Rangoon, 080605 (IPS) – Naturkatastrofen som drabbade Burma för en månad sedan krävde mellan 130 000 och upp emot 300 000 människors liv och många barn blev föräldralösa. Elvaårige Ko Ko Aung såg sina föräldrar och två systrar drunkna i den enorma flodvåg som plötsligt svepte igenom familjens hus.
Han trodde också att han hade förlorat sin storebror Wai Yan Soe, som också sveptes bort med vattenmassorna. Men senare skulle det visa sig att båda bröderna överlevt den fruktansvärda cyklonen som drog igenom deras by utanför Labutta i Irrawaddy-deltat, det område som drabbades allra värst av katastrofen.
Ko Ko Aung berättar att han klamrade sig fast vid en trädstam hela natten för att undvika att svepas med i floden som hela tiden blev större och större.
– Jag var så utmattad och det var fruktansvärt, berättar han för IPS. Till sist lyckades han klättra upp i trädkronan, där han somnade en stund. När Ko Ko Aung vaknade igen hade vattennivån sjunkit, men hela området var öde. Alla människor var försvunna.
– Jag klättrade ner och började leta efter människor, men hittade ingen. Då blev jag rädd och klättrade upp i trädet igen.
Till sist upptäckte han dock ett par andra bybor som också hade överlevt katastrofen. De var på väg till ett buddistkloster i grannbyn. Och på klostret mötte han sin fjortonårige storebror igen. Han hade överlevt flodvågen genom att klamra sig fast i en buske längre ner längs floden. Nu ingår Ko Ko Aung och hans storebror i en grupp bestående av 30 föräldralösa barn som fått skydd i ett kloster i Rangoon.
– Många barn följde efter mig och bad att få följa med eftersom de var helt hjälplösa, berättar en äldre munk på klostret.
Munken begav sig omgående till de värst drabbade områdena efter att cyklonen slog till tidigt på morgonen den 3 maj. Men det var omöjligt för honom att ta hand om alla barn som hade drabbats.
– Det är en tragedi, men jag kan bara ta emot så många som jag tror att vi klarar av.
Munkens oro över alla andra föräldralösa barn delas av de FN-organ och hjälporganisationer som länge försökt bistå med hjälp till katastrofens offer. Unicef beräknar att minst två tusen barn blivit föräldralösa, eller har föräldrar som fortfarande är försvunna.
Samtidigt måste Unicef hantera landets militärjunta. Regimen, som länge förhindrade de internationella hjälpinsatserna att nå fram till offren, vill att de föräldralösa barnen ska skickas till statliga barnhem. Militären har meddelat att man planerar att bygga barnhem i både Labutta och Pyapon, ett annat område som är mycket svårt drabbat. – Men institutioner är skadliga för barns utveckling, i synnerhet när det gäller barn under fem år. Regeringen vet att Unicef istället förordar familjebaserad omvårdnad, säger Alexander Krugger, vid Unicefs kontor i Bangkok.
Unicef försöker hjälpa de drabbade barnen att hantera sitt trauman genom särskilda “barnvänliga utrymmen” där de får möjlighet att ge uttryck för sina upplevelser och kan känna sig trygga. Hittills har 80 sådana platser skapats i Irrawaddy-deltat, och fler är på väg. På varje plats finns det mellan 50 och 350 barn som på ett eller annat sätt drabbats hårt av katastrofen.
Kaz de Jong, specialist på mental hälsa vid Läkare utan gränser, MSF, påpekar att de barn som förlorat sina föräldrar lider fruktansvärt av sina upplevelser. Vid en presskonferens i Bangkok på onsdagen berättade de Jong om att han mötte många traumatiserade, tysta och tillbakadragna barn och vuxna under sitt arbete i Burma.
– Människor berättar att de inte kan sova, utan hela tiden vaknar igen. De återupplever det sista de såg av sina anhöriga som dödades, allt kommer tillbaka i form av mardrömmar.
