Mazar-e-Sharif, 070827 (IPS) – Journalister får allt svårare att rapportera om det konfliktdrabbade Afganistan. Dödshot är vardagsmat för många verksamma journalister, och kvinnorna inom yrket är särskilt utsatta.
Chefredaktören Kamran Mir Hazar greps i Kabul den 9 augusti av beväpnade män som sa sig tillhöra regeringens säkerhetsstyrka. Afghanistans informationsdepartement har varken bekräftat eller förnekat arresteringen.
Rohullah Mojadidi, chefredaktör för en tidskrift i norra Afghanistan som kommer ut varannan månad, säger att läget är sådant att man inte kan kosta på sig att vara rättfram i sina artiklar – man måste utöva självcensur.
– Jag har kvävningskänslor. Det finns så många brister i vårt samhälle som jag skulle vilja skriva om, men det kan jag inte. Jag vill inte riskera mitt liv, säger Mojadidi, som uppger att han blivit uppringd flera gånger av anonyma män som hotat att mörda honom.
– En gång skrev jag en artikel om krigsherrarna och deras vapeninnehav. Nästa dag kom det dussintals dödshot per telefon till mig, och de ringer fortfarande ibland för att varna mig, säger han.
Tre journalister, varav två kvinnor, rapporteras ha mördats i Afghanistan i år. Kvinnorna ska först ha varnats – om de inte slutade rapportera skulle de dö. Den respekterade journalisten och människorättsaktivisten Zakia Zaki, 35 år, låg och sov bredvid sin lille son då hon sköts till döds i provinsen Parwan, strax norr om Kabul, i början av juni. Bara fem dagar tidigare hade Sanga Amach, 22 år och nyhetspresentatör vid en privat tv-station, dödats i Kabul.
Innan dess, i april, mördades Ajmal Naqshbandi. Han arbetade som guide och översättare åt utländska journalister som kom till Afghanistan på jobb. Talibanerna tillfångatog Naqshbandi, en italiensk journalist och deras chaufför i Helmand-provinsen i södra Afghanistan i mars. Italienaren släpptes senare, men de båda afghanerna dödades.
Sedan president Hamid Karzais USA-stödda regering kom till makten 2001 har antalet medieaktörer ökat i landet. I dag finns åtta tv-stationer, 40 privata radiostationer och omkring 300 tidningar och tidskrifter.
Men samtidigt menar journalister som IPS talat med att hoten mot pressfriheten ökat, både från regeringshåll och från starka intressen utanför regeringen. Detta bekräftas av ordföranden för journalistfacket i Balkh-provinsen, Abdul Basir Babai.
– Vi har emottagit många klagomål från våra medlemmar om dödshot. Det är mycket svårt för journalister att utöva pressfrihet och rapportera öppet, säger han.
Qazi Sayed Ahmad Sami från Afghanistans oberoende människorättskommission, AIHCR, uppger att också hans organisation tar emot sådana klagomål.
– Vi försöker överblicka situationen, och det är både krigsherrar och oidentifierade förövare som hotar journalisterna. Vad som helst kan hända i detta krigshärjade land, säger Sami.
Särskilt utsatta är de kvinnliga journalisterna. Tamana, som av säkerhetsskäl inte vill framträda med sitt fullständiga namn, arbetade tidigare på en privat tv-station i Balkh-provinsens huvudstad Mazar-e-Sharif, men tvingades sluta.
– Jag var nyhetsuppläsare. Jag dolde alltid mitt ansikte med sjal, men fick ändå ta emot anonyma mordhot per telefon. Jag fick sms på min mobil också, som uppmanade mig att sluta jobba eller acceptera döden, säger hon.
Efter detta förbjöd Tamanas familj henne att fortsätta arbeta på tv.
Negin Pasra, som arbetar för en radiostation, undviker att berätta om sitt yrke för släktingar och vänner.
– Min familj är emot att jag gör det jag gör. De säger att talibanerna kommer att döda mig en dag, säger Pasra.
– När jag hör om dödade journalister här i Afghanistan så tänker jag att det kan bli min tur en dag. Men jag vill inte sluta, jag är beredd att dö för mitt jobb, fortsätter hon. Polisen i Balkh-provinsen hävdar att de arbetar dygnet runt för journalisternas säkerhet.
– Vi skickar till och med ut soldater om reportrarna ska på uppdrag utanför huvudstaden, säger Sardar Mohammad Sultani, säkerhetschef i Balkh.
