Jaffna, 040202 (IPS) – När man besöker norra Sri Lanka möts man av frodiga grönsaksfält, rader av kokosnötträd vars toppar har knäckts av bomber, och mil efter mil av oanvänd mark.
Vid en kombinerad bondgård och teknikcenter som drivs av rebellgruppen de tamilska tigrarna ger en stor solpanel ström åt minst 20 datorer och några fläktar, samtidigt som lådorna med färska, saftiga mangofrukter är redo att säljas på marknaden. Men aktiviteten här är inte representativ för verkligheten i området.
– Det finns fortfarande ingen utveckling. De flesta är tvungna att lita till någon slags jordbruk för att överleva, säger S Paramanathan, ordförande i de humanitära organisationernas konsortium – CHA – i Jaffna, den stad som landets tamilska minoritet räknar som sin huvudstad.
Efter två år av vapenvila mellan regeringen och LTTE – de tamilska tigrarna – har regionen fortfarande inte fått njuta de fredens frukter som har utlovats.
Och nu har hopplösheten och rädslan blivit ännu större, på grund av att fredssamtalen avbröts i april förra året och på grund av att en konflikt mellan landets president Chandrika Kumaratunga och premiärministern Ranil Wickremesinghe hotar hela processen.
– Folk är rädda för att vi ska återvända till kriget. Ingen vill ha det igen, säger Thomas Savundaranayagam, den katolske biskopen i Jaffna.
– Men en av de mest betryggande sakerna är att LTTE har sagt att de inte kommer att vara de första som bryter vapenvilan.
Rebellerna drog sig alltså tillbaka från fredssamtalen i april förra året. De var bland annat missnöjda med att man inte hade tillsatt ett övergångsstyre i landets nordöstra delar, för att öka takten i utvecklingen. Och krisen förvärrades när president Kumaratunga tog över tre ministerposter – bland dem försvarsministerposten – i november då premiärministern Wickremesinghe var på en utlandsresa.
Wickremesinghe har vägrat att återuppta fredssamtalen om han inte får tillbaka försvarsministerposten.
Kumaratunga och Wickremesinghe leder rivaliserande politiska partier, men de leder regeringen tillsammans i ett allt annat än smärtfritt arrangemang. Biskopen i Jaffna säger att konflikten mellan de båda har lett till tveksamheter kring hur allvarliga politikerna i södern är när det gäller att lösa den etniska konflikten.
Omkring 64 000 människor har dött i kriget sedan 1983, och infrastruktur och egendomar för miljardbelopp har gått till spillo. Den politiska krisen har stoppat upp det begränsade utvecklingsarbete som pågick i de krigsdrabbade områdena, och det enda positiva tecknet nu är de arbetare som fortsätter att reparera den motorväg, A9 som binder samman landets norra och södra delar.
– Öppnandet av A9 är ett väldigt positivt tecken i fredsprocessen, och det har lett till att många människor från nord och syd har kunnat besöka varandra, samt att livsviktiga varor har kunnat nå upp till landets norra delar, säger Savundaranayagam.
Bristen på utveckling beror också till stor del på arbetslösheten, och på att det tar lång tid för de som tvingats fly sina hem innan de kan återvända.
Enligt Paramanathan är nästan 200 000 av Jaffnas 500 000 invånare undersysselsatta eller arbetslösa.
Det finns framför allt två skäl till att flyktingarna inte kan återvända till sina hem. Många av dem kommer från områden som är så kallade högsäkerhetszoner – områden som ockuperas av militären, som inte vill släppa kontrollen över dem. Dessutom, för det andra, är områdena ofta kraftigt minerade.
Walikamam, ett av de mest produktiva områdena i Jaffna-området ligger i en sådan zon. Militären har bara låtit återvändande flyktingar slå sig ner på några få hektar.
– Vi har hela tiden förespråkat att armén gradvis ska lämna högsäkerhetszonerna, men det har inte skett. Folk håller på att tappa förtroendet för ledarskapet i södern, säger I Bernard, en välkänd katolsk präst som arbetar med freds- och rättighetsfrågor.
S P Thamilchelvan, LTTE:s politiska ledare, varnar för att situationen är kritisk på grund av att fredssamtalen ännu inte kommit igång igen.
– Vi vill informera det internationella samfundet om den här krisen och tala om för dem att folkets tålamod har nått gränsen, säger han när IPS träffar honom på en skolgård i den LTTE-kontrollerade staden Killinochchi.
I Killinochchi och dess förorter ser man inga beväpnade soldater, bara män och kvinnor i blå uniformer – LTTE:s polisstyrka.
Kontrasten är stor jämfört med Jaffna, där taggtråd och bunkrar med beväpnade soldater tillsammans med ett ständigt flöde av soldater i lastbilar signalerar att det här är en stad i krig – eller en stad som förbereder sig på det.
Och vid Jaffnas sjukhus säger Daya Somasunderam, en av Sri Lankas mest respekterade psykiatriker, att många fortfarande söker behandling för trauman och psykiska sjukdomar.
Även de flyktingar som har återvänt från andra länder söker behandling för den chock det har inneburit att se sina hem ödelagda av 18 års krig.
