000425 (IPS) – Svarta barn, särskilt pojkar, diagnostiseras oftare med hyperaktiva störningar såsom Damp, och placeras i specialklasser. Experter menar att många av dem inte allshar någon störning utan bara har fått en dålig start i livet.
Damp kan behandlas med amfetamin. Antalet barn i USA som får centralstimulerande medel – som amfetamin – mot hyperaktitivtet har skjutit i höjden under 90-talet. Det har skapat en debatt om beteendestörningar hos barn, och hur de behandlas.
I dag är cirka 3,5 miljoner amerikanska barn diagnostiserade som bärare av hjärfunktionsstörningen Damp, som i USA kallas ADHD.
Den centralstimulerande medcinen Ritalin som ordineras mot Damp är en stimulerande drog, men den har motsatt effekt på de flesta hyperaktiva människor. De blir lugnare och får lättare att koncentrera sig.
Det är fortfarande inte känt vad som orsakar Damp. Bland symptomen märks extrem rastlöshet, koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet.
Barn som diagnostiseras med Damp sätts ofta i specialklasser. Barnen riskerar att för alltid hamna i facket “svårhanterliga”, “dumma” eller “utvecklingsstörda”.
En sammanslutning av 20 000 svarta läkare, National Medical Association, NMA, anser att svarta barn alltför ofta diagnostiseras som hyperaktiva.
– Vi har sett att svarta barn i oproportionerligt hög grad lämnades till specialprogram på grund av till exempel tal- eller språksvårigheter, säger Rhonda Carlos Smith på institutet Black Child Development Institute i Washington DC.
Hon anser att överbelastning på skolorna gör att lärarna inte kan möta barnens individuella behov och att det gör att barnen klassas som störda.
Barnpsykiatrien Janice Hutchinson betonar att alla barn som är hyperaktiva inte lider av Damp.
– Exempelvis depression, stress eller misshandel visar sig ofta i ouppmärsksamhet, säger hon.
Pojkar är liksom svarta överrepresenterade på specialskolor i USA. Över två tredjedelar av alla elever i specialklasser är pojkar och 28 procent av eleverna är svarta, trots av afrikanska amerikaner bara utgör 12 procent av befolkningen i USA.
– Som svart kvinna ser jag tydligt att det finns stor rädsla för svarta män. Det gör dem en stor, stor otjänst, säger barnpsykiatrien Hutchinson.
Enligt en statlig rapport från 1998 placerades svarta barn i specialskolor mer än dubbelt så ofta som vita barn mellan 1980 och 1990. Det samma gällde för spanskättade barn.
– Det är skrämmande, säger Kathleen Boundy, advokat och en av de ansvariga för Center for Law and Education i Boston.
– Det har länge funnits en rädsla bland svarta att specialundervisning skulle bli en avstjälpningsplats, säger hon.
Sharman Dennis, medlem i det svarta läkarsällsakpet NMA och själv före detta lärare på en specialskola, håller med.
– Det finns många barn som går på specialutbildningsprogram som inte skulle behöva vara där. Ett problem är att man inte tittar till helheten. Om man inte fått något att äta sen lunchen igår, kan man inte koncentrera sig, säger han.
Sheila Zukowsky, som gör utvärderingar av barn som sätts i specialklasser i New York säger att “den viktigaste faktorn för framgång i skolan är socio-ekonomisk status, och många svarta barn kommer från de lägre socio-ekonomiska klasserna”.
– Det görs en massa antagande om svarta barn. Samma beteenden hos vita barn leder inte till samma tolkningar, säger hon.
– Specialundervisningsklasserna är fruktansvärda. Tusentals barn får stämpeln inlärningssvårigheter när de egentligen bara saknar bra skolträning. I 99 procent av fallen, tror jag inte att det är något fel på barnenà och medicinering är hel fel sätt att ta itu med problemen, säger Zukowsky.
Utskrivningen av Ritalin har debatterats allt sedan tidskriften Journal of the American Medical Association i februari rapporterade om att antalet unga barn som fick stuimulantia som Ritalin hade mer än fördubblats under 1990-talets början.
De flesta läkare och lärare varnar för att skriva ut mediciner allt för ofta men de säger också att Ritalin-medicinering är ett av de mest effektiva sätten att behandla Damp.
De flesta experter är eniga om att mer samarbete mellan olika myndigheter och föräldrar måste utvecklas för att lösa problemen med hyperaktivitet. De hävdar att mindre klasser, bättre hjälp till föräldrarna och bättre utbildning av personalen på skolor och sjukhus behövs.
(000425)
.
