Rom, 050602 (IPS) – Efter flera årtionden kan vissa av de latinamerikanska ledare som misstänks för politiska mord nu komma att ställas inför rätta. Det pekar utvecklingen i Chile, Colombia och Peru på.
Den före detta chilenske diktatorn Augusto Pinochet anklagades i förra månaden för morden på två politiska rivaler under 1970-talet. I Peru kräver en åklagare att Vladimiro Montesinos, tidigare chef för säkerhetspolisen, döms till 35 års fängelse för att ha legat bakom en massaker för 15 år sedan. Och i Colombia har den förre justitieminister Alberto Santofimio gripits för mordet på en presidentkandidat 1989. – Dessa tre händelser är mycket viktiga eftersom de offentligt uttrycker att straffrihet inte längre kommer att vara tingens ordning, säger Margaret Power, historieprofessor vid Illinois Institute of Technology. Power har skrivit mycket om chilensk politik. Och hon menar att trots att den våg av militärdiktaturer som svepte över Sydamerika med start i Brasilien 1964 inte längre gäller, så har standardförfarandet varit att ignorera de personer som begick brotten och istället koncentrera sig på att tala om framtiden. – Detta faktum att tre separata rättssystem i tre olika länder, som alla har olika politisk historia och socio-ekonomiska förhållanden, har gått vidare genom att ställa dem som anklagas för politiska brott inför rätta, är remarkabelt och utgör viktiga prejudikat inför framtida rättegångar, säger Power. Den pensionerade chilenske generalen Manuel Contreras har pekat ut Pinochet som skyldig till morden på två politiska motståndare. Contreras var tidigare chef för säkerhetspolisen Dina, som anklagas för att ha genomfört många mord. Contreras pekade ut Pinochet som direkt ansvarig för morden på Orlando Letelier i Washington 1976, samt på generalen Carlos Prats och hans hustru Sofía Cuthbert i Buenos Aires 1974 i en skriftlig redogörelse som lades fram den 13 maj. Morden genomfördes genom liknande bilbomber. Prats hade tidigare varit arméchef under Salvador Allendes socialistiska regering mellan 1970 och 1973, och arbetade med en bok om den kupp som förde Pinochet till makten. Efter attentaten mot Prats försvann hans papper från hans bostad, och mordet var starten på en lång rad mord på chilenare i exil. Letelier hade varit utrikesminister i Allendes regering, men greps efter kuppen. Han släpptes 1974 och flyttade då till Washington, där han två år senare mördades. Den tidigare chilenske vice-presidenten Bernardo Leighton och hans hustru Anita besköts på en gata i Rom 1975. Leighton klarade sig, men hans hustru blev förlamad. Man bedömer att 3 000 chilenare försvann spårlöst eller mördades av säkerhetstrupperna, och att fler än 27 000 politiska fångar torterades under Pinochets regim mellan 1973 och 1989. Power menar att bilden av den chilenska militären och Pinochet är solkad hos landets allmänhet, som enligt henne förlorat förtroendet för landets väpnade styrkor. – Jag tror detta är det pris Chiles militär måste betala för att under 17 års tid ha mördat landets medborgare, för att man vägrat erkänna detta faktum och ta ansvar för det. I korthet: Pinochet och Chiles armé som helhet kanske aldrig kommer att ställas inför rätta, men jag tror att en stor del av det chilenska samhället redan har dömt dem.
I Colombia greps den före detta justitieministern Alberto Santofimio den 12 maj för delaktighet i mordet på presidentkandidaten Luis Carlos Galán 1989. Anklagelserna mot Santofimio bygger på vittnesmål från John Jairo Velásquez, den man som ledde knarkbaronen Pablo Escobars mordpatruller, och den ende person som dömts för brottet. Velásquez berättade för lokala medier att han deltog vid ett möte mellan Escobar och Santofimio där man diskuterade att Galán skulle mördas. Santofimio greps 1995 och dömdes till fyra års fängelse för att ha tagit emot mutor från knarkmaffian. Han förhördes även om mordet på Galán, men åtalades aldrig på grund av bristande bevisning. I Peru meddelade specialåklagare Pablo Sánchez Velarde den 13 maj att han kommer att kräva att landets tidigare spionchef Vladimiro Montesinos döms till 35 års fängelse för den utomrättsliga avrättningen av 15 människor i Barrios Altos 1991, samt för “försvinnandet” av nio studenter och en lärare vid universitetet La Cantuta 1992. Montesinos anklagas för att beordrat en dödsskvadron att utföra morden. Offren i Barrios Altos togs av misstag för att ha varit maoistiska terrorister. Montesinos var chef för underrättelsetjänsten under den förre presidenten Alberto Fujimoris tid vid makten mellan 1990 och 2000. År 2001 blev Fujimori formellt anklagad för delaktighet i morden, efter att landets kongress beslutat att häva hans immunitet. Strax därefter begärdes att Fujimori skulle gripas i Japan, dit han flyttat. Men Fujimori har förblivit i Japan och Montesinos har ännu inte dömts. – Positiva steg har tagits men de är samtidigt otillräckliga och långsamma, säger Ernesto de la Jara, chef vid Institutet för juridiskt försvar i huvudstaden Lima. – Det värsta är att det slutliga resultatet fortfarande är osäkert.
Att det trots allt hänt saker i Latinamerika menar Power beror på flera faktorer. Hon menar att en orsak är att den nyliberala politikens effekter har skapat ilska och att folk organiserat sig och satt sina regeringar under påtryckningar att hantera de brott som tidigare begåtts. Ett annat skäl enligt Power är de starka sociala rörelser som skapats, och deras kamp för mänskliga rättigheter.
Ytterligare en orsak som hon pekar på är att progressiva regeringar röstats fram i flera latinamerikanska länder, vars medlemmar själva var offer för de militärdiktaturer som tidigare styrde.
