Washington, 030923 (IPS) – Stormovädret Isabel gav USA:s president George W. Bush en kort respit från den senaste tidens stadiga flöde av dåliga nyheter från Mellanöstern. Men stormens effekter på Washington kan komma att blekna i jämförelse med den politiska storm som nu blåser upp i huvudstaden kring kriget i Irak.
Den stormen kommer förmodligen att nå en ännu större styrka när allmänheten får en chans att ta in den senaste veckans händelser, som till största delen skymdes av rapporteringen om Isabel.
Det mest slående är tecknen på allt större splittring inom administrationens toppskikt. Det gäller till exempel Bushs uttalande om att det inte fanns några bevis som kopplade samman Irak med attacken mot USA den elfte september 2001. Det uttalandet gick inte bara emot vad flera Pentagon-företrädare hävdade inför Irak-kriget, det motsade även vad vicepresidenten Dick Cheney sa så sent som förra söndagen.
På samma sätt stämde inte uttalandena från den amerikanska befälhavaren i Irak, Ricardo Sanchez, om att motståndet mot USA:s ockupation kan sträcka sig längre än till islamistiska grupper, utländska infiltratörer och kvarlevor av den förra regimen, med vad företrädare för administrationen har upprepat många gånger de senaste veckorna.
Även andra händelser under den senaste veckan – den till synes totala kollapsen för fredsplanen i Mellanöstern, och det ljumma svaret på USA:s begäran om mer internationell hjälp med insatserna i Irak och Afghanistan – ger en känsla av att den amerikanska administrationen får vara beredd på fler höststormar.
Det är nu fem månader sedan Bush sa att Irak-kriget var vunnet, men hans popularitet har fortsatt att dala och är nu nära eller under den lägsta nivån sedan elfte september-attackerna.
Samtidigt börjar allt fler demokrater kräva att huvuden ska rulla. Framför allt gäller det försvarshögkvarteret Pentagons civila ledarskap, och i synnerhet de tre höjdarna – försvarsministern Donald Rumsfeld, biträdande ministern Paul Wolfowitz, och Douglas Feith, som var ansvarig för efterkrigsplaneringen.
Och även Vita huset har fått hård kritik. En del av kritiken riktas mot den nationella säkerhetsrådgivaren Condoleeza Rice, vars passivitet och bristande erfarenhet av utrikespolitik av en del anses vara en anledning till att hökarna kring Rumsfeld och Cheney har kunnat manipulera underrättelseprocessen och ta initiativet över utrikespolitiken.
Även styvnackade republikaner, som har varit helhjärtade i sitt stöd både för kriget och för Bush säger nu att invasionen av Irak har undergrävt kriget mot terrorismen.
– Om Irak inte var en fristad för al-Qaida innan så är det det definitivt nu, sa den republikanske ordföranden i senatens underrättelsekommitté, Pat Roberts.
Och som om det inte var nog uttrycker kongressledamöter från båda partier nu allt större oro över Bushs begäran om 87 miljarder dollar för att finansiera operationerna i Irak och Afghanistan.
Samtidigt visar opinionsundersökningar att budgetunderskottet – som är på väg mot otroliga 500 miljarder dollar i år – håller på att förstöra väljarnas förtroende för republikanernas förmåga att hantera ekonomin.
Och en del republikaner säger nu öppet att de vill att utrikesdepartementet ska ta kontroll över ockupationen av Irak. Den republikanske ordföranden i senatens utrikeskommitté, Richard Lugar, har tillsammans med Chuck Hagel, en annan republikansk toppolitiker lovat att hålla utfrågningar för att ” överväga vilken del av regeringen som är bäst lämpad” att hantera situationen.
Sådana åtgärder är ett tydligt hot mot Pentagons grepp om både Irak och den politik som hittills har styrt administrationens “krig mot terrorismen”.
