Washington, 051017 (IPS) – Trots att utländska jihad-grupper har varnat sunnimuslimer för att delta i folkomröstningen om en ny konstitution för Irak, verkar det som om stora mängder sunniter ändå valde att gå till valurnorna i helgen.
Det stora sunnimuslimska deltagandet står i skarp kontrast till sunniternas effektiva bojkott av parlamentsvalet i januari. Med tanke på den politiska bakgrunden till kampanjen för att få sunnimuslimer att rösta verkar det höga deltagandet dock snarare påvisa att sunniterna är fast beslutna att besegra konstitutionen än att de ger sitt stöd till det nuvarande politiska systemet.
Den officiella amerikanska ståndpunkten är att ett stort sunnimuslimskt deltagande innebär ett nederlag för de militanta grupperna i Irak, som sägs vilja störa omröstningen. Adam Ereli, talesman för det amerikanska utrikesdepartementet, sa på torsdagen att “de som försöker störa processen simmar i allt högre grad motströms”.
Mediarapporteringen inför omröstningen har byggt på antagandet att rebellernas attacker har haft som syfte att störa folkomröstningen.
Men i själva verket tycks de flesta sunnigrupper stötta den nya strategin – att använda sig av den politiska processen när det är möjligt att göra det för att få inflytande över den shiitiskt dominerade regeringen, dock utan att ge upp det väpnade motståndet som ett slutgiltigt sätt att utöva påtryckningar.
När tidsgränsen för ett slutgiltigt konstitutionsförslag gick ut den 15 augusti, utan att man hade kunnat enas om ett förslag, hade de flesta av de sunnimuslimska förhandlarna redan dragit slutsatsen att shiiterna och kurderna inte skulle släppa sina krav på ett mer decentraliserat Irak, där den största delen av makten skulle gå till shiitiska och kurdiska “ministater”.
Ett resultat av det var att det uppstod ett brett samförstånd bland sunnimuslimernas religiösa och politiska företrädare, samt bland ledarna för de väpnade sunnigrupperna, om att utnyttja föreskriften om att konstitutionen skulle förkastas om två tredjedelar av de röstande i tre provinser röstade emot den.
I ett uttalande från den 19 augusti, som tv-kanalen al-Jazira refererade men som ignorerades av amerikanska medier, uppmanade sex militanta sunnigrupper alla muslimer att rösta emot förslaget om en ny konstitution, för att omkullkasta “USA:s planer i Irak”.
Den 29 augusti, dagen efter förhandlingarna om förslaget avslutades, genomfördes en stor demonstration i det sunnitiska fästet Ramadi, med kravet att regeringen skulle öppna fler kontor där man kunde registrera sig för att delta i omröstningen.
Och samma dag, i Tikrit, genomfördes en demonstration under slagordet “Nej till den sionist-amerikansk-iranska konstitutionen!” Det är inte troligt att dessa demonstrationer för sunnimuslimska nej-röster hade hållits om de inte hade haft stöd av lokala upprorsledare.
Beslutet att stödja sunnimuslimskt deltagande i omröstningen öppnade en klyfta mellan sunnimuslimska rebeller och de utländska jihadgrupperna i Irak. Några dagar innan de sunnimuslimska gruppernas uttalande för en nej-röst hotade de som säger sig representera al-Qaida i Irak med att döda alla muslimska präster som uppmuntrade irakier att delta i omröstningen.
De delar av konstitutionen som möter hårdast motstånd från sunnimuslimerna är de som talar om decentralisering av makten till regionerna. Förslaget innebär att olja och gas ska tas om hand av den federala regeringen tillsammans med de olje- och gasproducerande regionernas beslutsfattare. Inkomsterna från gas och olja ska fördelas proportionerligt mot regionernas invånarantal. Men det finns en klausul om att de regioner som “orättfärdigt drabbades av den förra regimen” ska få en viss kompensation för det under en bestämd tidsperiod. Det antyder att de kurdiska och shiitiska regionerna skulle få mer av intäkterna än vad deras befolkningsandel berättigar till.
Sunniterna å sin sida vill att såväl kontrollen över oljan som fördelningen av inkomsterna ska delas jämnt. De sunnitiska upprorsgrupperna har också förmedlat krav på amnesti och att alla sunniter som hålls inspärrade utan åtal ska släppas fria. De kommer troligen också att kräva försäkringar om att shiitisk och kurdisk paramilitär inte kommer att sättas in mot sunniter.
Den nuvarande regeringen lär inte vara villiga att gå sådana krav till mötes om inte USA utsätter den för långt hårdare påtryckningar än hittills. USA hoppas att kunna försvaga upproret genom att dra in sunniterna i det politiska systemet, men den förhoppningen minskas av att det för närvarande saknas incitament för att regeringen ska göra de nödvändiga eftergifterna till sunniterna.
*Gareth Porter är historiker och utrikespolitisk analytiker. Han har skrivit artikeln “The Third Option in Iraq: A Responsible Exit Strategy” i höstutgåvan av tidskriften Middle East Policy.
