Jakarta, 020611 (IPS) – Kvinnan som sitter i entrén till Salemba-fängelset låter myndig när hon ber besökarna att erlägga en administrativ avgift. När vi frågar hur stor avgiften är blir svaret: ”Det är upp till dig”.
Väl inne i fängelset måste besökarna passera ännu en kontroll innan de släpps in i det rum där fångarna väntar. Den man som vaktar här är mer säker på ”avgiftens” storlek – han vill ha 6 kronor innan besökaren kan gå vidare. – På det här stället kostar varje rörelse man gör pengar. Det är äckligt, men det är så det är, säger Kisman Latumakulita, fånge på Salemba. Kisman greps av polisen på ett hotell i centrala Jakarta utrustad med åtta bomber. Han riskerar ett långt fängselstraff men är trots brottets art övertygad om att han snart ska bli fri. – Allt handlar om pengar. När jag fått ihop pengarna ska jag göra en deal med min advokat, med domaren, åklagaren och polisen. Jag kommer att ställas inför rätta men domaren kommer att frikänna mig, säger han. Indonesien har det sämst fungerande rättsväsendet i Asien, enligt en rapport från Political and Economic Risk Consultancy, PERC, som är baserat i Hongkong. – Antalet människor som överklagar domslut till högre instans ökar stadigt. Det pekar mot att människor är missnöjda med hur domstolarna arbetar, säger Cik Hasan Bisri, forskare vid institutionen för juridik vid det statliga islamiska universitetet IAIN i Bandung.
En del av problemet är den omfattande korruptionen. Till och med ordföranden i högsta domstolen, Bagir Manan, anser att korruptionen har fått rättsväsendet att likna börsen. – Klienter, advokater, domare och polis gör affärer och förhandlar om priset för en dom. Det är mycket oroväckande, säger han. Enligt många observatörer är korruptionen anledningen till att högt uppsatta personer som utreds eller åtalas för brott släpps ut väldigt snabbt.
Juridikforskaren Bisri tror att de låga lönerna inom det juridiska systemet är en av anledningarna till den omfattande korruptionen. – En domare tjänar 3 400 kronor i månaden. Sen erbjuds han en summa pengar i ett fall som handar om svindel av 57 miljarder kronor. Vem skulle inte låta sig frestas?, säger Bisri.
Domaren Bagir Manan tror också att den bristande respekten för rättsväsendet och domstolarna i samhället spelar in.
– Jag har besökt regionala domstolar de senaste tre månaderna. Det som mötte mig var gamla byggnader med flagande färg och tomma rum. I västra Java såg jag med stolthet på den vackra lokala regeringsbyggnaden men blev ledsen när jag såg den gamla domstolsbyggnaden bredvid. – Detta visar att de lokala regeringarna inte bryr sig om sina rättsliga institutioner och i förlängningen att de inte bryr sig särskilt mycket lagen överhuvudtaget, säger Manan. De indonesiska domstolarna är ökända för sin snigeltakt. Vissa fall tar år – ibland till och med årtionden. Enligt Manan är en anledning till det brist på resurser. Exempelvis är många domstolar fortfarande inte datoriserade. Dedi Haryadi, som arbetar på institutet för politiska studier i Bandung, säger att det med tanke på hur illa rättsväsendet fungerar inte är konstigt att människor tar lagen i egna händer.
– Människor misstror domstolarnas domslut och tar lagen i egna händer. Nästan dagligen hör vi nyheter om människor som har avrättat misstänkta kriminella på allmän plats, säger han. Haryadi anser att man för att förändra situationen bör börja på juridikskolorna. Juridikstudenterna måste få lära sig mer etik vid sidan av de mer tekniska studierna, anser han. Även Bisri anser att juristutbildningen i landet måste reformeras.
