Karachi, 060602 (IPS) – Invånarna omkring byn Baghalchur, där Pakistans atomenegikommission tidigare utvann uran och nu förvarar kärnavfall, föder missbildade barn och deras boskap dör. Nu stämmer de atomenergikommissionen för vad de menar är strålningsskador.
– Vi hjälpte Pakistan att bli en kärnvapenmakt. Nu lider vi och ingen vill lyssna på oss, säger Nazeer Buzdar från Baghalchur. Han berättar för IPS om abnormiteter hos lokalbefolkningen.
– Jag kan ge dig dussintals exempel. Min svägerska födde nyligen tvillingar, båda flickorna hade sex fingrar på varje hand och sex tår på varje fot. En av tvillingarna dog efter en månad. Våra barn blir ofta sjuka, får feber och dör, oftast av cancer, säger han. – Och vi hade en av de finaste uppfödningarna av boskap i den här delen av landet, men nu överlever de inte. Det har blivit normalt att kor utvecklar stora klövar som varar sig. Vi har upplevt detta de senaste tre åren, säger Buzdar.
Mellan 1978 och 2000 försåg gruvorna i byn landets hemlighetsfulla atomenergikommission, PAEC, med uran till landets kärnvapenprogram, som 1998 visades upp för världen genom en serie provsprängningar. Baghalchur ligger i bergen i Dera Ghazi Khan-distriktet, cirka 400 kilometer norr om Karachi.
År 2000 slutade PAEC med gruvdriften, då man ansåg att uranet var på upphällningen. I samband med det började lokalbefolkningens bekymmer: i Baghalchu lagras det radioaktiva avfallet. De över 50 000 människor som bor i mindre byar omkring Baghalchur är värst drabbade, men även de omkring 500 000 invånarna i staden Dera Ghazi Khan uppger att de påverkats negativt. PAEC skriver i ett pressmeddelande att de har genomfört undersökningar av vatten, växtlighet och luft i området runt anläggningen och att dessa “inte har avslöjat några spår av radioaktivitet”. Kommissionen skriver att de områden som används är inhängande och övervakade samt att ingen av de hundratals PAEC-anställda som har arbetat med att utvinna uran i Baghalchur i 30 år har skadats av radioaktivitet – tack vare hårda säkerhetsföreskrifter. Men det motsägs av Buzdar.
– För omkring sex månader sedan dumpade kommissionen närmare 1 000 cylinderkärl framför sin anläggning. Anläggningen är inhägnad och vaktad, men vi kunde se cylindrarna från andra sidan vägen där vi bor. När detta rapporterades i medierna tog man bort cylindrarna, säger han. Lokalbefolkningen har framfört klagomål till myndigheter och gränspolis, men inget har hänt. Därför har de nu lämnat in ett formellt klagomål till högsta domstolen, som har begärt att PAEC ska bevisa att anläggningen inte är ett hot mot lokalbefolkning och miljö. PAEC fortsätter att förneka att radioaktivitet kan har läckt ut från anläggningen. Professor Khalid Rashid, som tidigare har arbetat på atomenergikommissionen och som i dag undervisar vid Bahria- universitetet, säger att det är viktigt att en omfattande utredning av bybornas anklagelser genomförs. Han tillägger att förvaring av kärnavfall är ett stort problem i hela välden. – Det finns ingen helt säker förvaringsmöjlighet. Detta är ett olöst problem som är det verkliga priset för kärnkraft och kärnvapen. Kärnkraft kan inte produceras utan risker, säger Rashid.
– Radioaktivt avfall produceras och det finns alltid olycksrisker. Det radioaktiva avfallet finns kvar i tusentals år. Kärnkraftslobbyn är mer intresserad av profit än av folkets välmående, säger han. Doktor A.H Nayyar, forskare vid Sustainable Development Policy Institute, läkare och fredsaktivist tror inte på PAEC:S försäkringar om att anläggningen i Baghalchur är säker. – För sex eller sju år sedan strejkade arbetarna vid gruvorna och anläggningarna, eftersom de ansåg att de inte hade fått tillräcklig säkerhetsutrustning och tillgång till hälsovård. Ingen vet vad som hände med strejken eller de strejkande, men händelsen visar att kommissionen inte hade koll på alla säkerhetsaspekter, säger han.
