San Francisco, 061027 (IPS) – För första gången sedan USA invaderade Irak år 2003 ber tjänstgörande militär kongressen att avsluta ockupationen och se till att de amerikanska soldaterna får komma hem.
Mer än 100 soldater tillkännagav på onsdagen att de vill ha beskydd av Military Whistle-Blower Protection Act för att kunna skicka en kommuniké till den amerikanska kongressen utan att riskera att bestraffas.
Bland dem finns marinsoldat Seaman Jonathan Hutto, som deltog i en telefonkonferens med reportrar på onsdagen.
– Diskussionen behöver byta fokus. Istället för att prata om ifall vi ska stanna eller dra oss tillbaka borde vi prata om hur vi bäst kan lämna Irak, säger Hutto.
Hutto säger att han hade tvivel om kriget redan när den trupp han ingick i bombade Irak från Persiska golfen, men att han bestämde sig för att gå ut offentligt först efter att en gammal professor han hade när han studerade vid Harvard-universitetet skickade honom en bok från år 1975 som hette “Revolterande soldater”, som handlade om soldaternas motstånd mot Vietnamkriget.
-Irak, precis som Vietnam, är ett krig som inte handlar om ett verkligt hot mot USA:s säkerhet. Det är dags att offentliggöra det. Till våra politiker säger vi nu: ockupationen måste få ett slut, säger Hutto.
Budskapet Hutto och de andra soldaterna skickar till sina representanter i kongressen är kort och precist: “Som patriotisk amerikan, stolt över att tjäna mitt land i uniform, uppmanar jag respektfullt mina ledare i kongressen att stödja ett omedelbart tillbakadragande av alla amerikanska militära styrkor och baser i Irak”, står det i kommunikén. “Att stanna i Irak kommer inte att fungera och det är inte värt priset. Det är dags för de amerikanska trupperna att komma hem.” De 100 tjänstgörande soldaterna gör i och med kommunikén gemensam sak med ett ökande antal Irak-veteraner som kräver ett stopp på ockupationen. – Normalt är militärer och deras familjer konservativa, särskilt i krigstid, så det som händer nu är väldigt talande, säger Tim Goodrich, en pilot från Buffalo som tjänstgjort i både Afghanistan och Irak. Goodrich har tillsammans med andra veteraner bildat en politisk aktionskommitté, “Irak-veteraner för framsteg”. – Vi stöder kandidater som vill stoppa kriget, istället för att stötta deras motståndare som allierar sig med Bush-administrationens stanna-kvar-och-kriga-strategi. Vi hjälper till genom att skicka dem arbetslösa Irak-veteraner som kan kampanja för dem, vi betalar deras löner och får ut vårt budskap, säger Goodrich.
En av orsakerna bakom det växande missnöjet med kriget är de många veteraner som kommer tillbaka till USA med allvarliga skador. Enligt dokument som finns hos det Nationella säkerhetsarkivet vid George Washington-universitetet har 25 procent av veteranerna i det “globala kriget mot terrorn” ansökt om kompensation för handikapp och pension.
Ett av dokumenten visar att 152 669 Irak- och Afghanistan-veteraner har ansökt om handikappstöd efter att ha tjänstgjort i kriget. Minst 1 502 har fått kompensation för att kriget gjort dem 100-procentigt handikappade. Antalet förvånar inte Adele Kubein, en lärare vid Oregon State University som är medlem i organisationen Militärfamiljer talar ut. Kubeins dotter Makesha sprängdes ut ur en helikopter i Irak.
– Hennes ben krossades, men hon fick stanna och strida i mer än två månader med sitt skadade ben, säger Kubein.
Kubein kontaktade sin representant i kongressen, demokraten Peter DeFazio, och förklarade situationen. DeFazio talade i parlamentet och krävde att Kubeins dotter skulle få komma hem.
Till slut evakuerades Makesha av medicinska skäl.
– Just nu gillar alla politiker att tala till stöd för soldaterna som individer, säger Kubein. De tycker att de visar att de stöder trupperna när de gör så. Vad vi försöker säga till kongressen nu är att det handlar om mer än att hjälpa dem en och en. Att stötta trupperna är att ta hem dem, säger Kubein.
– Min dotter kommer aldrig att kunna gå igen utan att känna outhärdlig smärta. Jag tänker på nedskärningarna som Bush-administrationen gör i budgeten för krigsveteraner och hoppas att den amerikanska allmänheten varje gång den ser en handikappad veteran inser att vi alla har ansvar för vad som händer med våra soldater.
