqim.
Samira var mycket ung under åren av terror, men har starka minnen från den tiden.
-Jag minns hur skräckslagen min familj var. Ibland kunde vi inte ens lämna huset, berättar hon.
Ingen del av landet var förskonad från de attacker som inleddes efter mörkrets inbrott i byarna för att fortsätta under dagen i städerna.
-Denna långa mardröm som slutade med att gärningsmännen benådades och släpptes fria bland anhöriga till offren, kan förklara varför många i landets befolkning på 29 miljoner är som “vaccinerade” mot protester och demonstrationer, säger Cherifa Kheddar, ordförande för Djazairouna, en organisation för anhöriga till inbördeskrigets offer.
En annan förklaring till att det varit relativt tyst om Algeriet kan vara den stabila ekonomiska situationen jämfört med andra länder i regionen. Även om landet är långt ifrån fritt från orättvisor har Algeriet lyckats hålla sig flytande under den globala ekonomiska nedgången.
Olja och gas är ryggraden i ekonomin och står för 70 procent av landets BNP (motsvarande 479 miljarder kronor) och 98 procent av den totala volymen av landets export, enligt rapporten African Economic Outlook 2011. Landets ekonomiska tillväxt var 2,6 procent 2011. Samtidigt som människor gav sig ut på gatorna i grannländer som Egypten och Tunisien i protest mot den ekonomiska stagnationen införde den algeriska regeringen lönehöjningar och bostadsbidrag till fattiga. Algeriet har också ett relativt öppet civilsamhälle jämfört med andra länder i regionen.
-Det finns ett betydande utrymme för politisk debatt. Studenter, bloggare och facebookanvändare använder internet för att utbyta information om det rådande politiska klimatet, till stor del utan att myndigheterna lägger sig i, säger Amir Moussawi, 22, student vid Internationella handelsinstitutet, till IPS.
Samtidigt står landet inte utan problem. Den totala arbetslösheten uppgick till 10 procent under 2011 och arbetslösheten bland unga, mellan 15 till 24 år uppgick till 21,5 procent samma år. De senaste siffrorna visar att andelen fattiga i befolkningen uppgick till 23 procent 2006. Den svarta ekonomin uppgick till motsvarande 235 miljarder kronor förra året skrev ekonomen Rachid Seddak i tidningen El Watan den 16 oktober i år. Korruptionen är utbredd i alla delar av samhället, både lokalt och på statlig nivå och i statliga och privata bolag. Enligt Transparency Internationals korruptionsindex rankas Algeriet på plats 112 av 183 länder.
Olika grupper och organisationer som försökt arrangera demonstrationer mot regeringen har stoppats av landets säkerhetsapparat. Med det förflutna i minnet är det osannolikt att folket kommer att ge sig in i en öppen konfrontation med de väpnade styrkorna – i rädsla för att det ska inleda ytterligare ett blodigt kapitel i landets historia.
-Vi vill inte återvända till 1990-talet. Även om vi skulle vilja kämpa mot korruption, och för rättvisa, frihet och demokrati så är vi algerier fortfarande traumatiserade. Vi behöver mer tid för att komma över de tio åren av våld, säger Cherifa Salhi, professor i psykologi vid universitetet i Alger, till IPS.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor styck, eller genom särskilda bildabonnemang. Om ni vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: sweden(a)ipsnews.net och meddela att ni använt den.
