010725 (IPS) – Inbördeskriget i Burundi kommer att fortsätta. Den övergångregering som i måndags utsågs till att leda landet har fortfarande flera viktiga grupper emot sig.
– De två största rebellgrupperna är fortfarande inte med i förhandlingarna och utan dem spelar det egentligen ingen roll vad vi kommer överens om, säger Jan van Eck, på Centret för Internationella politiska studier i Johannesburg.
Orsaken till inbördeskriget i Burundi är främst konflikten mellan landets två största etniska folkslag; majoriteten hutuerna och minoriteten tutsierna. Tutsierna har kontrollerat både regeringen och armén sedan nationen blev självständig 1962.
Hutu-rebeller har utmanat regeringen i åtta år sedan landets första hutu-president, Melchior Ndadaye, mördades av medlemmar ur den tutsidomienade armén. Över 200 000 människor har dött i kriget. Merparten av de döda är civilpersoner.
I augusti förra året undertecknades ett fredsavtal i Arusha, Tanzania, av 19 burundiska politiska aktörer. Men man kunde inte komma överens om vem som skulle leda den övergångregering som ska styra landet under tre år, innan demokratiska val ska hållas.
Landets två största hutu-rebellgrupper, Fronten för demokratins försvar, FDD och de Nationella befrielsestyrkorna, FNL, skrev inte under Arusha-avtalet.
Vid ett toppmöte i Arusha i måndags beslutade dock en majoritet av deltagarna att landets nuvarande president, Pierre Buyoya, ska leda övergångsregeringen med en hutuledare, Domitien Ndayizeye, som vicepresident. Efter 18 månader ska en hutu bli president och en tutsi utses till vicepresident.
På toppmötet kom man även överens om att den före detta sydafrikanska presidenten Nelson Mandela, som är fredsmäklare i konflikten, ska hjälpa till med att sätta samman övergångregeringen.
Men hårdföra tutsier och hutuer motsätter sig den planerade övergångsregeringen.
– Mandela siktar på att fortsätta framåt genom att skaffa “tillräckligt stor konsensus” bland parterna, säger Van Eck, som menar att det aldrig kommer att gå att få alla parter i processen att bli eniga.
Sydafrikas vicepresident, Jacob Zuma bistår Mandela i hans uppdrag. Han uppmanar de väpnade grupperna i Burundi att fundera mer allvarligt på att låta vapnen tysta eftersom “när övergångsregeringen är på plats kommer det att bli svårt att motivera att fortsätta slåss “.
Zuma har talat med FNL och FDD och försökt få dem tillbaka till förhandlingsbordet. Han ska träffa FDD i Pretoria i morgon för att informera dem om vad som sades på toppmötet och han arbetar på att snart kunna träffa även FNL, säger Zumas talesman Lakela Kaunda.
Men det kommer inte att bli lätt att få med sig alla i förhandlingarna. Motståndet mot avtalet kommer inte bara från hårdföra hutuer. Samtidigt som president Buyoya deltog på toppmötet i Arusha försökte medlemmar i armén att genomföra en kupp. Vissa höga militärer anser att Buyoya förråder sitt folk till hutuerna.
– Kuppförsöket visar att Buyoya inte har stöd från alla på sin sida, och att fredsförhandlingarna skyndas på för mycket för att aktörerna ska hinna få med sig hela sin bas, varnar professor Hussein Solomon på Unit for African Studies i Johannesburg.
Solomon uppmanar det internationella samfundet att hjälpa fredsprocessen i Burundi genom att öka biståndet till landet och stärka det civila samhället där.
Han understyrker särskilt behovet av att skapa relationer mellan militären och det civila samhället i landet. Burnudi har en historia fylld av militärkupper och kuppförsök. President Buyoya kom själv till makten genom en kupp.
Solomon påpekar att Burundi före kriget var ett av Afrikas mest tättbefolkade länder, och att rivalitet om de knappa ekonomiska resurser och den mark som finns är en orsak till spänning mellan olika grupper. Därför kan ekonomisk hjälp och tillväxt bidra till att få ett slut på konflikterna.
– Det civila samhället, kyrkorna och radiostationerna har en viktig roll att spela i att få ett slut på våldskulturen i Burundi, genom att bygga en nationell identitet och skapa försoning, säger Solomon.
Solomon påpekar att näringslivet i landet, där både hutuer och tutsier verkar, förstår att våld inte ligger i deras intresse och han menar att det också kan bidra till fred i landet.
(010725)
.
