000901 (IPS) – Precis som på alla andra ställen, finns det knarkare i den lilla arbetarstaden Tulia i Texas. Men fannsdet verkligen 46 stycken kokainlangare – 32 av dem svarta – i en stadmed 5 000 invånare? De 46 misstänkta knarklangarna greps i enpolisräd för ett år sedan, och de har dömts till extremt hårdastraff, med en mans vittnesmål som enda bevis. Nästa vecka hållsden sista av rättegångarna.
I polisräderna för ett år sedan, då de misstänkta langarna greps, hittade man inga droger, inga vapen, och inga kontanter. Det enda bevismaterialet var en vit polismans vittnesmål. Han heter Tom Coleman och han arbetade som civilspanare i Tulia. Coleman röstades senare fram till årets polis.
Det var när de första domarna började falla som den verkliga skräcken spred sig bland de svarta i Tulia. Freddie Brookins son, Freddie Jr., en 22-åring som hade ett jobb, och som aldrig straffats tidigare, dömdes till 20 år i fängelse för att ha langat en så kallad “eightball”, det vill säga 3,5 gram kokain. Gatuvärdet för en “eightball” är drygt 1 800 kronor.
– Jag tror att de riktade in sig på människor som de ville bli av med. Personligen tror jag att det har med ras att göra. De flesta som anklagades levde i förhållanden med någon av en annan ras, och i en småstad kan de bara inte hantera det, säger Freddie Brookins.
En annan invånare i Tulia säger att även de vita människor som greps har svarta familjemedlemmar.
Och när 67-årige Joe Moore dömdes till 99 år i fängelse var det för många ett bevis på att rättvisan hade slagit in på fel väg. Moore dömdes för att vid två tillfällen ha langat en “eightball” till Coleman, och hans dom blev så sträng eftersom han hade dömts för brott två gånger tidigare.
Kizzie Henry, som hade två barn och aldrig hade dömts tidigare, fick 25 år i fängelse. Och på det viset fortsatte det.
Freddie Brookins och många andra säger att de stränga straffen i de inledande rättegångarna var en medveten taktik för att pressa fram erkännanden hos de som stod på tur. Taktiken verkar ha fungerat tills pressen i Texas började skriva kritiska artiklar. Då bestämde åklagaren, Terry McEachern, sig för att backa en aning.
McEachern vill inte kommentera händelserna, men han har vid flera tillfällen förnekat att ras spelade någon roll i tillslaget.
Nu, när den siste av de åtalade, Kareem White, Kizzie Henrys bror, förbereder sig för sin rättegång, är känslan av misstro stark bland de svarta invånarna i Tulia.
– Det handlar om fördomar, säger Kareem Whites mor, som nu tar hand om Kizzie Henrys två barn.
– De vill inte ha några svarta i den här stan. Om du är svart har du ingen chans. Vi vet vad det handlar om.
Kareem är åtalad för att vid ett tillfälle ha sålt narkotika. Han riskerar två till tjugo år i fängelse, men han säger själv att han är oskyldig.
– Det finns ingenting som liknar rättvisa i de här fallen. Jag är emot brott lika mycket som någon annan, men det måste gå rätt till. I det här fallen har det inte gått rätt till, säger Kareems advokat, Dwight McDonald.
Liksom i majoriteten av de tidigare fallen består bevisen mot White i stort sett bara av Tom Colemans vittnesmål. Coleman gjorde alla uppgjorda narkotikaköp på egen hand, och han hade aldrig någon inspelningsutrustning eller något liknande på sig.
– I stort sett alla svarta i Tulia har drabbats, säger Charles Kiker, en pensionerad vit präst som engagerade sig i frågan efter det att Joe Moore dömdes till 99 år i fängelse. Kiker håller bönemöten varje vecka med släktingarna till de som gripits, och han hoppas på stöd från rättsliga stödgrupper som American Civil Liberties Union.
– Vår strategi har varit att försöka få folk att uppmärksamma det, och det har varit en lång och långsam process, säger Kiker.
Gary Gardner är en annan av de fåtalet vita Tulia-invånare som verkar bekymrade av händelserna. Han jämför dem med häxjakten på kommunister på 50-talet.
– Polisen i Tulia har pratat om en stor brottsvåg, men det finns inga narkotikaproblem av den omfattningen som de har sagt, och det är fakta, säger Gardner, som har varit på flera av rättegångarna och har undersökt saken en hel del.
– Hela systemet i stan är sjukt. Det här är en sån grej där man förstår vad som har hänt, man vet vad som har hänt, men det är förbannat svårt att bevisa.
(000901)
.
