Caracas, 020415 (IPS) – Hugo Chávez avsattes i fredags och återinsattes i söndags. Helgens dramatik har föregåtts av fem månaders ökad polarisering som inleddes när presidenten införde ett lagpaket som fick den privata sektorn att gå emot honom. Mobiliseringen mot presidenten inleddes i november och kulminerade i och med förra veckans storstrejker. Här följer en lista över de viktigaste enskilda händelserna i utvecklingen.
13 november: Chávez inför 49 nya lagar genom att utnyttja de särskilda befogenheter han fått av parlamentet. Landets företagarförbund begär att vissa av lagarna upphävs men regeringen vägrar gå dem till mötes. 10 december: Venezuelas största företagarförbund Fedecámaras organiserar en lyckad endagsstrejk med krav på att regeringen förändrar de nya lagarna. Presidenten varnar för att en del krafter i landet drömmer om en statskupp. “Men det är bäst att de inte provocerar mig på det området. För så sant som att mitt namn är Hugo Chávez, så kommer de att få ångra det resten av sina liv”, säger Chavéz, när han iklädd sin militäruniform talar till sina anhängare.
23 januari: En stor protestmarsch mot Chávez organiseras av företagarförbund, fackföreningar, oppositionspartier och andra civila organisationer. Protesten sammanfaller med firandet av att det var 44 år sedan demokrati infördes i Venezuela. Regeringen organiserar en egen marsch som också får stor uppslutning. 24 januari: Chávez kritiserar hierarkin inom katolska kyrkan som han kallar för en “tumör”, under en ceremoni där Vatikanens ambassadör André Dupuy deltar. 4 februari: Chávez leder en marsch för att fira att det är tio år sedan han ledde ett misslyckat kuppförsök. Oppositionen svarar med att hålla en “sorgevaka”. 7 februari: Översten inom flygvapnet Pedro Soto blev den första höge militär som offentligt uppmanade Chávez att avgå som president. Under de närmaste två månaderna gör ytterligare fem högt uppsatta militärer liknande uttalanden. 4-8 februari: Höga politiker och tjänstemän inom USA:s regering, bland andra utrikesministern Colin Powell och chefen för CIA, George Tenet, uttrycker oro över händelseutvecklingen i Venezuela och uppmanar parterna att följa landets konstitution. 8 februari: Den interamerikanska människorättskommissionen avslutar ett en vecka långt besökt i landet genom att uppmana regeringen att visa “ökad tolerans” och “garantera yttrandefriheten”. 13 februari: Regeringen inför en ekonomisk åtstramningsplan. De offentliga utgifterna minskas med cirka 22 procent. Det leder till att landets valuta skrivs ner med 20 procent. 27 februari: Regeringen och oppositionen testar återigen sina positioner på gatorna. Två skilda marscher hålls för att högtidlighålla de blodiga upplopp som 1989 kostade hundratals människor livet. 5 mars: Företagarförbundet Fedecámaras och fackföreningen CTV presenterar en plan för landet utan Chávez regering. 23 mars: USA:s president George W. Bush besöker Peru och talar med presidenterna inom den andinska gemenskapen. Chávez var inte inbjuden till mötet trots att Venezuela är medlem i den organisationen. 4 april: Chefer på det statliga oljebolaget Petróleos de Venezuela, PDVSA, inleder en strejk för att förmå regerigen att ändra sammansättningen av bolagets nytillsatta styrelse. De hävdar att utnämningarna till styrelsen är politiskt motiverade och att ledamöterna stödjer regeringen. 6 april: CTV beslutar sig för att tidigarelägga den nationella strejk de planerat till den 18 april till den 9 april för att visa sitt stöd med de strejkande på PDVSA. 9 april: En generalstrejk inleds. Strejken var planerad till en dag men den förlängs på obestämd tid. Organisatörerna säger att målet med strejken är att få bort Chávez från makten. 11 april: Chávez tonar ner strejkens betydelser i tal i tv och radio. Han säger att det största problemet är “en medialedd konspiration” mot regeringen. Han beordrar alla privata radio- och tv-kanaler att sluta sända. Ute på gatorna drabbar anti- och pro-regeringsdemonstrationer samman. 12 personer uppskattas ha dött och över 100 skadats. Chavézs motståndare hävdar att oppositionsanhängare dödats av regeringstrogna krypskyttar. Senare på kvällen uppger militären att den kontrollerar landet och att presidenten inte har någon makt.
12 april: Chávez tvingas bort och militären sätter in företagsledaren Pedro Carmona som president för övergångregeringen. Hugo Chávez sätts i husarrest i militärbasen Fort Tiuna utanför Caracas. Övergångsregeringen upphäver de ekonomiska lagar som Chávez införde i november. Parlamentet upplöses och samtliga ledamöter av högsta domstolen avskedas. Nyval utlovas till december. De latinamerikanska länderna är starkt kritiska mot kuppmakarna, medan EU och USA är mer förstående. Amerikanska talesmän talar om att Chavéz provocerade fram krisen.
13 april: Presidentens anhängare demonstrerar på gatorna. Carmona sätter sig i säkerhet i en militärförläggning. Parlamentet återinsätts och stor förvirring råder. Camora avgår och landets vicepresident Diasdado Cabello svärs in som president. En grupp anhängare till presidenten reser för att hämta tillbaka honom. 14 april: Regeringstrogna tjänstemän återintar regeringsbyggnaden och Chavéz återvänder till palatset och återinträder på presidentposten under en tv-sänd ceremoni. Presidenten talar om försoning och säger att han inte vill hämnas på kuppmakarna.
