Washington, 030530 (IPS) – En attraktiv ung kvinna som hålls fången av sadistiska utlänningar, och räddas av lugna men effektiva helamerikanska män. Det är en berättelse som hämtad ur en romantisk äventyrsroman. Men det är också en historia som man kan hämta ur mediernas rapportering om Irak-kriget, eller ur de amerikanska mediernas krigspropaganda för mer än hundra år sedan.
Berättelserna om Jessica Lynch, som hölls fången av irakier i Nasiriyah i slutet av mars 2003, och Evangelina Cisneros, som hölls fången av spanska militärer på Kuba 1897, har slående likheter inte bara i berättelsernas handling, utan även i deras effekt när det gällde att samla opinionen bakom ett krig.
I slutet av artonhundratalet var det det spansk-amerikanska kriget som var på tapeten. Tidningskungarna William Randolph Hearst och Joseph Pulitzer hade bestämt sig för att ett krig mot de spanska kolonialherrarna i Kuba skulle vara bra för affärerna. Nationalism, patriotism och spännande rapporter om krig i exotiska länder var ett bra recept för att sälja tidningar och de båda tidningskungarna gjorde sitt bästa för att fylla sina sidor med äventyrliga historier om de grymma spanjorerna.
Mer än hundra år senare skrev tidningen Time om Jessica Lynchs räddning att “Hollywood skulle inte ha kunnat komma på en mer fantastisk saga”.. Och i Hollywood inledde filmbolagen genast en kamp om rättigheterna till historien om den vackra unga soldaten som enligt anonyma Pentagon-källor hade gjort intensivt motstånd i en eldstrid på liv och död mot anfallande irakier. “Hon ville inte tillfångatas levande”, sa en av källorna till Washington Post.
Hon togs till ett sjukhus i Nasiriyah, med “flera skottskador”, enligt de anonyma Pentagon-talesmännens berättelser. På sjukhuset ska hon ha utsatts för grym behandling av sina mustaschprydda kidnappare, innan den fantastiska räddningsaktionen då de amerikanska specialstyrkorna sköt sig in i sjukhuset och förde henne tillbaka till civilisationen.
Det var en perfekt berättelse för den amerikanska militären, som såg ut att ha kört fast och som mötte hårdare motstånd än väntat i Irak. Och inom några timmar hade det amerikanska högkvarteret i Qatar samlat alla journalister på plats för att berätta om den hjältemodiga operationen.
Militärens bilder från fritagandet kablades ut över världen och media följde varje steg på Jessica Lynchs väg tillbaka till sin hemby i West Virginia.
Det var en fantastisk historia som upprepades oupphörligt av medierna under dagar och veckor efter fritagandet. Men det var också en historia som, liksom mycket annat som berättats om USA:s krig, inte var helt sann.
BBC, The Guardian och The Tribune har visat att Lynchs skador bestod av benfrakturer, inte skottskador. Frakturerna fick hon när det fordon hon färdades i välte.
Och hennes hjältemodiga räddare mötte inget motstånd i eller omkring sjukhuset.
– De kunde ha gått rakt in i sjukhuset och ingen hade stoppat dem, säger ett vittne till Chicago Tribune.
Den irakiska militären hade redan dragit sig tillbaka från området, och ett annat vittne säger att amerikanernas beteende var obegripligt. De utlöste explosioner och sparkade in dörrar, som om de höll på att spela in en actionfilm.
Dessutom vittnar personalen på sjukhuset om att två sjuksystrar tog hand om Jessica Lynch dygnet runt.
– Hon behandlades aldrig illa, säger en av sjuksystrarna, Furat Hussein.
Personalen på sjukhuset donerade till och med blod till henne.
Till skillnad från Lynch var Evangelina Cisneros ingen soldat, utan en kubansk nationalist som anklagdes för konspiration i syfte att döda en spansk officer. Hon kastades i fängelse, och tidningsmagnaten William Randolph Hearst tog upp hennes fall eftersom han insåg att hon skulle kunna göra mer för att öka uppmärksamheten kring situationen i Kuba “än tusen ledarartiklar eller politiska tal”.
Men liksom de anonyma Pentagon-källorna som förvrängde berättelsen om Jessica Lynch, insåg Hearst och hans tidning att historien om Cisneros skulle få större genomslagskraft om man ändrade på en del detaljer. Så förvandlades anledningen till att Cisneros satt fängslad, från konspiration till att hon hade försvarat “sin kyskhet” mot den spanska officerens ” lustfyllda närmanden”.
Hon beskrevs i tidningarna som en “liten kubansk sagojungfru” och som en ” kubansk Jeanne d'Arc”, och Hearsts journalister intervjuade före detta fångar i Havanna som svor på att de hade sett att hon blev illa behandlad, enligt en essä som Karen Roggenkamp skrev 1999.
“Historien om Cisneros var inte en torr presentation av dokumentära bevis”, skriver Roggenkamp. “Det var snarare ett vittnesbörd om hennes godhet och hennes hjältemodiga natur – ett vittnesbörd fylld av melodramatiska äventyr, oförglömliga karaktärer och förbjudna miljöer”. Effekten på den allmänna opinionen var häpnadsväckande.
Hearst gick til och med så långt att han arrangerade en räddningsaktion som skulle varit Robin Hood värdig. Han skickade sin äventyrare/reporter Karl Decker till Havanna för att – som Roggenkamp skriver – “befria Hearsts oskyldiga jungfru från hennes smutsiga fängelsecell och rida iväg med henne på en vit springare – eller åtminstone sätta henne på en ångbåt med Förenta staterna som destination.” Decker hyrde ett rum mittemot Cisneros fängelsecell och under natten hissade han ut en planka mellan sitt rum och cellen, tolv meter ovanför marken.
Tillsammans med två kubanska medhjälpare sågade han upp cellens galler och drog ut henne. “Hon sträckte sina händer mot oss med många små glada rop, och ur henne strömmade viskade välsignelser på spanska”, skrev Decker i sin bok om historien.
Cisneros smugglades ut ur landet på en ångbåt, och Hearsts tidningar följde varje steg hon tog tills hon kom till hamnen i New York, där hon hyllades som nationens hjälte. Sex månader senare bröt det spansk-amerikanska kriget ut.
