Jerusalem, 030908 (IPS) – Yasser Arafat valde på söndagen det palestinska parlamentets talman Ahmed Qureia till ny premiärminister. Qureia anses vara moderat, men det är tveksamt om han kommer att ha större framgångar än sin företrädare, Mahmoud Abbas, som lämnade in sin avskedsansökan på lördagen.
Arafat, vars maktkamp med Abbas var en av anledningarna till att han avgick, hoppas möjligen att Qureias rykte som en moderat politiker ska göra att USA kan acceptera honom. USA varnade i förra veckan att de skulle dra tillbaka sitt stöd för fredsplanen om Abbas avsattes.
EU godkände omedelbart utnämnandet av Qureia, som också kallas Abu Ala.
– Vi kommer att göra vårt yttersta för att klara av den här svåra situationen, och för att försäkra oss om att färdplanen genomförs, sa EU:s utrikespolitiske representant Javier Solana, som försäkrade att EU kommer att försvara färdplanen “dag och natt”.
Men frågan är hur mycket det finns kvar att försvara. Under några timmar på lördagen inträffade två händelser som gav känslan av att den USA-sponsrade fredsplanen var redo att ta emot den sista smörjelsen.
Först lämnade Abbas, som hade försökt att övertala palestinierna att överge den väpnade kampen mot Israel, in sin avskedsansökan. Och bara några timmar efter det angrep israeliskt stridsflyg en byggnad i Gaza i ett försök att döda Hamas andlige ledare Shejk Yassin. Yassin, som klarade sig med lättare skador, lovade genast att hämnas attacken.
Det var inte många som blev överraskade när Mahmoud Abbas tillkännagav att han lämnar sitt ämbete. Han hade satsat sin politiska framtid på att få ut eftergifter från Israel, men lämnades tomhänt. Och när de militanta palestinska gruppernas vapenvila bröt samman i förra månaden verkade hans fall oundvikligt.
Men Abbas, även kallad Abu Mazen, dukade också under i den maktkamp som pågick mellan honom och Arafat. Arafat skapade posten som premiärminister efter hårda påtryckningar från omvärlden, och han var medveten om att det ingick i ansträngningarna för att förminska hans eget inflytande.
– Abu Mazen hamnade in i en återvändsgränd av en rad olika anledningar. En av dem var Arafat. Men det berodde också på hans rivaler i den palestinska eliten, säger Menachem Klein, som är expert på palestinsk politik vid Bar-Ilan-universitetet utanför Tel Aviv.
En del fruktar nu att den gruppen även ska försöka sätta käppar i hjulet för Qureia. Liksom Abbas har Qureia på egen hand inget stort stöd bland den palestinska allmänheten.
Qureia anses visserligen vara en mer skarpsinnig politiker än sin föregångare, men även han kommer att vara beroende av den israeliska premiärministern Ariel Sharons goda vilja. Sharon spelade också en viktig roll i Abbas nedgång och fall. De eftergifter han gjorde var obetydliga.. Av de dussintals judiska bosättningar på Västbanken som skulle nedmonteras enligt fredsplanen, försvann bara 15. Och bosättarna byggde upp dem igen så snart de rivits.
Samtidigt upprepade Sharon sitt mantra – att villkoret för politiska framsteg är att Abbas skall beordra de palestinska säkerhetsstyrkorna att krossa de väpnade grupperna.
Utan konkreta diplomatiska vinster hade Abbas ingen möjlighet att vinna stöd från den palestinska allmänheten. Och utan det stödet hade han ingen möjlighet att ta itu med de militanta grupperna.
– Israel tvingade också in Abu Mazen i ett hörn genom att fortsätta sina avrättningar och genom att inte vara berett att gå längre än de väldigt begränsade eftergifter som man gjorde, säger Klein.
USA bidrog också till att Abbas tvingades lämna in. Amerikanerna utövade inget påtagligt tryck mot Sharon, och de antog hans tanke om att inga ordentliga framsteg kan göras förrän den palestinska myndigheten konfronterar Hamas.
Det verkar heller inte som om USA är på väg mot ett djupare engagemang i konflikten, i och med att ockupationen av Irak möter allt svårare problem, samtidigt som president Bush är på väg att inleda sin kampanj för att bli återvald. Det är därför oklart hur mycket uppmärksamhet Qureia, Arafat och Sharon kommer att få under de kommande månaden. Det kan vara ett recept på ökat våld.
Efter de dramatiska händelserna på lördagen höll USA fast vid sitt budskap om att bekämpa terrorismen. Utrikesministern sa i en intervju med tv-kanalen NBC på söndagen att han hoppades att det palestinska parlamentet kommer att ge den nya premiärministern “den politiska makt, den politiska auktoritet och de resurser han behöver för att ta itu med Hamas”.
Men det är inte säkert att det räcker. Ingen palestinsk premiärminister kan konfrontera de militanta grupperna utan att ha ett brett stöd hos den palestinska allmänheten. Och det stödet kommer man aldrig att kunna samla så länge Israel inte gör några större eftergifter.
