Bangkok, 110914 (IPS) – USA:s regering, Världsbanken och flera andra internationella biståndsgivare har indirekt finansierat tvångsarbete i vietnamesiska center för vård av narkotikamissbrukare. Det hävdar Human Rights Watch i en ny rapport.
I rapporten, som lanserades i förra veckan, skriver HRW att den vietnamesiska metoden att sätta narkotikamissbrukare i arbetsläger har blivit vanligare på senare år. Enligt rapporten fanns det 56 rehabiliteringscenter i landet år 2000 medan det i år finns 123 sådana institutioner. Under denna period ska drygt 309 000 personer ha behandlats vid dessa center.
Enligt HRW är dessa statliga institutioner, som officiellt syftar till att ge narkomaner behandling, inget annat än “läger för tvångsarbete där narkotikaanvändare arbetar sex dagar i veckan med att förädla cashewnötter, sy kläder eller tillverka produkter”.
Dessa center har fått stöd av många internationella biståndsgivare, utan att någon ska ha haft några invändningar. År 2010 beräknade man att det fanns 125 000 sprutnarkomaner i det kommunistiskt styrda Vietnam.
-Stödet från internationella biståndsgivare innebär i praktiken en subvention av kostnaderna för att hålla människor gripna, säger Joe Amon vid HRW till IPS.
Amon är kritisk till att de internationella organisationerna som samarbetar med rehabiliteringscentren inte granskat den verksamhet man stöder.
-Trots att så många biståndsgivare är engagerade så har det varit tyst kring frågan om tvångsarbete, säger Amon.
I rapporten pekar HRW bland annat ut biståndsgivare vars stöd syftat till att minska spridningen av hiv, däribland den amerikanska regeringens program Presidentens krisplan för aidshjälp, Pepfar. Även det amerikanska biståndsorganet Usaid pekas ut, liksom Världsbanken och FN-organet UNODC.
Vare sig Världsbanken eller FN-organet säger sig ha fått någon information om att det skulle förekomma tvångsarbete på rehabiliteringscentren.
-Vi har inte fått några rapporter om övergrepp mot de mänskliga rättigheterna i de center som får stöd, säger Victoria Kwakwa, Vietnam-ansvarig vid Världsbanken.
Även Gary Lewis vid UNODC säger att man inte fått några rapporter om människorättsbrott i de vietnamesiska vårdinstitutionerna, innan HRW:s rapport presenterades.
Det innebär att ingen i den internationella biståndsvärldens ledning tidigare har hört talas om exempelvis Que Phongs erfarenheter. I rapporten berättar han om sin vistelse i ett sydvietnamesiskt rehabiliteringscenter som slutade med “fem år av tvångsarbete, tortyr och övergrepp”.
“Under sin vistelse i centret fick Que Phong en daglig ranson cashewnötter som skulle rensas och skalas”, skriver HRW. “Trots att hans händer skadades av den frätande kådan så tvingades han att arbeta sex timmar om dagen”.
De tiotusentals personer som liksom Que Phong tvingas arbeta med att förädla dessa nötter i landets vårdinstitutioner kan ha bidragit till att Vietnam lyckats behålla sin plats som världens ledande exportör av cashewnötter. Dessa nötter har främst exporterats till EU och USA – där det finns hårda regler mot produkter som producerats med hjälp av tvångsarbetare.
Narkomanerna som döms till flera år vid rehabiliteringscentren får aldrig sina fall granskade av någon domstol. Enligt HRW är det vanligt att de som hamnar i centren först har gripits av polisen, eller har förts dit av familjemedlemmar som vill att deras anhöriga ska hamna under vård.
Enligt Tim de Meyer, expert på internationell arbetsrätt vid FN-organet ILO, finns det mycket som pekar på att det rör sig om tvångsarbete.
-I alla situationer där människor hålls gripna utan att ha fällts för ett specifikt brott av en oberoende domstol, och därefter sätts i arbete, handlar det om tvångsarbete. Även om människor befunnits skyldiga och dömts i enlighet med rättspraxis så ska de inte sättas att arbeta för privata intressen om de inte formellt gått med på det och har hyggliga arbetsvillkor, säger Tim de Meyer.
