Harare, 040130 (IPS) – I gryningen väcker Tsitsi Savanhu sin tonårsdotter så att de hinner göra sig färdiga för den 25 kilometer långa resan över gränsen till Moçambique. Målet är att hinna gräva fram så mycket ingefära som möjligt innan andra rivaler hinner fram.
För många av byborna i Nyamaropa, ungefär 270 kilometer öster om Zimbabwes huvudstaden Harare börjar dagen på samma sätt. Savanhu började med sina illegala gränsövergångar efter att torkan slagit ut hennes egna grödor. Det har nu gått tre månader sedan regnsäsongen i landet skulle ha börjat, men än så länge har regnen bara varit sporadiska. Effekten har blivit att miljontals människor lider brist på mat. Men ingefäran fortsätter att frodas i skogarna i grannlandet Moçambique. Och trots de ekonomiska problemen för befolkningen i Zimbabwe finns det fortfarande en efterfrågan på ingefäran. Många använder den på grund av dess påstådda medicinska effekter.
Byborna riskerar sina liv när de under resan över till Moçambique tvingas ta sig över den krokodiltäta floden Kairezi. Och bortsett från det har det även förekommit bråk med lokalbefolkningen som irriteras över vad de anser vara en rovdrift på ingefära.
Maria Jane, som arbetar för myndigheterna i Chimoio, huvudstad för den västliga provinsen Manica i Moçambique, bekräftar att många zimbabwier tar sig in i landet för att leta efter ingefära.
Hon menar att det stora problemet inte är att ingefäran skördas – den finns i överflöd menar Jane, utan att miljön påverkas. Detta eftersom grävandet efter ingefärans rötter lämnar ett spår av förstörd mark efter sig.
Men det håller inte Savanhu med om.
– Våra grannar kanske oroar sig över att vi kommer till deras land. Men vi är alltid noggranna med att inte förstöra växterna eller miljön.
Memory Kupe, som också kommer från byn Nyamaropa, säger att hon inte har något val. Hon säger att ingefäran utgjort hennes ekonomiska livlina under de senaste fyra åren, sedan hon förlorade sitt arbete som jordbruksarbetare. – Inkomsterna från försäljningen av ingefäran har gått till att försörja min familj. Och även om inte pengarna är tillräckliga har det hjälpt oss att överleva. Hemma i byn kan befolkningen sälja rötterna till handlare från Harare och Bulawayo. Och korgar fulla med rötterna är en vanlig syn på de bussar som går mellan Harare och den östliga gränsstaden Mutare.
