Belgrad, 070607 (IPS) – Vissa ser Serbien som en intolerant och nationalistisk nation efter dess roll i krigen i det forna Jugoslavien, men för många som har kommit till landet från andra delar av världen är det ett gästfritt land.
I Serbien finns många tusen kineser som började komma för tio år sedan, och landet ger åtminstone tillfälligt skydd åt människor som har flytt från krig i andra länder, såsom Irak eller Afghanistan. – Belgrad har varit mitt andra hem i mer än åtta år nu, säger Liu Feng Dun, som äger den populära restaurangen New Hong Kong. – Jag åker till Kina minst en gång om året, men det är här jag har byggt upp mitt riktiga liv, säger Liu Feng Dun, och tillägger att han har gett sin yngsta son, som föddes för tre år sedan, ett typiskt serbiskt namn, Marko. Hans äldre son Hu går i en serbisk skola.
– Vi har dussintals kinesiska elever här, säger Jelena, en lärarinna vid Marko Oreskovic-skolan i förorten Block 70. Hon pekar på två kinesiska flickor i sjuårsåldern på skolgården.
Flera tusen kineser lever, arbetar i och går i skolan i Block 70, som ligger i Nya Belgrad. Nya Belgrad är en del av huvudstaden, och byggdes vid floden Sava under kommunisttiden, då en skyline med höghus ansågs vara ett vackert tecken på framsteg. I Block 70 fanns ett stort köpcentrum som byggdes för nästan 20 år sedan, innan krigen som slet sönder det före detta Jugoslavien. Men köpcentrumet blommade aldrig riktigt upp, eftersom de internationella sanktionerna mot landet, som infördes på grund av dess roll i krigen under 90-talet, drabbade Serbiens ekonomi hårt. Men de tusentals kineser som började anlända för ett årtionde sedan omvandlade det grådaskiga Block 70 till ett färgrikt område. Billiga kinesiska varor gjorde att serberna kunde ha råd med hyggliga kläder och hushållsprylar, och de nya asiatiska grannarna fann att de kunde göra bra affärer. Numera har de flesta av invånarna i Block 70 kinesiskt ursprung, och de kinesiska restaurangerna där har blivit populära även bland många infödda Belgradbor. I en annan del av Nya Belgrad bor en grupp kurdiska familjer från Irak i barracker som hyrs av FN:s flyktingorgan UNHCR. De väntar på vidare befordran till ett tredje land efter att ha varit i Serbien i tre år. Tills nyligen bodde där även afghaner som hade flytt från kriget i sitt hemland.
Tre barn från en av de kurdiska familjerna – elvaårige Muhammad, nioårige Hussein och åttaåriga Zeinap – går i Laza Kostic-skolan i närheten, och där tillhör de de bästa eleverna. De talar perfekt serbiska och leker med serbiska barn.
– Jag tycker om tre saker här i Serbien. Det första är regnet, eftersom det sällan regnar där jag kommer ifrån. Det andra är att jag kan gå på gatorna mitt i natten utan att vara rädd. Det tredje är att när en polis pratar med mig, så börjar han med att säga “Ursäkta, men…” Där jag kommer ifrån använder poliserna inte ordet “ursäkta”, säger barnens far.
Serbien har ingen asyllag, och alla flyktingar och asylsökande slussas vidare till tredje land, med hjälp av UNHCR.
– Vi har minst 50 nya fall om året. Det tar flera år att gå igenom och hitta nya länder åt dem, säger Vesna Petkovic, taleskvinna för UNHCR i Belgrad. – Vanligtvis har de inga problem i sin tillfälliga omgivning, i Serbien. En del arbetar i byggindustrin eller i liknande sektorer och de välkomnas av lokalbefolkningen. Vanliga människor här förstår andra människors umbäranden, och de är har medkänsla med dem, säger Petkovic.
