Manila, 030122 (IPS) – Erlinda går upp klockan fem varje morgon och väntar på sin familjs dagliga vattenranson. Efter en halvtimme kommer det inte en enda droppe vatten mer ur hennes kran. Hon sparar det dyrbara kranvattnet i en tank men det täcker inte hennes hushålls behov.
Därför tvingas hon varje vecka köpa vatten från en privat vattenförsäljare. Familjens månadskostnad för vatten hamnar på över 400 kronor. – Det gör mig förtvivlad. Varför kan inte vi få detta basbehov uppfyllt till ett vettigt pris?, säger Erlinda vars familj bor i ett övremedelklassområde i en förort till Manilla. Vattendistributionen är mycket ojämlik i jättestaden Manila. Erilndas syster bor i ett fint andelshus inne i city. Hon har tillgång till rent vatten dygnet runt för bara 40 kronor i månaden medan Simeon som bor i slumområdet San Andres betalar 80 kronor i månaden för sitt vatten.
1997 privatiserade den filippinska regeringen det statligt ägda vatten- och avloppsbolaget på inrådan av Världsbanken. Syftet var att servicen skulle förbättras och att fler skulle få tillgång till rent vatten. Jättestaden Manila, som har tio miljoner invånare, delades upp i två zoner och två olika företag fick ta över kontrakten. Fem år efter privatiseringen hävdar konsumentorganisationer att vattensituationen i staden bara har blivit sämre. Vattenpriset har gått upp istället för ner och servicen har försämrats.
Mindre än ett år efter att de två företagen hade tagit över vattenbolagen så vände de sig till myndigheterna och bad om att få höja priserna i strid mot deras kontrakt. Den gången fick de inte rätt till det men i början av år 2001 vände de sig åter till regeringen och krävde förnyade kontrakt med utrymme för prishöjningar. Deras argument var att de förlorat pengar på grund av den ekonomiska kris som drabbat regionen och på grund av vattenstölder. Den gången fick de rätt, och höjde priserna. Maria Victoria Raquiza beskriver händelseförloppet i rapporten “Vatten: Högre avgifter för sämre service” som ingår i en större rapport sammanställd av en internationell organisation som bevakar hur regeringar bekämpar fattigdom. Rapporten ska diskuteras på World Social Forum i Brasilien senare i veckan. År 2002 – fyra år efter privatiseringen – betalade invånarna i den ena zonen 2,50 kronor per kubikmeter vatten, en ökning med 76 procent jämfört med före privatiseringen. I den andra zonen var priset på vattnet något lägre, cirka 1,10 kronor per kubikmeter men där tvingades invånarna också betala extrakostnader som exempelvis moms och miljöavgifter. I år höjs priserna ytterligare i båda zonerna – med 61 respektive 150 procent. Det här exemplet visar att uppfattningen att privatiseringar automatiskt ger mer inkomster till regeringar och samtidigt skapar billigare och mer effektiva företag är felaktig, menar Raquiza.
En undersökning av den ickestatliga organisationen Frihet från skuld visar att en femtedel av invånarna i Manila fortfarande inte är anslutna till vattensystemet. I december 2002 ville ett av företagen säga upp sitt kontrakt med regeringen – företaget hade inte längre råd med sina avgifter. Regeringen gick då med på att ge företaget ett tillfälligt betalningsanstånd under fem år. “Detta är ett slag i ansiktet! Företaget misslyckas och ber om belöning för det.”, skriver organisationen Bantay Tubig (Vattenbevakning) som är en koalition av medborgargrupper. Organisationerna hävdar att företagets ekonomiska problem beror på ineffektivitet och för höga utgifter (exempelvis chefernas löner). Fall som detta väcker tvivel om hur effektivt det är med privatisering av statliga verk i ett land som Filippinerna där regler och beslut efterlevs dåligt -särskilt av de som har tillgång till maktens korridorer.
Jude Esguerra, på det ickestatliga Institutet för demokrati, skriver att det här fallet mycket väl kan handla om hur smarta företag ger orealistiska och ohållbara förslag för att få rätten till före detta statlig verksamhet och hoppas på eller räknar med att reglerna ska kunna förändras till deras fördel längre fram på grund av svagheter i landet lagstiftning och regelverk.
