Kabul, 040616 (IPS) – På flygplanet från Dubai finns det en sak i stolsfickan som gör det tydligt att resmålet inte är vilket som helst. Bredvid de inplastade säkerhetsinstruktionerna finns en broschyr om hur man ska skydda sig mot landminor.
Flygplanet landar i Kabul, en stad som är byggd – och raserad – i en dal som ligger 1 800 meter över havet, omgiven av 4 000 meter höga berg. Längs landningsbanan ligger utbrunna flygplanskroppar – sedan oktober 2001, då USA bombade flygplatsen för att den talibanledda regimen inte skulle kunna använda den.
– Vi har slutat försöka beräkna antalet landminor, säger Dan Kelly, chef för Action Centre Against Mines i Afghanistan. Men en sak som är säker är att det finns minor i hela landet. Varje månad dödar de mer än 100 människor.
Kelly leder 8 000 afghaner som ingår i en omfattande kampanj för att oskadliggöra minorna.
Kabul är en intensiv stad. Lastbilar, bussar, cyklar, gatuförsäljare, åsnor, vagnar och kameler trängs på gatorna, tillsammans med soldater och vakter beväpnade med kalashnikov-gevär i en ständig trafikstockning.
Återuppbyggnaden pågår överallt, men Kabul är fortfarande fullt av utbombade byggnader och missilskadade hus.
Enligt försäkringsbolagens definitioner befinner sig landet i krig, trots att det talas om fred, och trots att landet i september ska hålla sitt första presidentval på 25 år.
Valet ska äga rum ett par månader innan höstens presidentval i USA, och den sittande presidenten George W. Bush hoppas förmodligen att det afghanska valet ska ge honom möjligheten att säga att han har gjort Afghanistan till ett fredligt och demokratiskt land.
Men samtidigt ökar våldsamheterna. Ett tecken på det är att de amerikanska tv-bolagen har återvänt. De lämnade landet i stort sett omedelbart efter att de amerikanska bombplanen hade gjort sitt jobb, talibanregimen var störtad och Hamid Karzai svurits in som ny president.
Ett annat tecken är den amerikanska truppnärvaron. För två månader sedan var de 13 500. I dag är de 20 000.
Hamid Karzai anses allmänt ha en svag politisk makt utanför Kabul, och nu vill han stärka sin makt genom det planerade valet.
– Om valet hålls i september kommer Karzai att nå sitt mål, för det kommer inte att finnas några verkliga alternativ som är kapabla att förhandla med USA, säger Shahir Zahine, en före detta gerillasoldat, som slogs som ”mujahedin” mot den sovjetiska ockupationen. Han leder nu en organisation som publicerar tre veckotidningar.
Zahine säger att valet kan skjutas upp om osäkerheten ökar och FN inte lyckas komplettera röstlängderna.
I maj mördades tre personer som genomförde en folkräkning inför valet. I röstlängderna finns inte ens hälften av de potentiella väljarna – uppskattningsvis tio miljoner.
Ökningen av truppnärvaron har till syfte att hindra ett inbördeskrig och att bekämpa talibanerna i södra Afghanistan, där de fortfarande har en stark närvaro.
Dessutom har den internationella Isaf-styrkan fortfarande bara full kontroll över Kabul. Resten av landet kontrolleras till stor del av lokala krigsherrar.
Varför har då de amerikanska medierna återvänt till Afghanistan? – Jag vet inte varför, men de tror att man är på väg att ta Usama bin Ladin till fånga, säger FN-talesmannen Manoel de Almeyda från Brasilien.
Det är en annan sak som håller president Bush vaken om nätterna – han vill kunna visa upp en fängslad Usama innan USA:s presidentval i november.
En annan västerländsk dröm är att befria afghanska kvinnor från det traditionella heltäckande klädesplagget burkan. I dag ser man tusentals burkor på Kabuls gator, de flesta av dem ljusblå.
– Folk från USA har så bråttom. De vill att de afghanska kvinnorna ska sluta använda burka omedelbart så att de kan säga att de har gett oss vår värdighet och vår frihet tillbaka. Men det kan ingen utifrån bestämma. Det är en lång väg kvar innan kvinnor känner sig säkra och inte är rädda längre, säger Homa Sabri, som arbetar vid FN:s kvinnofond Unifem. Medan de väntar på nyheter om Usama bin Ladin tävlar tv-bolagen om att vara först med de senaste nyheterna om tortyr som CIA och amerikanska marinsoldater utsatt afghanska fångar för vid militärbasen Bagram.
Rapporter om övergrepp har cirkulerat sedan början av 2002, men ingenting har gjorts förrän nyligen, då tortyrskandalen i Irak blev en internationell pinsamhet för USA.
Den afghanska befolkningen tillhör världens fattigaste, och läskunnigheten är lägre än 20 procent – åtta procent bland kvinnor. Men det är bara uppskattningar, för ingen vet exakt hur många som bor i landet.
