Katmandu, 100601 (IPS) – Det hotande politiska kaoset i Nepal avvärjdes i elfte timmen. I fredags, strax innan tidsfristen passerats, nådde Nepals tre största partier en kompromiss och beslutade att samarbeta för att slutföra fredsprocessen.
Partierna beslutade att förlänga parlamentets mandatperiod med ett år, vilket innebär att den fredsprocess som pågått i fyra års tid är räddad, än så länge.
– De försökte trötta ut varandra genom att inte ge med sig, men det hela slutade med en kompromiss. De hade inget annat val än att förlänga parlamentets mandatperiod. Men den största utmaningen står de inför nu, säger Krishna Khanal, professor i statsvetenskap vid Tribhuvan-universitetet i Nepals huvudstad Katmandu.
I och med överenskommelsen som undertecknats av ledarna för maoistpartiet UCPN, kommunistpartiet CPN-UML och kongresspartiet kommer premiärminister Madhav Kumar Nepal att avgå.
Madhav Kumar Nepals avgång är ett krav från maoistpartiet, eftersom hans avgång kan bana väg för en ny regering ledd av UCPN. Partiet krävde premiärministerns avgång redan i början av maj och drev igenom en landsomfattande strejk från och med 2 maj, som avblåstes sex dagar senare efter protester.
– Om maoisterna vill ha en koalitionsregering måste de kompromissa. De måste till exempel gå med på att integreras i de nationella säkerhetsstyrkorna, avveckla sin paramilitäriska struktur i ungdomsfalangen och lämna tillbaka egendom som tagits i besittning, säger Ram Sharan Mahat från kongresspartiet.
Enligt Dinanath Sharma, talesperson för maoistpartiet, innebär överenskommelsen att premiärministern kommer att avgå inom fem dagar.
– Vi väntar oss att han avgår på söndag. När han väl gör det kan vi fortsätta enligt planerna.
Men kongresspartiets Ram Sharan Mahat har en annan uppfattning.
– Vi har inte beslutat om något särskilt datum när premiärministern ska avgå. Vi har beslutat att det ska ske så snart som möjligt. Men det beror på maoistpartiet hur snart det blir. De måste visa sitt samtycke i flera frågor först.
Parlamentet har under de senaste två åren haft i uppgift att skriva en ny konstitution, men har inte lyckats på grund av att de politiska partierna inte har kunnat enas. Partierna har främst varit oense i frågan om maktdelning.
När tiden började rinna ut riskerade landet att stå utan någon fungerande lagstiftande församling. Utan överenskommelsen hade landet hamnat i ett konstitutionellt vakuum.
Förslaget om en förlängd mandatperiod för parlamentet var tvunget att godkännas av en två tredjedels majoritet, vilket krävde att de tre största partierna röstade för det. Det maoistiska partiet har 38 procent av platserna, kongresspartiet har 19 procent och det kommunistiska partiet har 18 procent av platserna i parlamentet.
Maoisterna bildade ett vanligt politiskt parti efter att ett fredsavtal 2006 satte punkt för det inbördeskrig som rasat i ett årtionde och som krävt cirka 16 000 dödsoffer. Sedan dess har landet bevittnat flera historiska förändringar, bland annat förvandlingen från en konstitutionell monarki till republik.
