Beirut, 051014 (IPS) – Irak röstar i helgen om förslaget till en ny konstitution. Det är en fråga som sägs vara avgörande för landets politiska framtid, och därmed också avgörande för att kunna återupprätta ordningen i landet. Men landets ledare och den amerikanska administrationen kan tvingas acceptera att spiralen av våld och politisk instabilitet inte kommer att brytas så enkelt.
Det sunnitiska motståndet har inte avtagit. Kommittén av muslimska lärda, den mest inflytelserika religiösa sunnigruppen, uppmanar fortfarande sina medlemmar att avfärda konstitutionen som landet ska rösta om på lördag.
Den amerikanska militären, Iraks regering och landets befolkning förbereder sig nu på ytterligare våldsamheter under och efter folkomröstningen. Gatorna i Bagdad rapporteras ligga i det närmaste öde inför omröstningen, då många stannar hemma för att undvika risken för attacker.
De viktigaste politiska och militära förutsättningarna kommer inte omedelbart att påverkas av omröstningens utgång. Landets centrala institutioner domineras nu tydligt av shiiterna och, i mindre grad, kurderna. Shiamuslimerna kommer aldrig mer att acceptera att underordna sig sunnimuslimerna. Kurderna kommer aldrig mer att acceptera en stark roll för den centrala regeringen i sina områden i norr, och det kommer att ta lång tid innan sunnimuslimerna kan anpassa sig till att ha förlorat makten över politik och ekonomi i Irak.
Upprorsgrupperna – vare sig de stöttas av Syrien, Iran, al-Qaida eller av samtliga dessa, kommer inte att lägga ned sina vapen på grund av en ny konstitution. Och som förslaget ser ut i dag finns det allt för stora brister för att det ska kunna inspirera Iraks folk att arbeta för en ny nationell sak.
Men alla regeringar behöver en laglig grund för sin verksamhet, och i det avseendet fyller den föreslagna konstitutionen sin funktion. Efter nya val i december skulle den innebära ett brott med såväl ockupationsmaktens juridiska ramverk som med Saddam Husseins Ba’ath-stat.
Om konstitutionen godkänns och de påföljande valen leder till ökat deltagande av sunnimuslimer kan processen åtminstone ge den irakiska regeringen legitimitet i omvärldens ögon – i synnerhet i arabvärlden. Till vilken nytta det skulle vara återstår att se, med tanke på att regional och internationell politik avgörs mer av aktörernas intressen än av uppfattningar om legitimitet. Om konstitutionen ska röstas ned kräver det ett enormt politiskt engagemang från sunnimuslimskt håll. De skulle tvingas bege sig till vallokalerna i enorma mängder för att kunna hindra att konstitutionen antas, och det är inte många som anser att det är sannolikt.
En del amerikanska företrädare har ändå försökt att förbereda en positiv vinkling av ett sådant händelseförlopp. De säger att ett sådant aktivt deltagande från sunnimuslimernas sida skulle vara en triumf för demokratin i Irak, oavsett vad det innebär för konstitutionen.
Vad Irak behöver är tid för att bygga upp en armé och polis som kan ge säkerhet, lag och ordning, och som kan ta sig an alla olika militanta grupper. Landet behöver ett juridiskt ramverk för att övervaka de institutionerna, och det är där konstitutionen kommer in i bilden. Det behövs också starka mekanismer för att majoritetens makt inte ska bli obehindrad, och för att den sunnitiska minoriteten ska garanteras sina rättigheter.
Huruvida det aktuella förslaget till ny konstitution tillfredsställer de kraven är tveksamt, men det är också tveksamt om den politiska processen kan leda fram till något bättre förslag.
Här är USA:s roll viktig. De kan inte ta itu med upproret i Irak med militära medel, och därför har mycket av hoppet satts till den politiska processen, möjligen som en väg för USA att kunna lämna Irak utan allt för stor prestigeförlust.
Oavsett vad USA har för ambitioner för Irak, måste de förr eller senare acceptera att de det inte är så enkelt att forma ett lands eller en hel regions framtid.
Konstitutionen är redan en besvikelse när det gäller sekulära frågor och frågor om kvinnors rättigheter. Irak, med sin stora shiitiska befolkningsgrupp, dras allt mer in i Irans intressesfär, till stor förskräckelse för sunnimuslimska länder i regionen – i synnerhet Saudiarabien.
Betyder det att hela invasionen var förgäves? De irakiska och amerikanska folken kommer att få besvara den frågan i ljuset av alla de offer som krävs av dem. Men trots bristerna i den föreslagna konstitutionen så ska det sägas att den hade varit otänkbar under Saddam Hussein. Och om han och hans familj hade fått fortsätta sitt styre kunde det ha lett till umbäranden som inte står dagens efter.
