Tokyo, 021129 (IPS) – Efter att Chiako Matsumuras pappa begått självmord förmanade familjen henne att inte berätta om det för någon. Hennes och många andras berättelser om det tabubelagda ämnet finns nu tillgängliga i en nyutkommen japansk bok.
“Mina släktingar sa att jag skulle säga till alla att pappa dött i en bilolycka”, skriver Chiako i en essä som publicerats i den nyutgivna boken om föräldrars självmord.
Hon höll sanningen för sig själv i nästan sju års tid. Den perioden beskriver Chiako nu som ren tortyr.
Sanningen var att Chiako var lika mycket offer för den långa lågkonjunkturen i landet som hennes pappa – en av de tusentals män som begått självmord på grund av stora skulder eller förlorade jobb.
Det är två av de faktorer som påverkat att antalet självmord stigit i Japan på senare år.
Förutom den personliga tragedi som barn drabbas av när en förälder begår självmord, måste de också hantera den skam som det för med sig. Och många vågar inte tala om sanningen.
– De drabbas dubbelt när deras fäder dör, säger Yukichi Okazaki, som är talesman för organisationen Ashinaga, som sedan 1988 arbetat med att ge stöd till drabbade barn.
– Först måste de hantera traumat – som de tvingas dölja. Men dessutom drabbas de av de ekonomiska problem som följer, eftersom deras pappor var familjens försörjare.
Ashinaga ger både ekonomiskt och känslomässigt stöd till fler än 4 000 barn som hamnat i den situationen.
Självmord är tabu i Japan. Men samtidigt har den nyutgivna boken “Jag kunde inte erkänna att det var självmord” som Chiako medverkar i, blivit mycket populär. Kanske är det ett tecken på att samhället börjat bli redo att hantera frågan.
I essäsamlingen berättar barn och hustrur till män som begått självmord om sina upplevelser.
Enligt forskare förlorade 100 000 barn en förälder på grund av självmord förra året. Och i år tros den siffran bli ännu högre.
Sociologer menar att de japanska männen drabbas av samhällets förväntningar på att de ska försörja sina familjer, och inte visa några känslor – ens om de har mycket svåra problem.
Samtidigt för självmord inom familjen också med sig en skuldkänsla hos många av de drabbade barnen.
– Jag kan fortfarande känna att jag borde ha gjort något för att rädda honom. Jag har fruktansvärda skuldkänslor, säger universitetsstudenten Kazuhiro Yamaguchi.
När han var 13 år gammal hittade han sin pappa död i en bil. Pappan hade begått självmord.
Genom ett kamratstödjarprogram hos Ashinaga fick Yamazaki hjälp att hantera sitt lidande.
På Ashinagas sommarläger får hundratals ungdomar möjlighet att mötas och prata med andra som har liknande erfarenheter.
– Där kunde jag för första gången gråta öppet och visa min smärta, säger Chiako Matsumura.
Ashinagas talesman Yukichi Okazaki menar att den utdragna lågkonjunkturen i landet fått allt fler japaner att inse riskerna för självmord.
– Vi måste få människor att tala öppet om det, säger han.
