010301 (IPS) – De våldsamheter som brutit ut i östra Indonesien har sina rötter i decennielånga etniska strider och ekonomiska klyftor. I fokus för konflikten står kampen om kontroll över provinsens skogsindustri. När landets auktoritära styre försvann kunde konflikten bryta ut på allvar.
De senaste veckornas etniska strider på södra Borneo mellan dajakerna, landsdelens ursprungsbefolkning, och madureserna, de invandrade bosättarna, är en upprepning av de strider grupperna utkämpade1997.
Konflikten är däremot mycket större nu, både i omfång och intensitet. Säkerhetsstyrkorna har haft liten framgång i sina försök att lugna situationen. Enligt lokal press är den bekräftade dödssiffran högre än 400 efter elva dagars strider.
Många flyr från konflikthärden genom att kasta sig ombord på båtar med det fåtal ägodelar de hinner plocka med sig.
Under de senaste veckorna har grupper av dajaker iklädda röda huvudbindlar och beväpnade med traditionella svärd plundrat och bränt ned hus i flera delar av centrala Kalimantan.
I området runt Sampit och Palangkaraya rapporteras närmare 20 000 madureser vara omringade utan möjlighet att ta sig ut. På gården framför Parenggeans distriktskontor har 118 kroppar dumpats och ännu inte kunnat begravas.
Enligt rapporter gömmer sig många madureser i djungeln, och många har dödats trots att deras flykt bevakats av poliseskorter.
Vid strandområdet i Sampitdistriktet har en vecka av blodiga strider lett till över 300 hundra döda, och närmare 24 000 madureser har drivits på flykt mot östra Java.
De etniska striderna har skickat ut chockvågor genom Indonesien och dess 220 miljoner invånare.
Och trots att striderna på ytan kan synas vara plötsligt uppblossande är de uttryck för en konflikt som pågått under decennier, men inte brutit ut på allvar förrän nu, på grund av Indonesiens hårda politiska system fram till 1998.
Madureserna emigrerade ursprungligen till norra Kalimantan från Madura, en ö utanför Javas östkust, i jakt på ett bättre liv. Många skaffade sig en inkomst genom att arbeta inom timmerindustrin, och startade sågverk eller blev handelsmän inom skogsbruket.
Berättelser om deras framgångar ledde till att fler madureser följde i deras spår.
Och efter en tid blev madureserna en grupp som fick stora fördelar inom skogsindustrin.
Detta har gradvis lett till ekonomiska skillnader mellan de inflyttade madureserna och dajakerna, landsdelens ursprungliga invånare, som varit beroende av skogen som levebröd sedan generationer tillbaka.
Konflikten mellan grupperna har fortsatt öka i intensitet. Men den tidigare presidenten Suhartos repressiva styre höll spänningarna under ytan.
Den nuvarande regeringen under president Abdurrahman Wahid har uppfattats som svag. Den senaste tidens självständighetsrörelser i olika delar av landet har också bidragit till att skapa en situation där konflikten kunnat bryta ut.
Allmän besvikelse och frustration över regeringen har också antänt känslorna, som underblåsts av politiska konflikter i huvudstaden Jakarta.
Madura, som de maduresiska immigranterna kommer från, är ett fäste för Wahids parti PKB.
– Dajakerna är missnöjda med regeringen. Deras frustration går ut över madureserna, en grupp de ser som allierade med regeringen och som tar deras leverbröd, säger en analytiker som vill vara anonym.
Han ser också ett samband mellan konflikten och den senaste tidens utökade lokala autonomi. Lokalregeringen har fått större makt över regionens affärsverksamhet.
Tidigare skötte regeringen i Jakarta beslut om licenser och andra frågor som rör skogsindustrin. Nu när den makten har lagts ut på lokalregeringen finns det människor som känner sig hotade, menar analytikern.
En av de tre människor som gripits för anstiftan till upplopp den senaste tiden är tjänsteman vid de lokala skogsmyndigheterna.
Våldet har också kopplats till militärens privilegier inom skogsindustrin. Enligt människor i Kalimantan ger skogsindustrin kommissioner till soldater och officerare.
– Nu är deras privilegier hotade. Och de skickar varningar till alla som kan tänkas underminera deras affärer, säger Sianturi.
Samtidigt har det etniska våldet befläckat Indonesiens rykte i människorättsfrågor, och skadat landets stabilitet och ekonomi.
Den indonesiska valutan har fallit till den lägsta nivån på flera månader gentemot dollarn, vilket tvingat landets centralbank att ingripa.
Samtidigt är politikerna snabba med att peka ut de huvudskyldiga till det etniska våldet .
– Våldet är ett systematiskt försök att misskreditera Wahids administration och ge anledningar till att störta honom, säger partimedlemmen Taufikurrahman Saleh.
Wahid befinner sig på en resa i Mellanöstern och Nordafrika, och han har fått hård kritik för att han inte befinner sig i landet under den pågående krisen.
(010301)
.
