Istanbul, 061205 (IPS) – Påve Benedictus XVI:s besök i Turkiet i helgen – hans första i ett muslimskt land – kantades inledningsvis av kontroverser och oro för hans säkerhet, men avslutades med en rad försonande gester gentemot islam och Turkiet.
Påvens offentliga framträdanden i Istanbul begränsades till ett minimum och det förekom inga bilkorteger. Tusentals säkerhetsvakter skyddade honom under besöket, men protesterna blev måttliga.
Den turkiske premiärministern Recep Tayyip Erdogan, som hade sagt att han inte skulle ha möjlighet att träffa påven eftersom besöket krockade med Nato-toppmötet i Riga, Lettland, senarelade sin avresa för att personligen kunna välkomna påven på flygplatsen i Ankara.
Turkisk media, som inledningsvis var skeptisk till påvebesöket, hyllade honom mot slutet av Istanbul-vistelsen. Istanbuls största dagstidning Posta skrev att “Påven erövrade Turkiets hjärta”, även om vissa turkar fortfarande hyser misstänksamhet.
Turkarnas fientliga inställning till påvebesöket hade att göra med de åsikter om Turkiets eventuella inträde i EU som påven gett uttryck för i augusti 2004, då han apropå ett turkiskt EU-medlemskap sade till de franska dagstidningarna Le Figaro och Le Monde att Turkiets plats var i den muslimska världen, och att den stått i permanent motsättning till Europa genom historien.
Också hans kontroversiella uttalanden om profeten Muhammed har väckt vrede i Turkiet och den övriga muslimska världen. Det var vid en föreläsning i september i år, på påvens gamla universitet i Regensburg, Tyskland, som han citerade den bysantinske kejsaren Manuel II Palaiologos ord: “Visa mig vad nytt Muhammed tillfört världen och du kommer att finna bara onda och inhumana ting, såsom hans uppmaning att med svärdet sprida den tro han predikade.” Även om påven inte uttryckligen bad om ursäkt för sina uttalanden – något många muslimer, däribland chefen för det turkiska statliga religiösa direktoratet, Ali Bardakoglu, krävt – beklagade han att hans uttalanden uppfattats som kränkande. Påven besökte också Blå moskén i Istanbul, tillsammans med stadens stormufti Mustafa Cagrici. De båda religiösa ledarna överraskade genom att tillsammans be en stilla bön vända mot Mecka – något som filmades och kunde ses på tv av miljontals människor i hela världen.
– Jag älskar turkarna. En del av mitt hjärta kommer att stanna i Istanbul, sade påven innan han återvände till Rom.
Påvens försoningshandlingar gentemot islam i ett land som är till 98 procent muslimskt ses som symboliskt viktiga. Men symboliken övertygade inte alla.
– Det är inget fel på hans handlingar, men jag anser fortfarande att påven i grunden är anti-turkisk och anti-muslimsk, säger Gulsun Zeytinoglu från Förbundet för turkiska affärskvinnor.
Förutom att bygga broar med islam tog den romersk-katolske påven ett steg mot kristen försoning och utbytte en fredskyss med den östortodoxa kyrkans andlige ledare, patriarken Bartholomeus I av Konstantinopel.
Schismen mellan den romersk-katolska och den östortodoxa kyrkan sträcker sig ända tillbaka till 1054, då kristendomen delades i en tvist som bland annat handlade om påvens makt och ställning. Någon enighet är inte i sikte, även om försoningsförsöken blivit allt fler under de senaste 50 åren. Vid sitt möte kallade de båda kristna ledarna den kristna splittringen “en världsskandal”.
