Sololá, Guatemala, 080221 (IPS) – Hantverkarförbundet Aj Quen i södra Guatemala har som målsättning att bevara gamla yrkeskunskaper och göra det möjligt för dess medlemmar att få vettigt betalt för sitt arbete. De kvinnliga hantverkarna berättar också att deras sociala liv förbättrats sedan de blev medlemmar i förbundet.
– Innan vi gick med i förbundet så höll vi oss inne i våra hus. Nu är vi inte rädda längre utan beger oss ut till nya platser, och vi drar in pengar till våra familjer, berättar den 30-åriga mayaindianen Nicolasa Raxtun för IPS.
I hennes hus i den lilla byn Chuacruz, som ligger i regionen Sololá, har sex kvinnor från ursprungsbefolkningen samlats för att berätta hur deras liv förändrats sedan de blev medlemmar i hantverkarförbundet Aj Quen, som betyder “vävare” på det lokala språket cakchiquel. Förbundet, som numera har runt 800 medlemmar, bildades 1989 av representanter för ursprungsfolkens kvinnliga hantverkare. Förbundet bedriver en oberoende hantverksproduktion utan mellanhänder i syfte att förbättra de lokala levnadsförhållandena, men man vill också öka kunskapen om hantverkskulturen i Guatemala, som är ett av Latinamerika fattigaste länder Inom projektet får fattiga kvinnor från ursprungsbefolkningen utbildning och en inkomst, vilket stärker deras självkänsla.
– De som bildade förbundet var främst kvinnor i landets högländer som blivit änkor i samband med inbördeskriget, berättar José Víctor Pop, som är samordnare för Aj Quen. Ett fredsfördrag som undertecknades 1996 satte stopp för ett 36 år långt inbördeskrig mellan vänstergerillan URNG och regeringsstyrkorna. De allra flesta av de 200 000 människor som dödades i konflikten, varav många tillhörde landets ursprungsbefolkningar, föll offer för regeringsstyrkornas våld. Pop säger att många av kvinnorna tidigare knappt vågade lämna sina hem, men numera deltar i en lång rad sociala aktiviteter. En kvinna berättar för IPS att hon aldrig tidigare hade lämnat sin hemby då hon för första gången tog bussen för att leverera vävda tyger till Aj Quens huvudkontor i Chimaltenango. Pop som arbetat inom projektet sedan 1994 berättar att många kvinnor utsattes för svåra trauman i samband med inbördeskriget, och av rädsla isolerade sig från det kringliggande samhället. Men tack vare hantverkargrupperna har många av dessa kvinnor med tiden kunnat bygga upp sin självkänsla igen, och blivit mer aktiva i sina lokalsamhällen. Det mesta av de färgsprakande halsdukarna, kuddfodralen, väskorna, dukarna och andra hantverken som tillverkas av förbundet 25 medlemsgrupper går på export, varav det allra mesta till Europa. Hemma hos Raxtun sitter två kvinnor vid symaskiner och syr fi blixtlås. I grannbyn El Adelanto, arbetar en annan grupp kvinnor med att för hand brodera penn- och mobiltelefonfodral. I byn Chaquijya sitter tio kvinnor vid vävstolarna och sköter samtidigt ett dagis. Aj Quen bygger på principen om rättvis handel, vilket betyder att vinsterna från försäljningen går direkt till förbundets medlemmar, som alla får lika mycket pengar. Ickestatliga organisationer bedömer att upp emot 80 procent av Guatemalas befolkning är fattig.
– Vi får bra betalt, säger Raxtun.
Sexbarnsmamman Antonia Churunel, vars man arbetar i huvudstaden, håller sin ettåriga dotter Evelyn på armen.
– Detta projekt har verkligen hjälp min familj, som är i behov av pengar till mat och kläder. Genom att samarbeta organiserat har vi lyckats uppnå resultat, säger hon på bruten spanska. Medan kvinnorna berättar om projektet springer flera barn omkring ute på gården. Tack vare den utbildning kvinnorna får genom förbundet så har de dessutom chansen att dryga ut sina inkomster ytterligare genom att ta andra extraarbeten. Enligt Lorenzo Muxtai, som är ansvarig för Aj Quens utbildningsprogram så går utbildningen bland annat ut på att medlemmarna ska lära sig hantera olika hantverkstekniker, men det handlar också om att diskutera sociala frågor, med fokus på jämställdhet, preventivmedel och mänskliga rättigheter.
I kurserna ingår också undervisning i företagskunskap och grunderna i bokföring, samt information om hur man söker statliga bidrag. Själva produktionen av textilier är självfinansierad inom förbundet, medan man får bidrag till undervisningen av biståndsorganisationen Oxfam i Belgien. *IPS arbetar med att utveckla en bildservice, och till denna artikel kan vi erbjuda följande två foton, som säljs separat till ett fast pris på 500 kronor per publicerad bild. Om ni vill publicera dessa var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: ipsnews(a)telia.com och meddela att ni använt bilden/bilderna.
