New York, 030923 (IPS) – Baseballen i USA har haft många svarta storstjärnor. En av dem var James “Cool Papa” Bell. Han sprang snabbare än bollen, enligt en medspelare i den tidens “Negro League”.
– En gång slog han ett slag som gick precis förbi mitt öra. När jag vände mig om såg jag bollen träffa honom i röven vid andra basen, säger kastaren Satchel Paige.
Berättelsen är förmodligen en kärleksfull överdrift, men Bell var otvivelaktigen en av de stora på sin tid. Men trots det fick han under den största delen av sin karriär inte spela i baseballens finrum, Major League.
Det var inte förrän i slutet av 50-talet som alla klubbar i Major League tillät svarta spelare i sina lag.
I dag, 57 år senare, sjunker antalet svarta baseballspelare igen.
2002 var bara 10 procent av spelarna i Major League afroamerikaner. Det är bara något mer än hälften av 1995 års nivå.
Sportskribenter ger olika förklaringar – färre baseballstipendier, rekrytering till andra länder, bilden av baseball som en “vit” sport, eller bristen på utrustning och planer i innerstäderna.
Man försöker nu genom olika projekt öka intresset för baseball i innerstäderna, som ofta har en stor andel afroamerikanska invånare. Det mest ambitiösa av dessa projekt kallas Reviving Baseball in the Inner Cities, RBI, och det sponsras av Major League.
Den första oktober börjar RBI bygga en baseball-skola i Compton, Los Angeles.
Skolan har liknande baseballskolor i Karibien som förebild, och att USA måste vända sig till länder som Venezuela och Dominikanska republiken för inspiration när det gäller landets nationalsport är talande.
Under senare år har spelare från Karibien och Latinamerika blivit allt vanligare i Major League. De amerikanska klubbarna spenderar omkring 60 miljoner dollar per år på att leta efter talanger utanför USA, enligt Peter Roby, chef för Centret för idrottsstudier vid North Eastern University.
I Dominikanska republiken kan man hitta talangfulla 16-åringar för omkring 21 000 dollar, medan amerikanska ungdomar med samma talang har fått kontrakt som är värda två miljoner dollar.
Dt förklarar varför klubbarna söker utländska spelare. Men samtidigt som inflödet av spelare har följts av en minskning av antalet afroamerikanska spelare har antalet vita amerikaner i Major League legat kvar på samma nivå som förr.
En anledning till det är att svarta idrottsmän väljer andra idrotter än baseball.
– För trettio år sedan, när jag växte upp, fanns det de tre stora – baseball, basket och (amerikansk) fotboll. I tonåren drogs de flesta idrottare till någon av dem. Men nu finns det större valmöjligheter.. Man kan spela till exempel lacrosse eller fotboll.
Och svarta idrottare har numera framgångar i en bredare variation av idrotter: Tiger Woods i golf, systrarna Williams i tennis, och Peter Westbrooks adepter i fäktning. Men av “de tre stora” lockar basket och amerikansk fotboll fortfarande många afroamerikaner med talang för idrott.
Andelen svarta fotbolls- och basketspelare har stigit respektive legat kvar på en hög nivå. Men med baseball är det alltså annorlunda.
En orsak kan vara pengar.
– Det finns definitivt ett samband med de begränsade möjligheterna i innerstäderna. I baseball behövs det infrastruktur och frivilliga tränare, säger Roby.
När det gäller basket däremot organiserar ungdomar ofta sina egna matcher och lär sig av sina kompisar.
Ett annat problem, enligt Roby, är att många baseballplaner i innerstäderna försvinner eller sköts dåligt. En basketplan kostar mycket mindre att bygga och underhålla än en baseballplan. Dessutom är utrustningen dyr. Skor och handske för en spelare kan kosta från 75 dollar och uppåt, medan en 20-dollars basketboll kan användas av tio spelare.
Den före detta Major League-kastaren säger att även i de rikare förorterna har intresset för baseball minskat. Han sa nyligen till South Carolina-tidningen The State att den enda anledningen till att barn och unga spelar baseball är att många föräldrar uppmuntrar sina barn till det.
– Varje dag kör jag förbi två vackra baseballplaner i ett av de rikaste områdena i USA, och det är aldrig någon som spelar där om det inte är en organiserad match.
Peter Roby ser samma problem, och han menar att det inte bara handlar om svarta ungdomars ointresse.
– Baseballen måste återuppfinna sig själv, inte bara för de afroamerikanska ungdomarna, utan för ungdomen i allmänhet.
