Montevideo, 031013 (IPS) – Latinamerika får allt mindre bistånd från omvärlden, och i synnerhet från Europa. Samtidigt är den europeiska marknaden stängd för många latinamerikanska produkter, och 44 procent av regionens 505 miljoner invånare är fattiga.
De summor som latinamerikanska invandrare i Nordamerika och Europa skickar till sina hemländer är nu långt större än inflödet av bistånd.
Den del av Latinamerika som har drabbats hårdast av det minskade biståndet är Centralamerika, där mer än hälften av invånarna är fattiga, och där priserna på de viktigaste exportprodukterna, i synnerhet kaffe, är rekordlåga.
Biståndet till Centralamerika har minskat med mellan 40 och 50 procent under de senaste 10 åren, enligt Cecilia Cortés, som är ordförande för Stiftelsen för fred och demokrati.
Den drastiska minskningen beror delvis på det kalla krigets slut, samt på att de krig som rasade i flera av regionens länder under 80-talet och det tidiga 90-talet tagit slut, samtidigt som nya områden fick ett akut behov av bistånd, exempelvis länderna i före detta Jugoslavien.
EU planerar att ge 74,5 miljoner euro i bistånd till Centralamerika under perioden 2000-2006.
Samtidigt får länder som Argentina, Brasilien, Chile, Mexiko och Venezuela i stort sett inget bistånd alls.
Brasilien får inget utländskt bistånd, och landet tar bara emot omkring 100 miljoner dollar per år i bilateral teknisk assistans. Men av de pengarna går en stor del till att betala utländska experter eller till stipendium åt brasilianer som studerar utomlands.
Mauricio Mendonça, chef för samarbets- och biståndsenheten vid det statliga Institutet för tillämpad ekonomisk forskning, säger att “det finns en del fall då hela projektbudgeten går åt till att betala tekniska experter från rika länder för att de ska tala om för oss vad vi ska göra här.” Men samtidigt som biståndet till Brasilien är obefintligt, tar landet emot 2,6 miljarder dollar från brasilianare i andra länder.
Venezuela, ett land som trots sina oljerikedomar räknar 45 procent av sin befolkning som fattiga, tog emot 96,5 miljoner euro från EU mellan 1992 och 2000.
Mexiko får sammanlagt 34 miljoner dollar om året i bistånd, varav 12,2 miljoner från USA och 11 miljoner från EU.
– Mexiko tillhör inte längre kategorin “fattiga länder”. Om fyra eller fem år borde landet ge bistånd i stället för att ta emot, säger den förre utrikesministern Jorge Castañeda. Men 60 procent av landets cirka 100 miljoner invånare lever fortfarande i fattigdom.
Under perioden 2000-2006 planerar EU att ge 65,7 miljoner euro till Argentina, där nu mer än 50 procent av befolkningen har fallit under fattigdomsgränsen.
Frågan är om EU:s handelsförmåner gör någonting för att motverka den negativa effekten av unionens jordbrukssubventioner. Enligt de flesta analytiker som IPS har talat med är svaret nej.
– Det är omöjligt att uppväga den effekt som EU:s subventioner har på Uruguays export. Tillgång till marknaden tillsammans med hälsosam konkurrens är det enda sättet, och det finns inga tecken på att det är på väg inom den närmaste tiden, säger den oberoende analytikern Marcos Algorta.
I enlighet med de handelsförmåner som EU ger till de andinska länderna för att uppmuntra till åtgärder mot narkotikahandeln ska upp till 80 procent av Venezuelas exportprodukter undantas från alla importavgifter.
Men i verkligheten är det bara 40 procent av Venezuelas export till EU som kommer in i unionen utan avgifter.
Och när det gäller Brasilien är EU:s handelsförmåner för fattiga länder snarare till skada än nytta. De fördelar som EU ger till de före detta europeiska kolonierna i bland annat Asien och Karibien undergräver konkurrenskraften i Brasiliens export av varor som socker och snabbkaffe.
Och i Brasilia förväntar man sig ingenting gott av EU:s utvidgning heller.
Man förutspår större motstånd mot att eliminera jordbrukssubventionerna, och fruktar också att man ska förlora viktiga marknader i en del blivande EU-länder som nu förlitar sig till import från Brasilien.
