Hanoi, 031117 (IPS) – Chefredaktören Duong Xuan Nam är ett typiskt exempel på en högt uppsatt anställd inom mediebranschen i Vietnam. Han är stolt över sitt medlemskap i kommunistpartiet, och han tycker att det tillhör hans yrkesroll att dansa efter regeringens pipa när det gäller vad som ska och inte ska tryckas i pressen.
Till Nams jobb hör att varje tisdag delta på ett möte på informationsdepartementet där redaktörerna tillsammans med regeringens medieansvariga går igenom föregående veckas rapportering och diskuterar veckans dagordning.
– Nästan alla chefredaktörer på de viktigaste tidningarna måste delta, säger Nam, som är redaktör för dagstidningen Tien Phong, som ges ut av Ho Chi Minhs kommunistiska ungdomsförbund.
Nyhetsurvalet i måndagens utgåva av den engelskspråkiga dagstidningen Viet Nam News visar vad dessa möten leder till. Måndagens toppnyhet var att kommunistpartiets generalsekreterare Nong Duc Manh besökt tidningen Tien Phong på dess 50-årsdag.
''Tidning får uppmuntran av partledare”, lyder rubriken över ett foto på den glasögonprydde, leende Manh. I texten påminner partiledaren tidningens medarbetare om storheten hos partiets grundare Ho Chi Minh.
Menlösheten i artikeln bekommer inte redaktörer som Duong Xuan Nam . Han anser att artiklarna i de vietnamesiska tidningarna i dag är av “bättre kvalité” och mera “informativa” för läsarna än de var för 15 år sedan.
Tidningarna har utvecklats sedan Vietnamns kommunistparti 1985 införde reformer som skulle ge medierna mer frihet, anser Nam.
– Innan dess hade tidningarna fler begräsningar. De kunde bara publicera endimensionella artiklar, och alla lovordade någon eller någonting. Det gjorde att få köpte tidningar, säger Nam.
Bland annat har tidningarna i dag rätten att rapportera om korruption. Men lagändringen har inte lett till att redaktionerna själva sätter agendan för vilken korruption som ska avslöjas, säger en vietnamesisk journalist som vill vara anonym.
– Detta är en del av regeringens anti-korruptionskampanj. Men vi får i dag åtminstone utreda och skriva om korrupta tjänstmän, vi kan känna oss lite som riktiga journalister, Innan var vi bara informatörer för partiet, säger han.
Den nya försiktiga öppenheten har gjort att journalister i dag vågar ställa obekväma frågor till politiker. Problemet är bara att de inte alltid vågar trycka svaret.
– Vi är fria att ställa frågor men vi är inte fria att rapportera den information vi fått, säger en vietnamesisk journalist.
För de som har valt att arbeta som journalister här är det viktigt att känna till landets heliga kor och de frågor som man inte får beröra. Man kan till exempel inte utmana kommunistpartiet, sätta sig upp mot den rådande ordningen, avslöja de problem som landets minoriteter har, eller ge röst åt de som regimen anser är dissidenter.
I sin årsrapport om pressfriheten i världen riktar organisationen Reportrar utan gränser, RSF, skarp kritik mot Vietnam för förtryck av journalister som publicerat obekväma nyheter på Internet.
Fem vietnameser har gripits och åtalas för att ha använt Internet för att publicera åsikter som anses utmana den allmänna ordningen. Men hoten från myndigheterna har inte lyckats stoppa de regimkritiska Internettidningarna.
Journalisten Do The Nghia arbetar på nättidningen VNExpress som enligt honom vill ge läsarna nyheter som inte är propaganda. Han berömmer sin redaktör Thang Duc Thang, som utbildat sig i Sverige, för tidningens framgång.
– Han vill att vi ska fokusera på vad läsarna är intresserade av och vi försöker vara så diskreta vi kan i vår rapportering. Vi har fått lära oss vilka känsliga frågor vi inte får skriva om. Men det är de känsliga frågorna som läsarna är intresserade av så vi försöker skriva om dem på ett måttligt sätt, säger Nghia.
VNExpres har funnits i nästan tre år. Den ägs av ett privat företag och den får nästan 700 000 besök varje dag. 500 000 av dem kommer från vietnameser som lever utanför landet.
