Washington, 031118 (IPS) – Bolivias nyligen avsatte president Gonzalo Sanchez de Lozada försöker just nu övertala maktens män och kvinnor i Washington om att han inte förtjänade sitt öde.
Sanchez de Lozada tvingades avgå i oktober efter det att massdemonstrationer mot regeringens planer på att exportera naturgas lett till allvarliga sammandrabbningar i vilka 82 människor dödades.
De amerikanska medierna hjälper Sanchez de Lozada i hans försök att återupprätta sitt rykte. Det gäller inte minst Washington Post, som hyllade honom som en “enormt talangfull ledare”.
Sanchez de Lozada ondgjorde sig över sitt öde i en debattartikel i samma tidning. I den skrev han att det var narkotikapengar och anarkistiska antiglobalister och antiamerikanister som uppviglade de fattiga, outbildade, okunniga massorna att störta en man som, enligt honom själv, “vigt 25 år i allmänhetens tjänst åt att återupprätta demokratin i Bolivia”.
Kanske som en reaktion på uppmärksamheten kring Sanchez de Lozada har nu andra bolivianer anlänt i Washington för att föra fram budskapet att den regering som leds av hans efterträdare Carlos Mesa nu är Bolivias legitima regering och att den har stöd av majoriteten av landets invånare.
Vid en debatt som anordnades på måndagen av tankesmedjan Institute for Policy Studies gav Sacha Llorenti Soliz, vice ordförande i människorättsorganisationen Asamblea Permanente de Derechos Humanos de Bolivia och veteranaktivisten Marcela Olivera sina synpunkter på Sanchez de Lozadas regim och på vad hans avgång betyder för landets framtid.
Även om man i USA har intrycket av att Sanchez de Lozadas fall var resultatet av en statskupp som organiserades med hjälp av narkotikapengar så var det i verkligheten resultatet av en sedan länge pågående strukturkris, sa Soliz.
Han hävdade också att sedan Bolivias senaste diktator störtades 1982 har landet bara varit en demokrati till namnet.
Under Sanchez de Lozadas tid som president var det några få politiska partier som hade monopol på makten, och de representerade inte den majoritet av Bolivias invånare som tillhör ursprungsbefolkningen, enligt Soliz.
Korruptionen var så omfattande att Världsbanken rankade Bolivia som det näst mest korrumperade landet i världen under flera år.
Enligt Soliz var det som Sanchez de Lozada kallar “Bolivias demokratiska process” i själva verket inte alls särskilt demokratisk.
– Demokrati i Bolivia är att rösta en gång vart femte år – det är allt. – I Bolivia har regeringen en idé om vad demokrati är och folket har en annan. Det är där problemen började. Folket vill bestämma själv, säger Marcela Olivera.
Den fråga som lyckades ena de olika fraktionerna i den bolivianska oppositionen var förslaget om att bygga en pipeline för att sälja landets naturgas.
I Washington Post skriver Sanchez de Lozada: “Jag utformade en politik som skulle innebära att landet kunde hitta och utnyttja gasreserver som skulle räcka i hundratals år.” Men det håller Soliz inte med om. Enligt det avtal som Sanchez de Lozada skrev med det multinationella konsortiet Pacific L&G skulle vanliga bolivianer inte få någon stor del av vinsterna.
Under Sanchez de Lozadas första period som president förändrade han den lag som kräver att minst 50 procent av vinsterna som uppstår då privata företag exploaterar bolivianska naturresurser ska gå till staten. Sanchez de Lozada sänkte kravet till 18 procent.
Enligt avtalet med Pacific L&G skulle landet tjäna 700 miljoner dollar på gasexporten under de kommande 14 åren, medan konsortiet räknade med att dra in mer än 20 miljarder dollar.
Eftersom Bolivia inte har någon egen kuststräcka, ingick det i avtalet att man skulle bygga en pipeline genom Chile till Stillahavskusten.
Soliz säger att det betydde att hälften av investeringarna skulle hamna i Chile.
Den nye presidenten har lovat en folkomröstning om vad som ska hända med naturgasreserverna senast i april nästa år.
Olivera menar att det är avgörande att man håller en folkomröstning snabbt, för det bolivianska folket vill bestämma själva över hur och när deras naturrikedomar ska utvecklas.
– De (Sanchez de Lozada och hans anhängare) framställer oss som okunniga, som att vi inte vet vad som är bäst för oss själva. Men vi är inte emot att man säljer naturgas – vi är emot de omständigheter som det avtalet träffades under, säger Olivera.
Och Soliz menar att en av de viktigaste frågorna nu är hur vilka alternativ väljarna kommer att ges i folkomröstningen.
