Paris, 061026 (IPS) – – Mitt hem är i Tunisien, brukade Chedli, en metallarbetare som migrerade till Frankrike på 1970-talet, säga tills alldeles nyligen. Nu är han inte lika säker längre. – De vill inte längre ha mig där, säger han.
Chedli pensionerades år 2002 och hade drömmar om att kanske återvända till Monastir nu när han hade tid och lite pengar.
– Men de ville inte ha mig där, de såg mig som en inkräktare. Jag stannar hellre i Frankrike, säger han.
Sociologen Atmane Aggoun är inte överraskad.
– När gamla algeriska immigranter återvänder till sina hemstäder med pensionspengar från Frankrike skjuter priserna på varor i höjden och det gillar förstås inte lokalbefolkningen. Butiksägarna i Algeriet, Tunisien och Marocko tror tydligen att pensionärer från Frankrike är otroligt rika, säger Aggoun.
Den Algeriet-födde Aggoun har studerat migrantarbetarnas levnadsförhållanden under många år. Han menar att både de som kom till Europa under 1960- och 70-talen för att arbeta och länderna som bjöd in dem för att de hade brist på arbetskraft trodde att migrationen var tillfällig.
Tills alldeles nyligen använde man i Tyskland ordet “Gastarbeiter”, gästarbetare, för att beskriva arbetande människor från familjer som invandrat, trots att personerna kunde ha bott och arbetat i Tyskland i årtionden. Få av de så kallade gästarbetarna trodde dock när de kom att de skulle bli gamla och dö i det nya landet.
– Jag har många vänner, tidigare kollegor och några släktingar här. Jag tillbringar min fritid på ett kafé nära min lägenhet dit också mina vänner går. Och mina vänners barn ser jag som mina egna, säger Chedli.
Men även om Chedli inte känner sig välkommen i Monastir åker han tillbaka till sin hemstad ofta. Han känner skuld för att han bor i Frankrike. – Vad man som invandrare och pensionär än gör blir det fel, säger han. Åker man tillbaka hem blir man behandlad som en inkräktare, men om man inte åker tillbaka är man en förrädare. Många reser därför mellan sitt gamla hemland och sitt nya hela tiden. Döden blir det som får slut på dubbelheten.
– De flesta migranter säger att de vill begravas i det land de kommer ifrån. Det är deras sätt att betala tillbaka det de ser som en moralisk skuld till dem de lämnat hemma, säger Atmane Aggoun.
En rapport som kom förra året visar att det finns ungefär 150 000 personer i Frankrike som migrerat hit och nu är över 60 år. De representerar cirka tre procent av den invandrade befolkningen på nästan fem miljoner. Frankrikes totala folkmängd är 61 miljoner.
Pensionärer av utländsk härkomst har varit en het potatis i en dispyt om pensioner och välfärd mellan den franska regeringen och människorättsorganisationer nyligen. Enligt en ny lag som kom i somras skulle pensionärer med utländskt ursprung vara tvungna att vistas minst nio månader om året i Frankrike för att ha rätt till folkpension. – Bara i Marseille ledde den här lagen till att tiotusentals pensionärer ströks från listorna över vilka som omfattas av socialförsäkringssystemet, säger Louis Bastille från det lilla vänsterpolitiska partiet Lutte Ouvrière.
Högsta integrationsrådet, HCI, ett forum som består av experter som är tillsatta av regeringen för att analysera levnadsförhållandena bland människor som migrerat till Frankrike, ansåg att den nya lagen diskriminerade invandrade pensionärer och gjorde att de begränsades i sitt val av hemland.
HCI:s utlåtande och protester från aktivister tvingade regeringen att dra tillbaka lagen.
