Belgrad, 040603 (IPS) – Av de femton kandidater som ställer upp i det kommande presidentvalet i Serbien anses bara tre ha goda chanser att få många röster. Flera av de övriga kandidaterna reser istället runt och förmedlar märkliga vallöften.
Presidentvalet i Serbien hålls den 13 juni. Enligt alla opinionsundersökningar har bara tre kandidater chansen att få ett större antal röster – ultranationalisten Tomislav Nikolic, regeringens kandidat Dragan Marsicanin och representanten för landets demokratiska parti, Boris Tadic.
Men det har inte hindrat den serbiska prinsessan Jelisaveta Karadjordjevic, som nyligen återvände till landet, eller en av landets rikaste män – Bogoljub Karic, att tillsammans med en hel rad andra kandidater förvandla valet av statsöverhuvud till underhållning.
– Jag baserar mina löften på 200 år av serbisk historia, säger prinsessan Jelisaveta, som pratar mycket dålig serbiska.
Hon tillägger att “vår framtid är vår historia” och att hennes kampanj syftar till att göra landet “vackrare”.
Familjen Karadjordjevic grundade det moderna Serbien för 200 år sedan men bannlystes när kommunisterna tog över makten i landet efter andra världskriget.
Bogoljub Karic, delägare till ett mobiltelefonnät, en tv-station och ett privat universitet, lovar att hans första insats som statschef skulle vara att förbjuda importen av sallad.
Andra kandidater som håller valmöten inför några hundratal människor i olika delar av landet levererar alla möjliga former av vallöften. En lovar att få de två miljoner serber som lever utomlands att flytta tillbaka, en annan att legalisera prostitutionen för att “förverkliga den sexuella revolutionen”.
Presidentkandidaten Marjan Risticevic utlovar att göra sig av med alla homosexuella.
– Detta är en parodi på politik, säger psykologiprofessorn Zarko Trebjesanin till IPS.
Trebjesanin menar att det handlar om ett arv från Slobodan Milosevics tid vid makten, då skenet av att landet var en demokrati hölls uppe genom att så många kandidater som möjligt ställde upp i presidentvalen.
Milosevic vann valen utan problem och det dussintal övriga kandidater som ställde upp fungerade mer som dekoration.
– Milosevic framstod som den ende som var seriös, säger Trebjesanin.
Men övriga kandidater fick rikliga statliga stöd för sina kampanjer – och den lagen har ännu inte förändrats.
Detta innebär att varje presidentkandidat som ställer upp i årets val har mottagit nästan 600 000 kronor. Och det är en rund summa – även för en prinsessa – i ett land där den genomsnittliga månadslönen ligger på knappa 1 900 kronor.
Många av de kandidater som figurerade i valrörelserna på 90-talet har i intervjuer berättat om hur de använde kampanjbidragen till att starta egna företag eller köpa lyxhus i Belgrad.
En del av de kandidater som inte lyckades få ihop de 10 000 namnunderskrifter som krävs för att få ställa upp i valet har protesterat.
Tårtälskarnas förbund säger sig planera att vända sig till högsta domstolen för att protestera mot att deras kandidat inte fick ställa upp som presidentkandidat.
– Atmosfären är respektlös, det handlar om en cirkus som gör vanligt folk förvirrade, säger sociologiprofessorn Zorica Tomic till IPS.
– Ingen bryr sig om valprogrammen, inte ens kandidaterna själva.
Serbien har under flera år saknat en president. Den som senast innehade posten, Milan Milutinovic, utlämnades till den krigsförbrytartribunalen, ICTY, i Haag. Där står både han och Milosevic åtalade för krigsförbrytelser i samband med krigen under 90-talen.
Under de senaste åren har istället parlamentets talman innehaft posten som statschef.
